Efter kung Outey I (Narai Ramathipadi II), som regerade fram till 1696, är det lite rörigt angående tronföljden i Kambodja. Se även avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst”, den tidigare artikeln ”Inledande krig i Kambodja (1658)”.

Så här såg den fortsatta kungaföljden ut efter Outey I:

• Chey Chettha IV (1696-1699) återkom nu som kung för andra gången.

• Kaev Hua III (Phra Kaeo Fa 3) พระแก้วฟ้าที่ 3 (r. 1700-1701) eller Chey Chettha V hette från början Ang Em (Ong Im) องค์อิ่ม. Han kommer att återkomma både som vicekung och för en andra och en tredje regeringsperiod lite längre fram. Han är också känd som Barom Reameathiptei (Barom Ramathibodi) บรมรามาธิบดี.

  Han var född 1674 och var en son till vicekungen Ang Nan och han dog 1731. 1700 invaderade en vietnamesisk armé Kambodja och han installerades som kung av vietnameserna.

• Chey Chettha IV (r. 1700-1702) var nu tillbaka en tredje gång. Han abdikerade 1702 och överlämnade tronen till sin son som blev ny kung. Chey Chettha IV gifte sig sedan med en dotter till Ang Em, som nu fungerade som vicekung.

• Thommo Reachea III (Phra Si Thammaracha Thirat 3) พระศรีธรรมราชาธิราช 3 (r. 1702-1703). Han är tydligen också känd som Ang Tham (Nak Ong Tham) นักองค์ธรรม. Han drev bort vicekungen Ang Em med hjälp från Ayutthaya och intog Longvek och omringade Ang Ems armé. Ang Em flydde till Dai Viet (Vietnam) där han fick militär hjälp och Kambodja invaderades återigen av Dai Viet. En av mina källor säger att det även förekom viss laotisk hjälp.

  Thommo Reachea III blev sedan besegrad och tvingades fly till Ayutthaya tillsammans med tre kambodjanska prinsar. Han återkommer dock ytterligare två gånger som kung i Kambodja. Det kan du läsa lite mer om längre fram.

• Chey Chettha IV (r. 1705-1706) sattes på tronen för fjärde gången med vietnamesisk hjälp. Ang Em återvände också till Kambodja med en vietnamesisk armé och han bosatte sig i Longvek.

• Thommo Reachea III (r. 1706-1709) (Ang Tham) var nu tillbaka för en andra regeringsperiod efter att Chey Chettha IV hade abdikerat 1706. Det skulle även bli en tredje regeringsperiod längre fram.

  I Wikipediakällan Monarchy of Cambodia sägs det att Thommo Reachea III hade tre regeringstider; 1702-1703, 1706-1709 och 1738-1747. På Wikipediasidan om Thommo Reachea III anges hans regeringstider till 1702-1705, 1707-1714 och 1736-1747! Se även den kommande artikeln ”Borommakot och Kambodja”.

• Kaev Hua III (r. 1710-1722) (Ang Em) blev nu kung för andra gången. Han kommer längre fram också att dyka upp för en tredje kortvarig regeringsperiod.

Under kung Thai Sas tidiga regeringstid pågick en tronföljdskonflikt i Kambodja och med Thai Sas hjälp återvände Thommo Reachea III (Ang Tham) till Kambodja för att försöka återta tronen för tredje gången. Han erövrade Longvek 1714 och drabbade samman med kung Kaev Hua III (Ang Em). Kaev Hua III vädjade då om hjälp från den vietnamesiske prinsen Nguyen Phuc Chu (Ngian Fuk Chu) เหงียนฟุกจู (r. 1691-1725) och han skickade 1715 en armé till Kambodja som belägrade Longvek.

Thommo Reachea III tvingades därefter att fly till Ayutthaya tillsammans med den tidigare kungen Chey Chettha IV (Ang So) och därmed hade Thommo Reachea III misslyckats att återta tronen en tredje gång. Thommo Reachea III (Ang Tham) hamnade under kung Thai Sas beskydd och Thai Sa skänkte ett hus till honom nära Wat Khang Khao วัดค้างคาว där han kunde bo.

Kung Thai Sa gjorde ett nytt försök att erövra tronen till Thommo Reachea III (Ang Tham) 1717-1718 och beordrade Chaophraya Chakri (Khrut) เจ้าพระยาจักรี (ครุฑ), eller Chaophraya Chakri Ban Rong Khong เจ้าพระยาจักรีบ้านโรงฆ้อง att invadera Kambodja.

Norra Kambodja invaderades av en landstyrka ledd av Chaophraya Chakri (Khrut) och en flottstyrka ledd av Okya Kosathibodi (Chin) invaderade södra Kambodja. Enligt den tidigare omtalade skotten Alexander Hamilton bestod den nordliga landstyrkan av 50 000 man som marscherade in i Kambodja via Siem Reap och flottstyrkan på 20 000 man anlände till Kambodja via Thailandviken på sin väg mot Banteay Meas.

Hamilton fortsätter med att säga att Okya Kosathibodi (Chin) inte hade någon kunskap om krigföring. Han hade tillsatts högst motvilligt men han kunde inte gå emot kungens order.

Vid ett slag i Banteay Meas angreps och krossades den siamesiska flottstyrkan av kombinerade trupper från Kambodja och Dai Viet. Siameserna flydde i panik ut till havs, men flykten var förgäves då stora delar av flottan sedan gick under i en storm.

Den nordliga landstyrkan var däremot framgångsrik och tog sig fram till khmerernas huvudstad Oudong 1718 och besegrade de vietnamesiska styrkorna i staden. Kaev Hua III valde att kapitulera, acceptera sin status som vasall och att betala tribut i form av bunga mas till Siam. Som tack för detta fick Kaev Hua III behålla sin tron och den siamesiska armén återvände hem till Ayutthaya.

Okya Kosathibodi (Chin) lyckades också ta sig hem levande och här säger mina källor att Thai Sa straffade honom genom att beordra honom att betala för förlorade skjutvapen, ammunition och krut. Men bestraffningen var uppenbartt kortvarig då Okya Kosathibodi (Chin) uppenbart befordrades till Chaophraya Phrakhlang kort tid senare.

Thommo Reachea III blev därför tvungen att fortsätta att bida sin tid i siamesisk exil. Nederländarna rapporterade att den kambodjanske exilkungen nästan alltid befann sig i Thai Sas sällskap. Han var bland annat med på kungens fisketurer och elefantjakter.

Ovanstående krig beskrivs lite annorlunda av den tidigare nämnde skotske kaptenen Alexander Hamilton. Då siameserna hotade Kambodja förstod den kambodjanske kungen att han inte skulle klara av att stå emot de överlägsna siamesiska styrkorna. Han beordrade därför sina invånare i gränsområdena att bege sig mot de inre delarna av landet. De skulle ta med sig allt av värde de kunde och bränna allt övrigt, enligt den brända jordens taktik.

Den kambodjanske kungen bad därefter vietnameserna i södra Dai Viet (Vietnam) om hjälp och beskydd, vilket de gick med på om Kambodja accepterade sin status som tributstat. Detta accepterade Kambodja och vietnameserna skickade en armé på 15 000 man och en flottstyrka på 3 000 man för att hjälpa dem.

Den siamesiska landstyrkan var mer än dubbelt så stor än den kombinerade styrkan av kambodjaner och vietnameser och den siamesiska flottan var mer än fyra gånger så stor. Då siameserna drog in i Kambodja möttes de av en öde landsbygd och blev snart varse bristen på förnödenheter. De tvingades till sist att slakta och äta sina egna dragdjur, elefanter och hästar, som de inte hade foder till.

De siamesiska soldaterna var inte vana vid en sådan kost och de drabbades dessutom av en allvarlig epidemi. Efter två månader hade hälften av dem insjuknat eller dött och de som återstod återvände hem igen förföljda av den kambodjanska armén. Den siamesiska flottan lyckades inte bättre, men de hade hunnit med att plundra och bränna i Banteay Meas med hjälp av sina mindre fartyg.

Vietnameserna passade då på att attackera de större fartygen längre ut till havs och lyckades sätta eld på några och få satt några av dem på grund. Efter att ha gjort detta retirerade vietnameserna på grund av den överlägsna siamesiska styrkan, men siameserna som fruktade att deras förnödenheter skulle ta slut lämnade slokörade Kambodja och återvände hem till Siam, enligt Hamilton.

Här nedan visar jag tronföljden i Kambodja efter att Kaev Hua III (Ang Em) hade abdikerat 1722 efter sin andra regeringsperiod;

• Satha II (Phra Sattha) พระสัตถา (r. 1722-1729) var en son till Kaev Hua III som blev störtad i en palatsrevolution.

• Kaev Hua III återtog därefter tronen under sex månader 1729. Detta var hans tredje regeringsperiod.

• 1729-1736 fick Satha II tillbaka tronen. Andra källor säger att han också regerade 1749.