I slutet på 1890-talet var Chulalongkorn så säker på sina ministrars och söners duglighet att han vågade lämna Siam och resa till Europa. Under hans frånvaro fungerade drottning Saovabha Bhongsri som regent. Resan inleddes den 7 april 1897, med den tidigare omtalade kungliga jakten Maha Chakri, som var ett modernt ångdrivet fartyg.

En källa säger att Chulalongkorn hade med sig den 16-årige kronprinsen Vajiravudh i sitt resesällskap, men det verkar mera troligt att han först anslöt sig till sin fars resesällskap i Europa. Jag har tidigare berättat att Vajiravudh befann sig i England då han utsågs till kronprins 1895 och att han befunnit sig där sedan han var 11 eller 12 år gammal. Se även artikeln ”De utländska rådgivarna.” Vajiravudh fortsatte sedan sina studier i England då hans far återvände hem till Siam.

Ovanstående källa säger att den 20-årige prins Chirapravati Voradej, den 23-årige prins Kitiyakara Voralaksana och den 32-årige prins Jayanta Mongkol (Phra Ong Chao Chaiyantamongkhon) พระองค์เจ้าไชยันตมงคล (30 januari 1866-15 april 1907) också ingick i resesällskapet.

En källa säger att den 3-årige prins Prajadhipok Sakdidejana (Chao Fa Prachathipok Sakdidet) เจ้าฟ้าประชาธิปกศักดิเดชน์ (8 november 1893-30 maj 1941) också var med under Europaresan.

Chirapravati Voradej är även känd som prins Nakhon Chaisi Suradet (Kromma Luang Nakhon Chai Si Suradet) กรมหลวงนครไชยศรีสุรเดช och Jayanta Mongkol är också känd som Mahisara Rajaharudaya (Kromma Muen Mahison Ratchaharuethai) กรมหมื่นมหิศรราชหฤทัย.

(Prajadhipok som liten)

Maha Chakri hade en besättning på 291 man, där bland annat en orkester på 25 man ingick. Fartyget var 84 meter långt, 12,2 meter brett och hade ett djupgående på 5,20 meter. Ångmaskinen utvecklade 2 500 hästkrafter som gav Maha Chakri en marschfart på 14 knop. Som försvar mot eventuella pirater fanns åtta mindre och fyra större kanoner.

På sin väg till Europa besökte kungen först Singapore, gjorde ett religiöst besök på Sri Lanka och kortare stopp i Aden เอเดน i nuvarande Jemen (Prathet Yemen) ประเทศเยเมน och Ismailia อิสเมอิลีอา i Egypten.

Den 14 maj 1897 nådde Chulalongkorn och hans sällskap fram till Venedig i Italien och Chulalongkorn blev därmed den förste thaimonarken som besökte Europa. En källa säger att de söner till Chulalongkorn som studerade i Europa mötte upp i Venedig. Jag har ock inte hittat någon information om vilka prinsar det handlade om, men en av dessa var förmodligen kronprins Vajiravudh.

Chulalongkorn lämnade kvar sitt fartyg i Venedig och fortsatte sedan sin resa landvägen. Maha Chakri fortsatte sedan till Portsmouth พอร์ตสมัท i England där man skulle delta i ett jubileumsfirande för drottning Viktoria.

(Chulalongkorn i Venedig)

Den 17 maj reste Chulalongkorn till Genève เจนีวา i Schweiz (Prathet Sawitsoelaen) ประเทศสวิตเซอร์แลนด์, via Milano มิลาน, där han blev överraskad att bli så väl mottagen i ett republikanskt land. Han inledde ett statsbesök i Bern เบิร์น den 25 maj.

(Chulalongkorn i de schweiziska alperna den 29 maj 1897)

Den 1 juni var Chulalongkorn tillbaka i Italien för ett besök i Rom där han träffade både kung Umberto I พระเจ้าอุมแบร์โตที่ 1 (r. 9 januari 1878-29 juli 1900) och påven Leo XIII สมเด็จพระสันตะปาปาลีโอที่ 13 (2 mars 1810-20 juli 1903). Han träffade även den franske ambassadören i Italien och enligt de brev som han skickade hem verkade han vara nöjd med mötet.

(Kung Umberto I)

(Påve Leo XIII)

Den 23 juni reste Chulalongkorn vidare till Wien เวียนนา där han gavs audiens hos kejsar Frans Josef I av Österrike-Ungern จักรพรรดิฟรันซ์ โยเซฟที่ 1 ออสเตรีย-ฮังการี (r. 1867-21 november 1916). Då Chulalongkorn befann sig i Wien blev han inviterad av Oscar II ออสการ์ที่ 2 (r. 18 september 1872-8 december 1907) att besöka Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm สตอกโฮล์ม, som pågick mellan maj och oktober.

(Kejsar Frans Josef I)

(Kung Oscar II)

En annan källa säger att det var den 18 maj som Oscar II låtit meddela kung Chulalongkorn att han var välkommen till Stockholm. Detta gjorde han via Siams generalkonsul i Sverige och Norge, Axel Johnson เอกเซล ยอร์นสัน (23 mars 1844-13 maj 1910). Axel Johnson hade blivit Siams konsul 1884 och från 1892 verkade han som generalkonsul. En källa säger att han blev konsul 1883.

(Axel Johnson)

Det kom nu ett telegram från Chulalongkorn i Wien att han efter besöket i Stockholm tänkte resa vidare till Norge. Axel Johnson lät meddela att han tyckte ett besök till Ångermanälven แม่น้ำอองเออร์มัน och Indalsälven แม่น้ำอินดอล i Norrland นอร์แลนด์ var ett bättre alternativ. Han menade att Chulalongkorn säkert skulle uppskatta att se de svenska sågverken och få kunskap om den viktiga svenska exporten av trä.

Axel Johnson förklarade också att kung Oscar II tre år tidigare själv hade besökt älvarna i norra Sverige och tyckt att detta var något av det vackraste Sverige kunde erbjuda. Här kunde Chulalongkorn få uppleva storslagen natur med ståtliga vattenfall inramat av ljusa svenska sommarnätter. Det kom omedelbart ett svarstelegram från Chulalongkorn; ”Resan till norra Sverige blir den bästa. Vidtag nödvändiga åtgärder med en gång. Sällskapet blir cirka 20 personer.”

Efter sitt besök i Wien reste Chulalongkorn till Ungern (Prathet Hangkari) ประเทศฮังการี där han träffade bönder och besökte statliga jordbruk. Liksom i Schweiz köpte han kor och getter här som han skulle ha till uppfödning i Siam. Hur hemtransporten av djuren gick till vet jag inte.

Chulalongkorn var vid ett flertal tillfällen under sin Europaresa inte så noga med det officiella protokollet och han blandade sig gärna med vanligt folk. Vid ett tillfälle skall han ha tackat nej till speciell mat som förberetts till honom och han valde i stället att äta gulasch tillsammans med de ungerska bönderna!

Efter Ungern reste Chulalongkorn vidare till Warszawa วอร์ซอ, som vid den här tiden tillhörde Ryssland. Den 3 juli gick han ombord på tsar Nikolajs eget privata tåg för vidare resa till Peterhof-palatset พระราชวังปีเตอร์ฮอฟ i staden Peterhof ปีเตอร์ฮอฟ, som låg strax utanför Sankt Petersburg. Chulalongkorn hade skrivit till sin vän tsar Nikolaj II innan sin resa till Europa. Tsaren hade givit Chulalongkorn rådet att besöka Ryssland före Frankrike med tanke på de politiska spänningar som rådde mellan Siam och Frankrike.

(Tsarens privata rum på tåget)

(Peterhof-palatset)

I Ryssland fick Chulalongkorn ett mycket vänligt mottagande och han och tsaren hade långa samtal och tsaren tog också med honom på besök till ett antal ryska arméenheter. I Moskva bjöds Chulalongkorn in till tsarfamiljens privata sfär vilket bara var förunnat nära vänner. Kort tid efter sin ankomst till Ryssland blev han inbjuden för att fotograferas tillsammans med tsaren. Tsaren skickade bilden till den franska journalen Illustration, vilket var en tydlig politisk signal till Frankrike. Det var nu inte längre möjligt för den franske presidenten att låta bli att invitera Chulalongkorn till Frankrike.

(Chulalongkorn på besök i Ryssland 1897)

Ovanstående bild kan du klicka på för att förstora.

Stående från vänster i översta raden ser vi den siamesiske prinsen Kitiyakara Voralaksana, okänd, prins Jayanta Mongkol och prins Chirapravati Voradej. Sittande från vänster har vi storfurstinnan Olga Alexandrovna โอลก้า อเล็กซานดรอฟนา (13 juni 1882-24 november 1960), kung Chulalongkorn, änkekejsarinnan Maria Fjodorovna มารีเยีย ฟอโดรอฟนา (Dagmar av Danmark) (26 november 1847-13 oktober 1928) mamma till tsar Nikolaj II och Olga Alexandrovna, tsar Nikolaj II samt kronprins Maha Vajiravudh.

Då Chulalongkorn skulle resa vidare till Stockholm visade det sig att Maha Chakri, som varit på väg för att hämta Chulalongkorn i Sankt Petersburg, hade drabbats av en maskinskada på Nordsjön ทะเลเหนือ. Därför seglade fartyget till ett nederländskt varv för reparation av ångmaskinen. Då ställde tsaren fartyget Polstjärnan (Poliarnia Zvesda) till Chulalongkorns förfogande. Tsar Nikolaj II följde personligen Chulalongkorn till fartyget den 12 juli och den 13 juni 1897 anlände han till Stockholm. Vill du läsa mera detaljrikt om hans besök i Sverige kan du läsa nästa artikel ”Chulalongkorns besök i Sverige.”

(Polstjärnan)

Efter sitt besök i Sverige var det Danmarks tur dit Chulalongkorn anlände den 23 juli ombord på sitt reparerade fartyg Maha Chakri. Maha Chakri ledsagades in till Köpenhamn av de två danska krigsfartygen Helgoland och Tordenskjold. Chulalongkorn och hans sällskap togs emot av Kristian IX och de inkvarterades på slottet Amalienborg (Phra Ratchawang Amalianbo) พระราชวังอามาเลียนบอร์ก under deras fyra dagar långa besök. Under sitt besök besökte Chulalongkorn flera sevärdheter i Köpenhamn och på Själland ซีแลนด์.

Den 27 juli fortsatte Chulalongkorn mot England ombord på Maha Chakri. Då han närmade sig den engelska kusten omringades han av ett stort antal engelska krigsfartyg och andra fartyg. Det verkar som om han var framme i London den 30 juli, men drottning Viktoria var inte där utan befann sig på Isle of Wight เกาะไวท์. Chulalongkorn togs därför emot av prinsen av Wales เจ้าชายแห่งเวลส์ i Buckingham Palace (Phra Ratchawang Bakkinghaem) พระราชวังบักกิงแฮม. Prinsen av Wales blev senare till kung Edvard VII สมเด็จพระเจ้าเอ็ดเวิร์ดที่ 7 (r. 22 januari 1901-6 maj 1910).

(Prinsen av Wales)

Under sin vistelse i London hann kungen med en del besök och utflykter. Han skall bland annat ha besökt en son som studerade vid Harrow School โรงเรียนฮาโรว์, men jag har inte lyckats lista ut vilken prins det handlade om. Chulalongkorn togs också emot väl av både underhuset (sapha sa manchon) สภาสามัญชน och överhuset (sapha khun nang) สภาขุนนาง och han fick också träffa premiärministern.

(Harrow Schools Speech House 1896)

En av kungens mest uppskattade utflykter var då han besökte ett boende för hemlösa i Londons East End. Den officiella eskort som han hade med sig förhindrade dock direkta kontakter med underklassen. Han återvände därför ännu en gång på egen hand, vilket tvingade fram ändringar i hans resplaner, och fick ett trevligt mottagande av de olika personer som han träffade. Chulalongkorn hade nu fått se hur ojämlikt och orättvist det moderna Europa var. Chulalongkorn begav sig sedan till Isle of Wight där han träffade drottningen den 4 augusti.

Då kung Chulalongkorn kände sig hemmastadd hyrde han en herrgård och under de kommande 14 dagarna höll han ett högt tempo där han bland annat besökte fabriker, sjukhus och kolgruvor. Han fick under den här tiden möjlighet att träffa vanligt folk såsom bönder och arbetare. Han hann också med att besöka Windsor Castle พระราชวังวินด์เซอร์ och Eton College อีตัน คอลเลจ.

Den 22 augusti reste Chulalongkorn vidare till Tyskland dit han inviterats av kejsar Vilhelm II จักรพรรดิวิลเฮล์มที่ 2 (r. 15 juni 1888-9 november 1918). Chulalongkorn besökte därefter Köln โคโลญ, Frankfurt แฟรงก์เฟิร์ต, Dresden เดรสเดิน och Potsdam พ็อทซ์ดัม och den 26 augusti kom han till Berlin.

(Vilhelm II)

En källa säger att det var svårt för kungen att få kontakt med vanligt folk då han var i Potsdam och Berlin då kejsaren hade ett förberett ett program som innebar ett väldigt stort antal besök av trupper och militära anläggningar.

Trots allt var Chulalongkorn ändå nöjd med besöket även om han inte fick ett tydligt åtagande från tyskarnas sida om stöd för att Siams självständighet skulle garanteras. Faktum var att många ledande tyskar sedan flera år var övertygade om att antingen Frankrike eller Storbritannien skulle ta över i Siam.

Många tyskar ville förbättra de handelsmässiga relationerna med Siam och ett exempel på detta var att Friedrich Alfred Krupp ฟรีดริช อัลเฟรด ครุปป์ (17 februari 1854-22 november 1902), från industrifamiljen Krupp, bjöd in kung Chulalongkorn till sin privata villa. Den 2 september träffade Chulalongkorn ”järnkanslern” Otto von Bismarck อ็อทโท ฟ็อน บิสมาร์ค (1 april 1815-30 juli 1898), som bjöd honom på lunch i sitt hem och som personligen eskorterade Chulalongkorn till järnvägsstationen då han reste därifrån.

(Friedrich Alfred Krupp)

(Otto von Bismarck och Chulalongkorn)

Den 6 september reste Chulalongkorn vidare till Nederländerna där han bodde hos kungafamiljen i det kungliga palatset. Besöket var kortvarigt och han reste därefter vidare till Antwerpen แอนต์เวิร์ป i Belgien. Den 9 september klockan 16.00 anlände Chulalongkorn med tåg till Bryssel บรัสเซลส์ där han träffade kung Leopold II เลโอโปลด์ที่ 2 (r. 17 september 1865-17 december 1909). Även detta besök i Belgien blev kort.

(Leopold II)

Kung Chulalongkorn hann dock med att göra utflykter utanför det officiella programmet. Han var nämligen god vän med Bryssels borgmästare och de två besökte stadens nattliv tillsammans. Chulalongkorn hann också träffa ett par av Belgiens ledande experter och ledaren för Belgiens största finansiella institution, banken Société Générale โซซิเอเต้ เจเนเรล.

Det var när Chulalongkorn var i Bryssel som den franske presidenten Félix Faure เฟลิกซ์ โฟร์ (30 januari 1841-16 februari 1899) skickade dit sitt speciella presidenttåg för att hämta Chulalongkorn. Den 11 september reste kungen därefter till Frankrike där han fick ett kungligt mottagande, trots farhågor om att mottagandet inte skulle bli det bästa. Prins Svasti Sobhon som var stationerad i Paris som siamesisk minister fanns med i Chulalongkorns sällskap. Han hade uppenbart förlåtits för den tidigare omtalade skrivelsen. Se även den tidigare artikeln ”Konflikten med prins Prisdang Jumsai 1885.”

(Félix Faure)

Chulalongkorn besökte naturligtvis Eifeltornet หอไอเฟล, Louvren พิพิธภัณฑ์ลูฟวร์, Versailles, hästkapplöpningsbanan Hippodrome de Longchamp och bjöds in till president Faures privata hem. Chulalongkorn åt också vid flera tillfällen på en känd restaurang och besökte alltid kocken innan han satte sig till bords. Vart han än begav sig fick han ett varmt välkomnande av befolkningen. Han pratade med fattiga människor och då han lämnade landet skänkte han pengar till de fattiga i Paris, Le Havre เลออาฟวร์ och Versailles.

Då Chulalongkorn skulle lämna Frankrike för ett andra besök i England erbjöd den franske presidenten att han skulle resa dit ombord på ett franskt krigsfartyg. Då besöket den här gången var av mera privat karaktär tackade han vänligt nej till erbjudandet och reste i väg från Calais กาแล med ett vanligt fartyg.

Efter besöket i England reste Chulalongkorn vidare till Tyskland för ytterligare ett privat besök. Den 4-9 oktober träffade han ännu en gång den ryske tsaren i Baden-Baden บาเดิน-บาเดิน och han träffade återigen familjen Krupp. Han fick ett lika varmt mottagande som han fått gången innan.

Därefter besökte han också Frankrike ännu en gång där han återsåg president Faure. De två besöken i Frankrike resulterade dock inte i att kolonialmakten Frankrike gav upp sina planer på ett ökat inflytande i Fjärran Östern, men efter Chulalongkorns besök i Europa och Frankrike var det inte längre möjligt att starta ett regelrätt krig mot Siam och de franska myndigheterna var tvungna att tona ner sina anspråk.

Den 16 oktober lämnade Chulalongkorn Frankrike och reste vidare till Spanien på ett kort besök. Här försvårade ett officiellt program hans önskemål om att få träffa vanliga medborgare. Han blev dock hyllad av publiken då han besökte en tjurfäktning. Den 21 oktober kom han till Portugal på en fyra dagar lång visit. Från Lissabon reste han med Maha Chakri till Neapel i Italien dit han anlände den 2 november efter en sju dagar lång seglats.

Under sin hemresa besökte kung Chulalongkorn återigen Egypten och Sri Lanka och han var åter hemma i Bangkok den 16 december 1897. Under sin Europaresa, som varat i drygt 8 månader, hade han låtit sig inspireras och var beredd att acceptera nödvändiga kompromisser i en process mot ett modernt Siam. Många historiker betraktar Europaresan 1897 som en stor diplomatisk och politisk "kupp," som innebar att Siam en gång för alla nu betraktades som ett självständigt rike i Sydostasien.

Det blev kung Chulalongkorn som officiellt stadfäste det av européerna sedan länge använda namnet Siam. Thailändarna själva använder i dag namnet Mueang Thai för sitt land, förutom det mera formella Prathet Thai ประเทศไทย eller Ratcha Anachak Thai ราชอาณาจักรไทย.