Vad skulle man då göra med den avsatte Taksin? Enligt siamesiska källor hade han övergivit sig utan kamp och önskade att få gå i kloster. Men en avsatt monark i livet var alltid en potentiell fara. Han kunde ju tänkas försöka återta makten. Exil var inte heller mycket bättre, då en avsatt kung kunde utnyttja sina kunskaper om riket i onda grannars tjänst.

Jag har tidigare berättat att ett kungligt råd hade kommit fram till att Taksin måste röjas ur vägen. Det sägs att när den nästan 48 år gamle exkungen bars till sin avrättningsplats den 7 april 1782 var hans sista önskan att få säga farväl till sin favoritgeneral. Den nye monarken bevittnade avrättningen från en paviljong och när han via en budbärare fick höra Taksins önskan sägs hans ögon ha fyllts med tårar. Han blev så rörd att han inte kunde tala och vinkade bort budbäraren.

Lägg märke till att det finns källor som anger Taksins död både den 6 april och den 10 april.

En del källor påstår att kungen avrättades vid Wat Chaeng (Wat Arun) enligt den gamla beprövade ”säckmetoden”, medan andra källor säger att han halshöggs framför fortet Vichaiprasit. Hans kropp begravdes senare i hemlighet i Thonburis utkanter. Andra källor säger att han begravdes vid Wat Bang Yi Ruea Tai วัดบางยี่เรือใต้. Tre år efter sin död ska Taksin ha fått en storslagen kremering vid Wat Bang Yi Ruea Tai.

Wat Bang Yi Ruea Tai, som byggdes under Ayutthayaperioden, är i dag känt som Wat Intharam Worawihan วัดอินทารามวรวิหาร. Det har också haft namnen Wat Bang Yi Ruea Nok วัดบางยี่เรือนอก och Wat Suan Plu (Wat Suan Phlu) วัดสวนพลู. Templet hade genomgått en fullständig restaurering under Taksins regeringstid och fick sedan status som kungligt tempel.

Wat Bang Yi Ruea Tai hade blivit Taksins favorittempel dit han ofta begav sig. Ibland stannade han i templet över natten för att meditera eller besökte templet i andra religiösa sammanhang. Vid den här tiden betraktades Wat Bang Yi Ruea Tai som det största och mest välmående templet i området.

Enligt ett rykte, som har blivit en legend, sägs det att en oskyldig stackare blev avrättad i stället för Taksin. Ex-kung Taksin gömdes därefter vid berget Khao Khun Phanom เขาขุนพนม i Nakhon Si Thammarat, där man byggde ett storslaget palats till honom. Här ska han sedan ha avlidit i tysthet 1825. Det finns flera varianter av denna legend eller konspirationsteori.

En källa berättar att det var en person med titeln Luang Asa Suek หลวงอาสาศึก (Bunkhong) som lät sig avrättas i Taksins ställe. Han sägs ha varit slående lik Taksin. Luang Asa Suek hade tidigare tjänstgjort nära kung Taksin och hade deltagit i flera fältslag tillsammans med honom, inklusive det tidigare omtalade anfallet på Chanthaburi. Han ska ha tagit Taksins plats som munk och Taksin hade därefter förts bort i hemlighet med båt till Nakhon Si Thammarat.

Där bodde Taksin i två år och därefter begärde han att få bo i en grotta i Phetchaburi, bevakad av två medhjälpare. Denna flytt till Phetchaburi kunde inte hållas hemlig och en dag då Taksin mediterade inne i grottan, träffades han av ett slag i bakhuvudet och dog. De två medhjälparna försvann därefter spårlöst. Taksins kropp fördes därefter i hemlighet tillbaka till till Wat Bang Yi Ruea Tai i Thonburi. Luang Asa Sueks kropp flyttades och begravdes någon annanstans och Taksins riktiga kropp begravdes på hans plats.

En annan källa talar om att en man med titeln Khun Man คุณมั่น, som också var slående lik Taksin, tog hans plats vid avrättningen. Taksin reste sedan iväg nattetid med båt som efter många dagar nådde fram Nakhon Si Thammarat. Han åtföljdes av tre soldater av lägre rang. De tre var Nai Paen นายแป้น, Nai Chop นายชอบ och Nai Chom นายชม. Dessutom följde två kvinnor med honom, Khun Prayong คุณประยงค์ och en annan släkting. Taksin anlände därefter till templet Wat Khao Khun Phanom วัดเขาขุนพนม.

Fyra år senare dog Taksin och han kremerades och askan begravdes i en liten stupa bredvid templet Wat Khao Khun Phanom. När nyheten nådde Bangkok förde adelsmän dit hans avhuggna arm för att begravas i en stupa vid Wat Bang Yi Ruea Tai.

Det finns ytterligare en konspirationsteori som hävdar att kung Taksin iscensatte en kupp mot sig själv. Efter att ha återuppbyggt Siam och huvudstaden Thonburi, med lån från kinesiska affärsmän, var hans rike djupt skuldsatt. Därför ska Taksin ha menat att en kupp mot sig själv skulle ge en ny monark bättre möjligheter att omförhandla eller slippa betala lånen. En frivillig ska därefter ha låtit sig avrättas och Taksin ska ha fått lov att tillbringa resten av sitt liv i ett avlägset kloster.

En frivillig ska därefter i all hemlighet ha tagit hans plats i den lila säcken, eller ha låtit sig halshuggas, och Taksin ska ha fått lov att tillbringa resten av sitt liv i ett avlägset kloster.

I dag finns det en helgedom till kung Taksins ära i Wat Intharam Worawihan. Det finns även en staty av honom i Wat Werurachin (Wat Welurachin) วัดเวฬุราชิณ och ytterligare en staty en kilometer från Memorial Bridge (Saphan Pathom Boromarachanuson) สะพานปฐมบรมราชานุสรณ์ i Thonburi. I staden Tak finns det också en tredje staty av kung Taksin.

Under Taksins regeringstid hade det inte uppförts några större byggnadsverk, förutom det tidigare nämnda Thonburipalatset. Anledningen till detta var den inre och yttre oro som landet led under vid denna tid. Det fanns helt enkelt inte tid till detta.

Angående den tidigare omtalade Chaophraya Phichairacha (Phraya Phichai) så erbjöds han att fortsätta sin tjänst som livvakt hos den nye kungen. Detta för att belöna hans lojalitet och stora tjänster för Siam. Se även "Ayutthaya”, avsnittet "Ayutthayas fall”, artikeln "Phraya Phichai”. Vid den här tiden var det lag på att när en kung dog skulle hans livvakt och lojala tjänare dö med honom, men Rama I var villig att göra ett undantag.

Phraya Phichai var emellertid så förkrossad över Taksins död att han gav order om sin egen avrättning, trots Rama I:s välvillighet. Han bad Rama I att fostra hans son så att han tids nog kunde efterträda honom som kunglig livvakt och Phraya Phichai avrättades därefter 41 år gammal. En bronsstaty uppfördes till hans ära i Uttaradit 1969. Detta för att påminna alla om denna extraordinära mans mod och lojalitet mot sin kung och nationen.

Det var inte bara Phraya Phichai som blev avrättad. Sammanlagt avrättades omkring 150 personer och bland dessa fanns flera av Taksins söner och manliga släktingar. Bland de som klarade livhanken fanns Taksins son Kasatranuchit (Kromma Khun Kasatranuchit) กรมขุนกษัตรานุชิต (17 september 1779-13 september 1809) vars mor var en dotter till Rama I. Du kommer att höra mer om Kasatranuchit längre fram.

Kung Taksin sörjdes inte offentligt, men 1784 eller 1785 lät kung Rama I gräva upp hans kvarlevor och gav honom en ärofull kremering, där både han själv och hans bror Chaophraya Surasi medverkade.

I en källa kan man läsa följande intressanta historia: En grav med kung Taksins kläder och en familjehelgedom hittades 1921 i stadsdelen Chenghai (Choenghai) เฉิงไห่ i staden Shantou i Guangdongprovinsen i Kina. Det anses troligt att en av kungens släktingar, enligt kinesisk tradition, hade skickat hans kläder dit för att begravas. Detta stödjer påståendet om att denna plats varit hans fars hemstad.