Utlänningarna i Bangkok hade tidigt under kung Mongkuts regeringstid bett om en bit mark där de kunde begrava sina döda. Den 29 juli 1853 fick de ett löfte om detta under förutsättning att alla protestanter skulle få begravas där, oavsett vilken kyrka de tillhörde. (Någon källa säger den 23 juli.) Enligt en källa så undertecknades det kungliga mandatet formellt åtta år senare 1861. En annan källa säger att kung Mongkut skänkte marken till kyrkogården 1860 och att kyrkogården fick en officiell invigning 1868.

Kyrkogården är i dag känd som Bangkok Protestant Cemetery (Susan Protesataen Krungthep) สุสานโปรเตสแตนต์กรุงเทพ och adressen är Charoen Krung Road Soi 72/5. Den första registrerade begravningen på kyrkogården är från året 1856. Då begravdes Charles Batten Hillier ชาลส์ แบตเท็น ฮิลลิเออร์ (9 juli 1820-18 oktober 1856), som var den förste brittiske konsuln i Siam. Efter detta har mer än 1 500 utlänningar begravts här.

(Charles Batten Hillier)

På kyrkogården finns i dag mer än 1 000 synliga gravar och en Internetkälla har 1 206 gravar i sin databas. Men alla gravstenars namn går inte längre att tyda. Det finns många olika nationaliteter begravda här med britter, tyskar och danskar som de vanligaste. Omkring 200 danskar skall ha begravts i Thailand och omkring hälften av dessa finns på kyrkogården i Bangkok.

Här finns även amerikaner, siameser (thailändare), skottar, nederländare, norrmän, ryssar, schweizare och ett mindre antal svenskar samt ytterligare arton andra nationaliteter. Om du vill studera gravarna och nationaliteterna mera noggrant kan du besöka den ovan nämnda databasen. Den hittar du i de externa länkarna i detta avsnitt under namnet ”Bangkoks protestantiska kyrkogård, databas.”

Alla som begravts här är inte protestanter eller ens kristna och det finns ganska många judiska gravar då det under lång tid inte fanns någon separat judisk kyrkogård i Bangkok. Bland de begravda finns missionärer, äventyrare, ingenjörer, fartygskaptener och dignitärer från olika nationer som tjänstgjort i Siam. Några av dessa har jag nämnt tidigare såsom amerikanen Dan Beach Bradley, hans första hustru Emelie Royce, deras gemensamma dotter Irene Bell, och Dan Beach Bradleys andra hustru Sarah Blachly Bradley.

(Irene Bell Bradleys gravsten)

Här finns också amerikanen John Taylor Jones och hans första hustru Eliza Grew Jones och två av deras barn som dog tidigt, adoptivsonen Samuel Jones Smith och John Taylor Jones tredje hustru och sedermera Samuel Jones Smiths hustru Sarah Sleeper. Flera ännu ej nämnda personer, som jag kommer att berätta om längre fram, är också begravda här.

Om man inte började använda begravningsplatsen förrän tidigast 1853 så måste en del av de som är begravda här ha flyttats hit från andra ställen. Emelie Royce dog ju 1845 och John Taylor Jones 1851.

Här ligger även den amerikanske läkaren Thomas Heyward Hays หมอ โทมัส เฮวาร์ด เฮส์ (21 september 1854-2 februari 1924) och hans fru Jennie Neilson Hays เจนนี เนลสัน เฮส์ (1849-1920) som gett sitt namn till Neilson Hays Library สมาคมห้องสมุดนีลเซนเฮส์ i Bangkok. Jennie var född i Danmark och hade sedan bott i USA, innan hon kom till Siam som protestantisk missionär 1881. Hennes blivande man Thomas Heyward Hays hade kommit till Siam 1886. Jennie Neilson Hays dog förmodligen av kolera.

(Thomas Hayward Hays)

(Jennie Neilson Hays)

Här finns även diplomater såsom amerikanen Hamilton King ฮามิลตัน คิง (4 juni 1852-12 september 1912) och britterna Henry Alabaster เฮนรี อาลาบาศเตอร์ (22 maj 1836-8 augusti 1884) och amiral Sir John Bush เซอร์ จอห์น บุช (4 augusti 1819-3 april 1905). John Bushs grav är markerad med en fin obelisk med en inskription av kung Chulalongkorn. Amiral eller kapten John Bush öde är så pass intressant att han fått en egen artikel efter denna.

(Henry Alabaster)

(Sir John Bush)

Här finns också militärer såsom britten och generallöjtnanten Ernest Woodburn Trotter (21 oktober 1871-oktober 1935) och den danske löjtnanten Ludvig Hannibal Krieger-Lassen (24 mars 1874-14 augusti 1900), som senare kom att arbeta under den kommande kung Chulalongkorn.

Personerna i gravarna dog av kolera, dysenteri, smittkoppor och slaganfall och gravarna vittnar ibland om tragiska händelser bland de fastboende utlänningarna i Bangkok. Olik annan historiebeskrivning vittnar kyrkogårdar om alla slags människor oavsett om de var rika eller fattiga, framstående eller på samhällets skuggsida.

Det finns också exempel på utlänningar som blev begravda på andra platser i Siam. En av dessa var den amerikanske presbyterianen och missionären Daniel McGilvary ดาเนียล แมคกิลวารี (16 maj 1828-22 augusti 1911). Han kom till Siam 1858 och var huvudsakligen verksam i norra Siam. Han gifte sig för övrigt med Dan Beach Bradleys unga dotter Sophia Royce 1860. Då Daniel dog begravdes han i Chiang Mai.

(Daniel McGilvary)

(Sophia McGilvary 1893)

Jag har tittat igenom databasen över gravarna och har gjort en sammanställning över de dödas nationaliteter och antal. Jag har säkert gjort några småmissar men det har ingen större betydelse. Störst antal har oidentifierade nationaliteteter även om man ibland kan gissa nationaliteten utifrån en del av namnen. Så här ser min sammanställning ut;

459 personer med oidentifierade nationaliteteter, 281 britter och engelsmän, 110 tyskar, 86 eller 87 danskar, 59 amerikaner, 43 thailändare/siameser, 25 skottar, 23 nederländare, 16 norrmän, 15 ryssar, 14 schweizare, 7-9 svenskar, 6 fransmän, 6 indier, 5 lankeser, 4 euroasiater, 3 kineser, 3 kanadensare, 3 perser (iranier), 3 australiensare, 3 nya zeeländare, 2 burmeser, 1 österrikare, 1 vitryss (belarusier), 1 mauritanier, 1 portugis, 1 irländare, 1 japan, 1 rumän, 1 polack, 1 malaj, 1 thai/ryss, 1 brittisk/fransk.

Följande personer omtalas som svenskar; Anna Karlmark (1893-1900) som ju bara var ett barn vid sin död, Jan-Eric Sixtensson (1940-1979), Johan Albin Westman (1895-1947), Karl-Gustaf Gustafsson (1887-1919), C. Astroem (1835-1918) som arbetade för Ostasiatisk kompagni, Nicolai Thomsen (1841-1892) som var född i Ullerup, Slesvig (dansk?), H. Karlmark (1851-1902) far till Anna?, Viktor Virgin (1876-1929) som jag skrivit litet om i artikeln ”De utländska rådgivarna.” och Vilhelm Heinrick Gotthard (1896-1920) som omnämns som ”möjligen” svensk.