Vid århundradeskiftet hade Chulalongkorns hårda arbete börjat sätta sina spår på hans hälsa och ibland kände han sig riktigt dålig. Han fortsatte dock att pressa sig själv och bestämde sig för en ny Europaresa 1907. Resan påbörjades den 27 mars och han var hemma igen den 6 november 1907. Därmed varade resan i drygt 7 månader. Den här gången blev det inte något nytt Sverigebesök.

Chulalongkorn reste till Europa med ett följe på 15-20 personer och i följet ingick en bror och två söner till kungen, ämbetsmän, tjänare samt kungens personlige livläkare, belgaren Eugene Reytter เออเจน ไรเตอร์ (17 februari 1860-13 februari 1912).

(Eugene Reytter)

Doktor Eugene Reytter hade kommit till Siam 1895 efter en inbjudan från Gustave Rolin-Jacquemyns. Han förblev sedan i kunglig tjänst i 17 år och belönades med titeln Phraya Prasertsart Thamrong (Phraya Prasoetsat Thamrong) พระยาประเสริฐสาสตรธำรง.

Från Singapore gick resan med båt till Suezkanalen (Khlong Suet) คลองสุเอซ till Europa. Det blev heller inget nytt besök i Ryssland där inledningen till den kommande ryska revolutionen hade börjat i januari 1905 och att kung Chulalongkorns säkerhet därmed inte kunde garanteras. Den här gången besökte han Italien, Schweiz, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Danmark och Norge. Besöket i Norge har fått en egen artikel efter denna.

Den 1 juli 1907 anlände kung Chulalongkorn till Danmark. Han togs emot av den nye kungen Frederik VIII เฟรเดอริกที่ 8 แห่งเดนมาร์ก som inviterade honom på middag på Fredensborgs slott den 2 juli. Därefter inkvarterades Chulalongkorn på Bernstorff slott วังเบอนสตอฟ. Chulalongkorn besökte också Roskildes domkyrka มหาวิหารรอสคิลเด som var begravningsplats för gamla danska kungar och drottningar. Han besökte också Andreas du Plessis de Richelieus och H.N. Andersens residens.

Den 3 juli seglade Chulalongkorn till Jylland där han besökte Århus. Då han lämnat Århus och anlänt till hamnstaden Frederikshavn เฟรเดอริคชาว์น tog han ett tåg norrut till Skagen สคาเกน dit han anlände den 4 juli. Kungen begav sig ända ut till Grenen แหลมเกรเนน, som är Danmarks nordligaste punkt, där han placerade den siamesiska flaggan med dess vita elefant på en röd bakgrund. Flaggan skänktes senare till staden Skagen som gåva. Den 4 juli lämnade Chulalongkorn Danmark och reste vidare till Norge.

Under besöket i Frankrike ratificerades en överenskommelse där Siam gav upp Siem Reap och Battambang till franska Indokina. Till gengäld fick Siam behålla provinserna Chanthaburi, Trat och Loei. Angående Loei talas det om den lilla staden Dan Sai.

Kungen skrev brev hem till Siam under sina båda Europaresor och många av dessa brev skickade han till sin dotter Nibha Nobhadol (Chao Fa Nipha Nophadon Wimonpraphawadi) เจ้าฟ้านิภานภดล วิมลประภาวดี (4 december 1886-29 januari 1936). Breven blev sedan samlade till en bok med titeln Klai Ban ไกลบ้าน, vilket betyder ”långt hemifrån.” Kungen var också en ivrig och duktig amatörfotograf. Kronprins Vajiravudh verkade som regent under Chulalongkorns andra Europaresa.

(Nibha Nobhadol)

Få visste dock att det fanns en dold agenda inför detta andra Europabesök. Chulalongkorn tänkte nämligen söka medicinsk hjälp för sin sviktande hälsa. Kungen led bland annat av diabetes och en kronisk njursjukdom. Den svåra njursjukdomen var kanske orsakad av hans malaria, som han uppenbart dragits med genom hela sitt vuxna liv. Siamesiska läkare hade föreslagit vila, men detta lyssnade kungen inte på.

En viss vila fick han då han anlände till London där han tillbringade en tid på Windsor Castle hos kung Edvard VII och drottning Alexandra av Danmark อเล็กซานดราแห่งเดนมาร์ก (1 december 1844- 20 november 1925).

(Kung Edward VII)

(Drottning Alexandra 1908)

(Chulalongkorn i London 1907)

Tyvärr var den medicinska prognosen illavarslande, men kungen intog en mai pen rai-attityd ไม่เป็นไร (fritt översatt; inga problem) och återvände till Siam där han fortsatte arbeta lika hårt som tidigare. Men han övervägde faktiskt att abdikera på sin 60-årsdag som skulle inträffa 1913.

Chulalongkorn var så nöjd med sina Europaresor att han faktiskt planerade för en tredje resa 1917. Detta verkar överoptimistiskt med tanke på hans vacklande hälsa och någon tredje resa skulle aldrig bli verklighet.