Efter Ayutthayas fall hade Koh Thalang (Phuket) hamnat under Chaophraya Nakhons (Nu) styre och kort tid efter att kung Taksin besegrat Chaophraya Nakhon (Nu) 1769 utsågs en man med titelnamnet Phra Phimon (Khan) till guvernör över Thalang. Jag har i den tidigare artikeln ”Det splittrade Siam,” skrivit om att Phra Phimon blev guvernör i Phatthalung. Hur han i stället blev guvernör av Thalang vet jag för närvarande inte. Eller var han guvernör på båda platserna?

Det intressanta med Phra Phimon (Khan) är att han var gift med en av de blivande hjältinnorna vid namn Chan จัน (1735-1792), eller Khunying Chan คุณหญิงจัน. Som guvernör hade Phra Phimon även titeln Phraya Thalang (Khan) พระยาถลาง (ขัน).

1782, i slutet av Thonburiperioden, hade en man med titelnamnet Phraya Thammatrailok พระยาธรรมไตรโลก utsetts till ny guvernör över Takua Pa och omkringliggande områden. 1785, under de nio arméernas krig hade han beordrat att Chan skulle arresteras och ställas inför rätta i Pak Phra ปากพระ. Vilka anklagelser det handlade om känner jag inte till.

Då Chan befann sig i Pak Phra anföll burmeserna Takua Pa och Pak Phra och Phraya Thammatrailok dödades i strid. I det allmänna tumultet lyckades Chan ta sig tillbaka till staden Thalang. I december 1785 dog Phraya Thalang (Khan), efter en tids allvarlig sjukdom, och någon ny guvernör hade man ännu inte hunnit utse.

Invånarna på Thalang blev nu varnade om en nära förestående burmesisk attack av en brittisk handelsman vid namn Francis Light ฟรานซิส ไลท์ (1740-21 oktober 1794). Det kommer mera om honom längre fram i denna artikel och i den kommande artikeln ”Penang och engelsmännen.”

(Francis Light)

En källa säger att då Phraya Thalang (Khan) dog hade hans änka Chan och andra släktingar föreslagit att Francis Light skulle ta över som guvernör. Men detta satte Rama II stopp för.

Chan, hennes syster Muk (1737-?), Phra Palat Mueang Thalang (Thongphun) พระปลัดเมืองถลาง (ทองพูน) med flera samlade ihop män och kvinnor för att försöka försvara sig mot den burmesiska attacken. Chan byggde upp ett läger vid Ban Khai บ้านค่าย och templet Phra Nang Sang วัดพระนางสร้าง och vid Thung Nang Tak ทุ่งนางตัก fanns Phra Palat (Thongphun) med en kanon som faktisk fått namnet Phra Phirun Sanghan พระพิรุณสังหาร.

Någon källa säger att försvararna bara hade tillgång till en enda kanon, men en källa säger att försvararna hade tillgång till två stora kanoner och att Francis Light bidrog med handeldvapen. En källa säger att Light hade sålt en större mängd skjutvapen till kungariket Thonburi 1776-1777.

Då burmeserna inledde sin invasion av Thalang gick Yi Wun och hans armé först i land i Taphaos hamn (Tha Ruea Taphao) ท่าเรือตะเภา där de slog läger. Därefter belägrade de staden Thalang vid Pak Chong ปากช่อง.

Befolkningen hade först tänkt ge upp då burmeserna var så många fler än försvararna. Men Chan och Muk förlorade inte modet utan tog befälet och systrarna använde sig av den brända jordens taktik och övertalade sedan befolkningen att försvara staden med alla medel.

För att lura burmeserna att tro att det fanns gott om försvarare fick alla flickor och kvinnor order om att klippa sitt hår kort och klä sig som soldater. Man svärtade också ned blad från kokosnötspalmer genom att hålla dessa över öppen eld och rullade sedan ihop dessa så att de liknade kanoner.

Därefter såg man till att föra ett konstant oväsen som skulle få burmeserna att tro att det handlade om stora trupprörelser. Burmeserna försökte sig ändå på en stormning av staden utan att lyckas och de drog sig som nämnt ovan tillbaka och marscherade mot östkusten. En källa säger att belägringen av staden hade varat mer en månad och att burmeserna lämnade den 13 mars 1786.

Som en ärebevisning för systrarnas mod gav kung Rama I Chan den kungliga titeln Thao Thep Kasattri ท้าวเทพกษัตริย์ตรี och Muk fick titeln Thao Sri Sunthon (Thao Si Sunthon) ท้าวศรีสุนทร. Ännu i dag betraktas de som Phukets skyddsänglar, eller skyddsandar, och deras monument (Anusawari Thao Thep Kasat Tri Thao Si Sunthon) อนุสาวรีย์ท้าวเทพกษัตรีท้าวศรีสุนทร som också kallas för "Hjältinnornas monument" är ett kännemärke i provinsen. Monumentet ligger i dag på huvudväg 402 mellan Phukets internationella flygplats och staden Phuket. Lägg märke till att Chans titel stavas Thao Thep Krasattri ท้าวเทพกระษัตรี i en del källor.

Den ovan omtalade brittiske agenten och handelsmannen Francis Light hade anlänt till Thalang 1772 och bosatt sig där. Han hade blivit en nära vän till den gamle guvernören av Thalang och de båda systrarna Chan och Muk. Francis Light lämnade sedan Thalang och reste till Penang 1786, men han och Chans familj fortsatte att ha brevkontakt med varandra.

Efter kriget utnämnde Rama I Chaophraya Surinthararacha (Chan Chantharotchawong) เจ้าพระยาสุรินทราชา (จันทร์ จันทโรจวงศ์) till föreståndare för Andamankusten och tennbrytningen här och det blev han som hade med sig det kungliga utnämnandet som förkunnade att Chan och Muk skulle få titlarna Thao för deras förtjänstfulla försvar av Thalang.

Thongphun ทองพูน, som var en kusin till Chan, blev utnämnd till ny guvernör över Thalang och Chans son Thien เทียน fick titeln Phraya Thukkarat och utsågs till viceguvernör.

Efter kriget försökte Chan och hennes familj försörja sig genom tennbrytning, men det gick så pass dåligt att Prang ปราง, Chas dotter, skrev till Francis Light 1788 att hon och hennes familj hade det mycket svårt. Thongphun och sonen Thien hade dessutom blivit inblandade i politiska konflikter.

Chan och hennes familj reste till Bangkok 1788, där hennes son Thien gick i kunglig tjänst som hovsven och dottern Thong ทองมา blev en lägre rankad hustru till Rama I med titeln Chao Chom Manda Thong เจ้าจอมมารดาทอง. Thong födde sedan en prinsessa vid namn Ubon 1791.

Thian lyckades anklaga guvernör Thongphun för något som jag inte känner till, men han arresterades och fördes till Bangkok där han ställdes inför rätta. Han dog därefter i Bangkok och Thian blev utnämnd till ny guvernör över Thalang.

1792 skrev Phraya Thalang (Thian) พระยาถลาง (เทียน) ett brev till Francis Light, där han berättade att hans mor Chan hade blivit gammal och sjuk och att hans syster Prang hade dött. Chan dog också 1792, men man vet inte när hennes syster Muk dog. Phraya Thalang (Thian) fortsatte som guvernör i Thalang till 1809 då burmeserna invaderade södra Siam ännu en gång. Thalang intogs av burmeserna 1810 och blev fullständigt ödelagd och Thian togs med som fånge till Burma. Hans vidare öde är obekant för mig.