Exakt en vecka efter att prins Mongkut blivit munk blev hans far allvarligt sjuk. Rama II blev snabbt så dålig att han efter kort tid inte ens kunde prata och till sist föll han i koma. Den 21 juli 1824 dog han, 57 år gammal. Det hade inte gått mer än några timmar efter hans död förrän den kungliga familjen och rikets viktigaste ämbetsmän och munkar hade sammankallats till ett möte i palatset. Under mötet bestämdes det att Rama II:s äldste överlevande son, prins Jessadabodindra, skulle bli ny kung.

Han fick titeln Phra Bat Somdet Phra Nangklao Chao Yu Hua พระบาทสมเด็จพระนั่งเกล้าเจ้าอยู่หัว (r. 21 juli 1824-3 april 1851), men oftast används titeln Rama III (Phra Ram 3) พระราม 3. Rama III kröntes i Bangkok den 29 april 1825.

Den 38-årige Jessadabodindra var född den 16 februari 1786 och hade sedan länge haft en ledande och ansvarsfull ställning i regeringen. Han hade dessutom slagit ner det tidigare omtalade kuppförsöket mot hans far 1809 och lett en kommission som undersökt kuppförsöket. Han hade också varit ansvarig eller rådgivande för Phrakhlang vilket innebar nära kontakter med härskarna i provinserna, insyn i hovets och statens finanser, kontakter med utlänningarna i riket och utrikeskontakter.

Samtida västerlänningar betraktade Rama III som en utomäktenskaplig son till Rama II, som orättmätigt tillskansat sig makten. Mongkut var ju till skillnad från Jessadabodindra inte son till en lägre rankad Chao Chom Manda, utan en son till drottning Sri Suriyendra, som hade kungligt blod. Så enkelt var det dock inte.

I flera hundra år ansåg visserligen siameserna att en prins som fötts av en drottning, och då i synnerhet till en drottning av kungligt blod, hade högre status än en prins som fötts av en Chao Chom Manda. Men juridiskt och i praktiken hade alla söner till en kung samma arvsrätt till tronen och det var upp till tronföljarkommittén, som sammanträdde då en kung dött, att välja ny tronföljare.

I samband med sin kröning upphöjde Rama III sin mamma och drottningmoder till Chao Chom Manda Riam till Krom Somdet Phra Sri Sulalai (Krom Phra Somdet Si Sulalai) กรมสมเด็จพระศรีสุลาไลย. Hon var för övrigt en ättling till den tidigare omtalade sultan Sulaiman Shah från Songkhla (Singora).

Som kuriosa kan nämnas att Rama II lämnade efter sig 73 barn, med 39 olika mödrar. Den nuvarande drottningen, Sirikit สิริกิติ์ (12 augusti 1932-), härstammar från barn nummer 49, prins Nuam (Phra Ong Chao Nuam) พระองค์เจ้านวม (9 juli 1808-14 augusti 1871). Han är längre fram i texten känd som prins Wongsa Dhiraj Snid (Kromma Luang Wongsa Thirat Sanit) กรมหลวงวงศาธิราชสนิท.

(Prins Nuam)

Vill du studera Rama II:s hustrur och barn litet mera ingående så kan du titta i toppmenyn under "Kungligheter, övriga personer & kuriosa,” "Tidigare kungligheter,” artiklarna "Hustrur och barn till Rama II (Del 1),” och "Hustrur och barn till Rama II (Del 2).”

Bland Rama III:s första handlingar var att bilda en ny regering. Han valde faktiskt att behålla sin fars tidigare ministrar och nyutnämnde faktiskt bara en i början av sin regeringstid. Bland de gamla ministrarna och prinsarna fanns två farbröder till Rama III. Den ene farbrodern var den betydelsefulla prins Surin Thararak (Kromma Muen Surin Thararak) กรมหมื่นสุรินทรรักษ์ (8 februari 1790-27 april 1830) och han skulle övervaka Phrakhlang. Den andre farbrodern var prins Rakronnaret (Kromma Luang Rakronnaret) กรมหลวงรักษ์รณเรศ (26 december 1791-13 december 1848) och han tog sig an Kalahom och palatsministeriet.

Dit Bunnag fortsatte som ledare för Phrakhlang. Prins Itsaranurak (Kromma Khun Itsaranurak) กรมขุนอิศรานุรักษ์ (10 mars 1773-18 februari 1830), som var son till Rama I:s syster Sudaraksa, skulle ta sig an Mahatthai. Itsaranurak drog sig senare tillbaka vid Rama III:s kröning åberopande sin ålder. Det verkliga skälet påstods dock vara hans missnöje över valet av regent. Prins Itsaranurak blev förfader till familjen Isarangkun (Itsarangkun) อิศรางกูร, som transkriberat har flera alternativa stavningar.

Samma år som Rama III blev kung valde han märkligt nog inte en yngre bror eller son till Maha Uparat utan ytterligare en farbror, prins Sakdiphonlasep (Kromma Muen Sakdiphonlasep) กรมหมื่นศักดิพลเสพ (21 oktober 1785-1 maj 1832). Att vi vet så mycket om Rama III beror till stor del på amerikanen och historikern Walter F. Vella วอลเตอร์ เอฟ. เวลลา (13 juli 1924-30 december 1980) som skrivit boken Siam Under Rama III, 1824-1851. Vella som behärskade thai blev tragiskt nog påkörd och dödad av en buss i Bangkok den 30 december 1980.