Eftersom Mongkut var mycket duktig på engelska ville han även att andra medlemmar i hovet skulle få träning i detta språk. Det var den tidigare omtalade Dan Beach Bradley och en amerikansk missionär vid namn Jesse Caswell เชสสี คัสเวล (17 april 1809-25 september 1848) som tidigare hade undervisat Mongkut i engelska. Jesse Caswell dog i Bangkok 1848, innan Mongkut blev kung.

(Jesse Caswell)

Kort tid efter Mongkuts trontillträde 1851 fick Dan Beach Bradley och missionären doktor John Taylor Jones หมอ จอห์น เทเลอร์ โจนส์ (16 juli 1802-13 september 1851) ett brev från Mongkut. I brevet framhöll han sin önskan om att hovets damer skulle få lära sig engelska och där han bad om hjälp med att hitta lärare.

John Taylor Jones hade kommit till Siam från Burma den 25 mars 1833, tillsammans med sin dåvarande hustru Eliza Grew Jones อีไลซ่า กรู โจนส์ (30 mars 1803-28 mars 1838) och adoptivsonen Samuel Jones Smith. Denne Samuel har jag nämnt tidigare då han fungerat som tolk åt Joseph Balestier 1850. Eliza hade under sin ungdom visat sig mycket språkbegåvad och hade lärt sig grekiska utan hjälp av någon lärare. Hon hade gift sig med John den 14 juli 1830 som kort tid därefter blev prästvigd och paret skickades till Burma där de var kvar i drygt två år. Därefter blev de skickade till Siam.

(Eliza Grew Jones)

Eliza blev den första västerlänning som arbetade fram ett siamesisk-engelskt lexikon, som hon blev färdig med i december 1833. Det blev dock inte utgivet då det vid den här tiden var problem med att trycka siamesiska bokstäver. Hennes arbete förmodades vara förlorat tills man hittade en kopia av hennes manuskript på British Museums พิพิธภัณฑ์บริติช bibliotek 2007. Senare skapade hon också ett transkriptionsalfabet för att skriva siamesiska och hon översatte också delar av bibeln till siamesiska.

I Burma och Siam födde hon fyra barn, men två av dem dog tidigt. De två barnen var Henry Grew Jones เฮนรี กรู โจนส์ som dog tre månader och 11 dagar gammal den 3 oktober 1833 och Rebecca Wild Jones (1832-6 juni 1834) som dog två och ett halvt år gammal den den 6 juni 1834. De övriga två barnens namn och öde känner jag inte till. Tragiskt nog så dog Eliza Grew Jones också ung. Hon drabbades av kolera och dog i Bangkok den 28 mars 1838, två dagar före sin 35-årsdag.

John Taylor Jones gifte sig igen den 22 november 1840 med Judith Leavitt Jones (24 september 1815-21 mars 1846), men hans nya hustru dog till havs den 21 mars 1846, då hon var på väg att besöka USA med John och deras gemensamma dotter. Efter sin andra hustrus död gifte John om sig för tredje och sista gången den 20 augusti 1847. Denna gång med Sarah Sleeper Jones ซาราห์ โจนส์ (12 maj 1812-30 april 1889).

Dan Beach Bradley och John Taylor Jones utsåg 1851 sina fruar, Sarah Blachly Bradley, Sarah Sleeper Jones, samt en tredje missionärshustru Mary Lourie Mattoon แมรี่ แมตตูน (27 juli 1820-10 februari 1885), att dela på engelskundervisningen. Mary Lourie var hustru till Stephen Mattoon สตีเฟน แมททูน (5 maj 1815 eller 1816-15 augusti 1889). Paret Mattoon hade kommit till Bangkok i mars 1847. Mary Lourie lämnade sedan Siam 1864 på grund av dålig hälsa, medan Stephen stannade kvar till 1866 för att göra klar sin bibelöversättning. Sarah Blachly Bradley dog i Bangkok den 18 augusti 1893.

(Mary Lourie Mattoon)

(Stephen Mattoon)

Den 13 augusti 1851 startades en klass för unga damer, som var mellan 16 och 21 år gamla, inne på palatsområdet. Till denna klass anslöt sig prinsessor från Rama III:s gamla hov och klassen växte med tiden till 30 elever. Kung Mongkut hade varit tydlig med att de kungliga barnen inte fick undervisas i religion eller att barnen fick konvertera till kristendomen.

Detta var uppenbart en övermäktig uppgift för damerna och efter tre år upphörde undervisningen. En dag var palatsets portar helt enkelt stängda för dem! Både Mongkut och eleverna hade tröttnat på alla religiösa texter och bilder från bibeln, vilket tolkades som konverteringsförsök.

Kung Mongkut skickade senare ett brev till sin konsul i Singapore där denne ombads skaffa fram en engelsklärarinna, med villkoret att hon skulle avhålla sig från religionsundervisning. Det var så Anna Leonowens kom till Bangkok 1862. Artikeln om henne, ”Berättelsen om Anna Leonowens,” kan du läsa längre fram i detta avsnitt.

Då John Taylor Jones dog 1851 gifte Sarah Sleeper om sig den 26 oktober 1853 med Johns adoptivson Samuel Jones Smith! Hon var då 41 år gammal och Samuel 33. I en av mina källor kallas hon nu för Sarah Jones Sleeper Smith. Sarah Sleeper verkade hela 42 år som missionär i Bangkok fram till sin död 1889.