På morgonen den 17 november 1884 kastade den svenska ångfregatten HMS Vanadis ankar ute på redden i Thailandviken. Detta efter en elva dagar lång och tidvis stormig seglats från Manila. Vanadis var ute på en världsomsegling 1883-1885 och syftet med resan var både handelspolitiskt och vetenskapligt. Ombord på fartyget fanns den svenske prinsen och löjtnanten Oscar Bernadotte (15 november 1859-4 oktober 1953), som var son till Oscar II พระเจ้าออสการ์ที่ 2 (r. 18 september 1872–8 december 1907) och yngre bror till blivande Gustav V กุสตาฟที่ 5 (r. 8 december 1907–29 oktober 1950).

(HMS Vanadis)

Den kungliga jakten HMS Vesatri hade mött upp för att föra prins Oscar och de svenska gästerna till Bangkok. Efter salut från Vanadis 22 kanoner gick svenskarna över till Vesatri där de hälsades välkomna av fartygets danske kapten Andreas du Plessis de Richelieu อองเดร ดู เปลซี เดอ ริเชอลิเออ (24 februari 1852-25 mars 1932) och dennes yngre bror löjtnant Louis du Plessis de Richelieu หลุยส์ ดู เปลสซิส เดอ ริเชอลิเออ (7 januari 1856-30 maj 1910).

(Andreas du Plessis de Richelieu)

(Louis August du Plessis de Richelieu)

Av de två bröderna blev framför allt Andreas du Plessis de Richelieu en viktig person i Siams historia och du kommer att få läsa betydligt mera om honom och även hans bror litet längre fram. Jag har för enkelhetens skull ibland valt att förkorta hans namn till Andreas Richelieu.

Sjöresan in till Bangkok gick förbi vackra exotiska landskap och sedan uppför Chaophrayafloden. Ombord serverades lunch med underhållning av en fyrtio man stark orkester och efter fem timmar förtöjde lustjakten vid Grand Palace. Då hade det redan hunnit bli mörkt.

Sällskapet fick ett varmt mottagande av prins Bhanurangsi Savangwongse, som ställt vagnar till förfogande till dem, och de kördes till prinsens palats (Saranrom) där de flesta av dem skulle tillbringa natten. Efter en middag gick man till sängs och deltagare i sällskapet har skrivit att de sov ganska bra, med undantag för de som bott hos konsuln. Där hade man inte kunnat stänga dörrarna om sig och myggorna hade därför haft fritt spelrum.

Dagen efter bestod av en hel rad högtidligheter, mat, fest och skådespel, enligt en av deltagarna. Fartygschefen kommendörkapten Otto Lagerberg (22 juni 1827-25 september 1907), prins Oscar och de andra officerarna fick en inbjudan till en audiens hos kung Chulalongkorn. Efter sedvanliga hedersbetygelser blev det underhållning och visning av Grand Palace och Wat Phra Kaeo.

(Otto Lagerberg)

Prins Oscar skrev senare en rapport till sin pappa där han berättade att han blivit imponerad av sitt första besök i Siam. Liksom Ulysses S. Grant hade prinsen bott i palatset Saranrom. Inför besöket hade Chulalongkorn beordrat att palatset skulle renoveras. Se även den tidigare artikeln Ulysses S. Grant besöker Siam (1879). Prins Oscar skrev följande om palatset;

"Saranrom-palatset, som är vårt residens, är en byggnad i orientalisk stil. Det finns många gårdsplaner belagda med marmor och kantade av pelare. Mina tjänare bor i rum med utsikt över en gårdsplan som omges av en veranda. Vi bor alltså tillsammans i detta palats och kan träffas i ett skuggigt svalt galleri där det finns stolar, eller i biljardrummet. ”Vårt palats, som vi kallar det, har en vacker trädgård och en zoologisk trädgård med hjortar, apor, en svart tiger och många andra djur och fåglar."

Utanför den guldskimrande fasaden, som prins Oscar fick se, var verkligheten en annan. Bönderna slet hårt på sina rismarker och klarade sig nätt och jämt. I Bangkok och andra hamnar slet kulier, som för det mesta bestod av kineser och indier, med långa arbetspass och låga löner. Kvinnorna arbetade med marknadsförsäljning på eller vid stadens kanaler, samtidigt som de odlade grönsaker och frukt utanför staden. Genom denna handel fick kvinnorna ekonomisk makt och var inte kuvade, men det var fortfarande ett patriarkalt samhälle.

Enligt historikerna och det gifta paret Chris Baker คริส เบเคอร์ (3 januari 1948-) och Pasuk Phongpaichit ผาสุก พงษ์ไพจิตร (11 februari 1946-) innebar denna blandning av manlig dominans och kvinnlig arbetskultur att det uppstod en blomstrande sexindustri. Baker och Pasuk citerar en tidning från början av 1900-talet som skrev; ”vart man än vänder sig i Bangkok går det inte att undvika dessa kvinnor.”

(Pasuk Phongpaichit och Chris Baker)

När Oscar lämnade Siam blev han eskorterad av hundra soldater, som bar hans sällskaps packning och de gåvor som de fått av Chulalongkorn.