Bangkok, Rama I - Rama VII - Öppningen mot väst
Kung Rama II (Phra Phutthaloetla Naphalai) (r. 1809-1824)

Det blev som Rama I hade önskat och hans äldste son Isarasundhorn utnämndes till ny kung. Han är känd som Rama II พระราม 2 (r. 7 september 1809-21 juli 1824). Efter sin död fick han titeln Phrabat Somdet Phra Phutthaloetla Naphalai พระบาทสมเด็จพระพุทธเลิศหล้านภาลัย. Inga av hans bröder eller halvbröder opponerade sig, vilket kanske inte var så märkligt, med tanke på hur frikostigt den nye kungen delade ut höga ämbeten till dem.


(Kung Rama II)

Rama II var född den 24 februari 1767 och 42 år gammal då han besteg tronen. Han hade upphöjts till prins 1785 och hade då tagit över kung Taksins gamla palats. Här finns det dock källor som säger att Rama II var född 1768.

Rama II utnämnde sin yngre bror prins Senanurak till uparat. Den nye regenten hade tidigt deltagit aktivt i sin pappas regering och hade därför redan stor erfarenhet av att sköta statens angelägenheter, då han blev kung. Men för att kunna regera effektivt behövde han absolut lojala medarbetare på rikets viktigaste poster. Det var både vanligt och naturligt för kungarna att söka detta stöd på sina mödrars och sina drottningars sida.

Rama II avskedade därför nästan alla sin fars tidigare ministrar och utnämnde istället nära släktingar till nya ministrar. En vecka efter att Rama II blivit kung revolterade kung Taksins siste överlevande son, prins Kasatranuchit. Han är tidigare omnämnd i avsnittet “Bangkok blir huvudstad,” artikeln “Rama I:s bakgrund och familj.”

Rama II:s son prins Tub (Phra Ong Chao Thap) พระองค์เจ้าทับ (16 februari 1786-12 april 1825) ledde emellertid en framgångsrik offensiv med den kungliga polisen mot Kasatranuchit och han blev avrättad den 13 september 1809. Efter att ha lyckats med sitt uppdrag blir prins Tub känd som prins Jessadabodindra (Kromma Mün Chetsadabodin) กรมหมื่นเจษฎาบดินทร์. Han fungerade som utrikesminister under sin fars regeringstid.


(Prins Chetsadabodin)

Rama II betraktade fortfarande Burma som Siams huvudfiende, men bortsett från några burmesiska invasioner av södra Siam och Phuket i början av hans regeringstid var det relativt tyst vid den västra gränsen under det mesta av hans regim. Men de östra gränserna skulle bli bekymmersamma för honom. Du kan läsa mera om de burmesiska invasionerna och problemen vid de östra gränserna i de nästkommande artiklarna.

Rama II var djupt religiös och intresserad av konst i alla dess former och gjorde själv en personlig insats genom att skriva en lång rad dramatiska dikter. Under Rama I, II, III och IV levde den store siamesiske diktaren Sunthorn Phu (Sunthon Phu) สุนทรภู่ (26 juni 1786-1855) som har fått en egen artikel efter den här.

Rama II skickade en delegation munkar till Sri Lanka 1815. Då de återvände till Bangkok hade de med sig skott eller sticklingar från ett heligt bodhiträd. Detta träd påstods i sin tur härstamma från det ursprungliga bodhiträdet i Indien under vilket Siddhattha Gotama hade mediterat då han blev till Buddha, den Upplyste.

Rama II ville att befolkningen, och naturligtvis även medlemmarna i den kungliga familjen, skulle ha en högt stående moral och befria sig från eventuella laster. Han införde mycket hårda straff för personer som togs på bar gärning i alla slags vadslagningar, såsom tuppfäktning och fiskfäktning.

Under Rama II:s regeringsperiod översattes en hel del omkringliggande länders litteratur, som igen visar på Siams stora öppenhet över för det främmande. Bland översättningarna, som nu ingår i Siams egen nationallitteratur, finns poesi från Malaya och Java, kinesiska romaner och episk diktning på sanskrit.

Handeln med framförallt Kina växte under Rama II:s regeringstid och han importerade kinesisk keramik som designats av siameser. Till gengäld exporterades det liksom tidigare ris till Kina.


(Siamesiska territoriella anspråk 1809)

Det kan vara intressant att den burmesiske kungen av Ava 1822 skickade en ambassad till kejsare Minh Mang (Ming Mang) มิงหม่าง (r. 14 februari 1820-20 januari 1841) i Vietnam där han faktiskt bad honom om att avsluta alliansen med Siam och hjälpa dem med en militär kampanj mot Bangkok. Minh Mang var född den 25 maj 1791.

Då Senanurak dog i juli 1817 utsågs inte någon ny uparat vilket skulle komma att orsaka en del förrvirring i samband med det kommande tronskiftet 1824.


Stavningsvarianter;

Rama II; Buddha Loetla Nabhalai, Lertla, Phrabat Somdet Phra Phuttha Loet La Nophalai, Phrabat Somdet Phra Phuttha Löt La Naphalai, Phrabat Somdet Phraphuttha Lötla Naphalai, Phra Buddha Loet La Nabhalai, Phrabuddha Lert-Lah Napalai, Phra Buddha Loet La Nabhalai, Phrabuddha Lert-Lah Napalai, Phra Buddha Löt La, Phra Phutthaloetla, Phraphutthaloetla, Phra Phuttha Löt La Napahalai, Phuttaloetla, Somdet Phra Phutta Leutlahn Phalai.

Tub; Chao Chai Thap เจ้าชายทับ, Jao Tub, Krommamün Chitraphakdi กรมหมื่นจิตรภักดี, Phra Ong Chao Thap พระองค์เจ้าทับ, Tup.

Jessadabodindra; Chesda Bodin, Jesdabodindra, Krom Mün Chesdabodindr, Krommun Chetsadabodin.

Sunthorn Phu; Phra Sunthon Wohan พระสุนทรโวหาร, Phra Sunthorn Vohara, Phra Sunthorn Voharam, Soontorn Poo, Suntorn Poo, Soontorn Phoo.

Minh Mang; Minh-Mang, Nguyễn Phúc Đảm, Nguyen Phuc Dam, Nguyễn Phúc Kiểu, Nguyen Thanh To.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-11-03, 10.55
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.