Bangkok, Rama I - Rama VII - Bangkok blir huvudstad
Kung Rama I (r. 1782-1809)

Samma dag som Chaophraya Chakri kom hem (6 april) accepterade han att utnämnas till kung. 45 år gammal kröntes han den 13 juni 1782, men en fullständig kröning blev inte av förrän 1785.

Phraya San försökte spela ovetande om allt som hänt, men hans dubbelspel blev naturligtvis avslöjat av prins Anurak Songkhram och Phraya San blev avrättad genom halshuggning. Anurak Songkhram blev också avrättad 1782.

Det var ett kungligt råd som kommit fram till att Phraya Sans avsättande av kung Taksin hade varit högförräderi och en sådan man kunde man ju inte lita på och måste straffas med döden. Chaophraya Chakri hade valt att följa sina rådgivares rekommendation.

Den nye kungen fick en lång titel där Ramathibodi ingick. Många år senare fick han titeln Phrabat Somdet Phra Phuttha Yotfa Chulalok Maha Rat พระบาทสมเด็จ พระพุทธยอดฟ้าจุฬาโลกมหาราช av sin sonson och ännu senare titeln Rama I (Phra Ram 1) พระราม 1 (r. 6 april 1782-7 september 1809) av sin sonsonsonson (Rama VI).

Med Rama I startar Ramadynastin eller Chakridynastin. Nuvarande kung Bhumibol Adulyadej (r. 9 juni 1946-), eller Rama IX, stammar i rak linje från Rama I. Till Maha Uparat valde kungen sin yngre bror Chaophraya Surasi (r. 1782-1802).

Kung Taksin påstods ha blivit sinnessjuk. En källa talar om att han började bli tokig efter att ha låtit avrätta två av sina hustrur efter påstådd otrohet. De två kallas i denna källa för Chim (Mom Chim) หม่อมฉิม och Ubon (Mom Ubon) หม่อมอุบล.

Det berättas att man hade upptäckt råttor i kungens sovgemak och att de gnagt på kungens gardiner. Två portugiser i kungens tjänst, med titlarna Chit Phuban ชิดภูบาล och Chan Phubet ชาญภูเบศร, fick i uppdrag att fånga råttorna och hade då kommit i påstådd otillbörlig kontakt med de två nämnda hustrurna.

Att de anklagades för detta brott skall ha berott på en intrig från andra hustrur till Taksin. De skall ha varit avundsjuka på de två då de stod högt i gunst hos kungen.

Taksin blev galen av ilska över den påstådda otroheten och beordrade de två avrättade på ett mycket grymt sätt. De skall först ha piskats och man hällde salt i såren, de skars i brösten och därefter fick de sina händer och fötter avhuggna. Mom Ubon skall ha varit gravid i andra månaden. Tyvärr vet jag inte hur det gick för de två portugiserna.

Efter sina hustrurs avrättningar ångrade sig kungen och ville ta livet av sig själv. Men höga munkar tillkallades för att förhindra detta och hjälpa honom.

Taksin skall därefter ha blivit allt mera fanatisk i sin tro och allt mera obalanserad. Inför varje militär kampanj, eller efter en avslutad sådan, besökte han tempel för att be om munkarnas välsignelse eller för att diskutera religiösa frågor med dem.

Till sist lär han ha betraktat sig som en bodhisattva (Phra Phothisat) พระโพธิสัตว์. Det vill säga en reinkarnation av Buddha vars handlingar var gudomliga och han började misstänka sina närmaste ämbetsmän för att vara illojala. Taksin påstods ha sagt att hans handlingar var viljan från övernaturliga röster.

En källa säger att då Taksin betraktade sig som en bodhisattva menade han att hans blod skulle byta färg från rött till vitt!

Han begärde att munkar skulle komma och visa honom ära och vördnad. Då munkar inte tillåts visa vördnad för andra än Buddha själv och sina äldre i munkorden blev de av med munkkåpan, piskades och fick tömma latriner.

Men det var inte bara munkar som blev piskade och det handlade till sist om hundratals personer som straffades på detta sätt och sedan ålagda att arbeta som tjänare. Även Taksins egna söner råkade ut för piskning och tvingades erkänna saker som de inte var skyldiga till.

Taksin började också med att spå folk. Han lät hämta kvinnor från marknader för att sedan spå deras framtid. Om de höll med om det han spådde blev han nöjd och om de inte gjorde detta blev han arg och straffade dem. Därför vågade till sist ingen ifrågasätta hans spådomar.

Med sin påstådda förmåga att spå in i framtiden menade Taksin också att han kunde döma i juridiska ärenden. Efter att tidigare ha varit känd för sin godhet och rättvisa hade den mentalt obalanserade kungen nu blivit övertygad om sin egen ofelbarhet och dömde utan att lyssna ordentligt på detaljerna i de olika rättsfallen. Konsekvensen blev att många oskyldiga straffades och avrättades.

Denna situation utnyttjade en del personer och de blev ökända för sina falska anklagelser, eller hot om falska anklagelser, mot oskyldiga personer som de sedan kunde utsätta för utpressning för att de skulle slippa hårda straff.

Det har funnits teorier om att Taksins sinnessjukdom var påhittad och ett sätt att rättfärdiggöra general Chakris övertagande av tronen. Kungen skulle med andra ord ha varit offer för en sammansvärjning.

Men några bevis för detta finns inte och mot påståendet talar att det inte kunnat påvisas att general Chakri någonsin visade några tecken på att vara illojal mot kungen under dennes 15-åriga regeringstid.

Franska missionärer har skrivit intressanta saker om Taksin. Joseph-Louis Coudé ยอเซฟ หลุยส์ กูเด (4 oktober 1750-8 januari 1785) som kommit till Siam 1775 skrev 1780 att kungen ibland var arg på dem, vilket kanske inte alltid var så märkligt, och att han tillbringade all sin tid med meditation, böner och fasta för att kunna få sig själv att sväva i luften!

Då missionärerna menade att vissa löften från kungen inte hade infriats klagade de hos en av kungens söner, som skall ha svarat; "Det är riktigt, men min far har förändrat sig."

En man vid namn Jean Joseph Descourvières (1742-6 augusti 1804) skrev den 21 december 1782, 8 månader efter revolten, att kungen upprört befolkningen och utlänningarna i Thonburi i flera år och beskrev kungen som halvgalen och grym.

Vad skulle man då göra med den avsatte kungen? Enligt siamesiska källor hade han övergivit sig utan kamp och önskade att få gå i kloster. Men en avsatt monark i livet var alltid en potentiell fara. Han kunde ju tänkas försöka komma tillbaka. Exil var inte heller mycket bättre, då en avsatt kung kunde utnyttja sina kunskaper om riket i onda grannars tjänst.

Efter rådslagning beslöts det att Taksin måste röjas ur vägen. Det sägs att då den nästan 49 år gamle exkungen bars till sin avrättningsplats den 7 april 1782 var hans sista önskan att få säga farväl till sin favoritgeneral. (Någon källa säger den 6 april.)

Den nye monarken bevittnade avrättningen från en paviljong och då han fick höra Taksins önskan skall hans ögon ha fyllts med tårar. Han var så rörd att han inte kunde tala och vinkade bort budbäraren.

Några källor påstår att kungen avrättades enligt den gamla beprövade säckmetoden, medan andra källor säger att han halshöggs. Hans kropp begravdes senare i hemlighet i Thonburis utkanter.

Kung Taksin sörjdes inte offentligt, men 1784 eller 1785 lät kung Rama I gräva upp hans kvarlämningar och gav honom en ärofull kremering, där både han själv och hans bror medverkade.

Enligt ett rykte, som har blivit en legend, sägs det att en oskyldig stackare placerades i säcken, i stället för Taksin. Kung Taksin gömdes därefter undan uppe i bergen vid Nakhon Si Thammarat, där man byggde ett luxuöst palats till honom. Här skall han sedan i tysthet ha avlidit 1825.

Det finns ytterligare en konspirationsteori som hävdar att kung Taksin iscensatte en kupp mot sig själv. Efter att ha återuppbyggt Siam och huvudstaden Thonburi, med lån från kinesiska affärsmän, var hans rike djupt skuldsatt. Därför skall Taksin ha menat att en kupp mot sig själv skulle ge en ny monark bättre möjligheter att omförhandla lånen.

En frivillig skall därefter i all hemlighet ha tagit hans plats i den lila “säcken” och Taksin skall ha fått lov att tillbringa resten av sitt liv i ett avlägset kloster.

Idag finns det en staty av kung Taksin i Wat Welurachin วัดเวฬุราชิณ i Thonburi och en annan staty en kilometer från Memorial Bridge (Saphan Pathom Boromarachanuson) สะพานปฐมบรมราชานุสรณ์ i Thonburi. I staden Tak finns också en staty av kung Taksin.

Under Taksins regeringstid uppfördes inga större byggnadsverk förutom Phra Ratchawang Doem. Anledningen till detta var den inre och yttre oro som landet led under vid denna tid. Det fanns helt enkelt inte tid till detta.

Angående den tidigare omtalade Phraya Phichai så erbjöds han att fortsätta sin tjänst som livvakt hos den nye kungen. Detta för att belöna hans lojalitet och stora tjänster för Siam.

(Se även ”Ayutthaya,” avsnittet ”Ayutthayas fall,” artikeln "Krig mot Burma (1772).")

Vid den här tiden var det lag på att då en kung dog skulle hans livvakt och lojala tjänare dö med honom, men Rama I var villig att göra ett undantag. Men Phraya Phichai var så förkrossad över kungens död att han gav order om sin egen avrättning trots Rama I:s välvillighet.

Istället bad han kungen att fostra hans son så att han tids nog kunde efterträda honom som kungens livvakt. Phraya Phichai avrättades då han var 41 år gammal. Ett bronsstaty uppfördes till hans ära i Uttaradit 1969. Detta för att påminna alla om denna extraordinära mans mod och lojalitet mot sin kung och nationen.

Då Rama I besteg tronen var han en erfaren och intelligent krigsherre med naturlig organisationsförmåga. Han var välrespekterad bland de adliga familjerna och bland sina äldre officerare. Många kände honom genom informellt umgänge då de kämpat tillsammans med honom under många militära kampanjer.

Det visade sig att Rama I inte var en person som tänkte distansera sig från sina underordnade och folket, vilket många tidigare kungar gjort, och han var noga med att belöna de som visade honom sin lojalitet.


Stavningsvarianter;

Rama I; Buddha Yodfa Chulalok, Phrabuddha Yordfah Chulalok, Phra Phutthayotfa, Phraphutthayotfa, Phra Phuttha Yot Fa Chulaloke, Phrabat Somdet Phraphuttha Yotfa Chulalok Maharat, Phraphutthacao Bowon Borommakot, Somdet Phra Puttha Yotfa Chula Lok Maha Rat, Yodfah Chulaloke.

Chaophraya Surasi; Boworn Mahasura Singhanat, Boworn Maha Surasinghanat (Bowon Maha Surasinghanat) บวรมหาสุรสิงหนาท, Krom Phra Rajawang Bovorn, Krom Phra Ratchawang Bowon Maha Surasinghanat กรมพระราชวังบวรมหาสุรสิงหนาท, Krom Phra Ratchawang Bowon Maha Surasing Hanat, Somdet Phra Bawornrajchao Maha Sura Singhanat (Somdet Phra Bowon Ratchachao Maha Surasinghanat) สมเด็จพระบวรราชเจ้ามหาสุรสิงหนาท.

Chit Phuban; Chit-Pubarn.

Chan Phubet; Charn-Pubet, ชาญภูเบศร์.

Joseph-Louis Coudé; โฌแซ็ฟ-หลุยส์ กูเด, Coude, M. Coudè.

Jean Joseph Descourvières; Jean-Joseph Descourvières.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-05, 10.16
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.