En källa säger att det fanns nästan 400 siamesiska studenter utomlands 1924 som fått statliga stipendier och en mindre grupp, vars antal är svårt att uppskatta, som var där privat. De allra flesta studerade i England och de kom ofta från inflytelserika familjer.

En annan källa säger att det fanns omkring 200 siamesiska studenter i England, 50 i USA, 25 på Filippinerna, 40 i Frankrike, tre eller fyra i Franska Indokina och ytterligare några få i Tyskland, Belgien, Schweiz och Danmark 1930.

Dessa studenter återvände senare hem till Siam till höga poster och man såg upp till dem eftersom de hade vetskap om de senaste nyheterna om det moderna väst. De hade fått njuta av en tids frihet utomlands, utom räckhåll för hemlandets sociala kontroll, och de återvände hem världsvana och med nya perspektiv på tillvaron.

Det lilla antal som studerade i Frankrike hade mera av en ideologi och var mer radikala. Bland dessa fanns både studenter som läst juridik och unga militärofficerare som under möten på 1920-talet hade diskuterat socialism och demokrati. De var visserligen få, men deras inflytande var större än deras antal.

I Paris hade det bildats ett parti bestående av unga intellektuella vars mål var att modernisera Siams politik och införa radikala ekonomiska reformer. De hade påverkats av de liberala strömningarna i Europa efter första världskriget och de kallade sig för Folkets parti (Khana Ratsadon) คณะราษฎร.

Flera källor säger att det var en man vid namn Pridi Banomyong (Pridi Phanomyong) ปรีดี พนมยงค์ (11 maj 1900-2 maj 1983) och sex andra likasinnade som bildade partiet i februari 1927.

(Pridi Banomyong)

Pridi Banomyong, som studerade juridik, blev en av de mest framträdande i partiet. Han hade först bildat en klubb i Paris för att diskutera politiska och ekonomiska frågor. Mina källor berättar att en grupp studenter träffades på ett hotell på gatan Rue Du Sommerard (Thanon Sommoera) ถนนซอมเมอราร์ i Paris den 5 februari 1927 och efter fem dagars diskussioner skulle partiet ha bildats av följande sju personer;

1. Löjtnant Prayoon Pamornmontri (Prayun Phamonmontri) ประยูร ภมรมนตรี (5 februari 1898-12 augusti 1982), som tidigare tillhört kungens vaktstyrka (Royal Guards) under kung Vajiravudh. Prayoon var son till den siamesiska majoren Yam Pamornmontri (Yaem Phamonmontri) แย้ม ภมรมนตรี och en tysk kvinna som ursprungligen hette Annelie Feuer แอนเนลี ไฟร์.

(Prayoon Phamonmontri)

Yam var militärattaché i Berlin och Prayoons mamma, som var läkare, undervisade vid den här tiden siamesiska kadetter i tyska. Prayoon var också född i Berlin.

2. Löjtnant Plaek Khittasangkha แปลก ขีตตะสังคะ (14 juli 1897-11 juni 1964), som senare blir känd som Luang Phibunsongkhram หลวงพิบูลสงคราม.

(Luang Phibunsongkhram)

3. Löjtnant Thatsanai Mitphakdi ทัศนัย มิตรภักดี (22 september 1900-10 maj 1933), som var en arméofficer som studerade vid den franska kavalleriakademin. Han fick titeln Luang Thatsanai Niyomsuek หลวงทัศนัยนิยมศึก 1931.

4. Tua Lophanukrom ตั้ว ลพานุกรม (Tua Lopphanukrom) (21 oktober 1898-27 augusti 1941), som studerade naturvetenskap i Schweiz.

(Tua Lophanukrom)

5. Luang Siriratchamaitri หลวงสิริราชไมตรี, som var diplomat och officer vid den siamesiska ambassaden i Paris. Han hette från början Charun Singhaseni จรูญ สิงหเสนี.

6. Naep Phahonyothin แนบ พหลโยธิน (?-1971), som studerade juridik i England.

(Naep Phahonyothin)

7. Pridi Banomyong.

Revolutionärerna valde Pridi Banomyong till ordförande och kallade sig själva för phu ko kan ผู้ก่อการ. Partiet fastställde sina mål i sex punkter som senare blev kallat de sex principerna (lak hok prakan) หลักหกประการ;

1. All makt skulle utgå från folket.

2. Den nationella säkerheten skulle upprätthållas.

3. Den ekonomiska välfärden för folket skulle säkerställas enligt ett nationellt ekonomiskt projekt.

4. Folkets jämlikhet skulle försvaras.

5. Folkets rättigheter och friheter skulle upprätthållas så länge det inte innebar något motsatsförhållande till de ovan nämnda principerna.

6. Allmän utbildning skulle tillgodoses för alla medborgare.

För att nå dessa mål fastslog partiet att de måste störta den nuvarande regeringen och den absoluta monarkin, med våld om så nödvändigt. Därefter skulle Siam ombildas till en konstitutionell monarki.

Pridi Banomyong var son till en välbärgad bonde och markägare i Ayutthaya som handlade med ris. Pridis pappa och mamma förefaller båda ha varit av kinesisk härstamning. Pridi visade sig vara en mycket begåvad skolelev. Han läste senare till advokat vid det siamesiska justitieministeriets juridikskola och fick därför ett stipendium för att läsa vidare i Paris. Han klarade sig så lysande här att man uppmärksammade honom som "kanske den klokaste och bestämt mest revolutionära av alla utlandsstuderande i Frankrike." Pridi skall ha fått smeknamnet ”professorn.”

Siams ambassadör i Frankrike hade rapporterat hem om Pridis umgänge med vänsterradikala grupper, men kung Prajadhipok tog inte detta på allvar. Det beslöts dock att Pridis statliga stipendium skulle dras in, men han lyckades ändå ta en doktorsgrad i juridik.

Plaek Khittasangkha som tillhörde de unga i Folkets parti skulle senare bli en av partiets mäktigaste ledare. Han var född i Nonthaburi nära Bangkok 1897 och hade en blygsam bakgrund som son till en mindre betydande regeringsämbetsman. Andra källor säger att pappan var en enkel bonde och ytterligare en källa säger att han kom från en fruktodlarfamilj. Plaek betyder ”egendomlig,” ”märklig” eller ”konstig,” på thai. Detta namn skall han ha fått då hans öron satt förhållandevis lågt på hans huvud, jämfört med ögonhöjden.

Plaek hade också kinesiskt blod då hans farfar var en kinesisk immigrant som talade kantonesiska (phasa kwangtung mat-trathan) ภาษากวางตุ้งมาตรฐาน. Plaek hade först gått i en tempelskola och skickades sedan som tolvåring till kadettskolan Chulachomklaos kungliga militärakademi (Rongrian Nairoi Phra Chulachomklao) โรงเรียนนายร้อยพระจุลจอมเกล้า i Bangkok.

(Chulachomklaos kungliga militärakademi)

Där tog han sin examen som 17-åring 1914 och fick en tjänst som fänrik vid artilleriet. Chulachomklaos kungliga militärakademis engelska namn är Chulachomklao Royal Military Academy (CRMA). Förkortningen CRMA kommer ibland att användas i min text.

CRMA hade grundats den 5 augusti 1887 av kung Chulalongkorn. Från början hette skolan bara Kungliga militärakademin, men den 1 januari 1948 slogs den samman med Kungliga arméns polytekniska skola under det gemensamma namnet CRMA. Detta till ära för kung Chulalongkorn, som i Thailand är känd under titeln Phra Chulachomklao.

Plaeks utmärkta tjänstgöringsbetyg gjorde att han fick ett stipendium till en avancerad militär utbildning i Frankrike åren 1924-1927. Enligt uppgift klarade han sin utbildning alldeles förträffligt i jämförelse med sina europeiska kamrater. Det var under denna tid i Frankrike som Plaek blev en av ledarna för de unga studenter som började planera en kupp för att störta den absoluta monarkin.

Den unge advokaten Pridi återvände hem från Frankrike 1927 och blev professor i juridik vid Chulalongkornuniversitetet och kort tid därefter sekreterare för landets advokatförening. Pridi arbetade också i justitieministeriet där han var ledare för en grupp Paris-utbildade advokater som arbetade med att systematisera landets lagar. Hans arbete blev så uppskattat att kung Prajadhipok gav honom titeln Luang Praditmanutham หลวงประดิษฐ์มนูธรรม.

Plaek Khittasangkha hade också återvänt till Siam 1927. Han hade stigit i graderna som officer och blivit major vid arméns generalstab. Han fick titeln Luang Phibunsongkhram 1928, men jag kommer i fortsättningen oftast att referera till honom under förkortningen Phibun.

En annan person som också studerat i Frankrike och blivit god vän med Pridi var den tidigare omtalade Luang Wichitwathakan (11 augusti 1898-31 mars 1962) eller Luang Wichit. Han har fått en egen artikel efter denna.

Samtidigt med sina ordinarie arbeten höll Pridi också på med underjordiskt arbete i Folkets parti. Han hade därför tagit kontakt med sina gamla vänner från Paristiden såsom Phibun, Luang Wichit, Prayoon Pamornmontri och Thatsanai Mitphakdi. Förutom dessa fanns det en grupp huvudsakligen bestående av unga militärer. Sammanlagt handlade det om 40-50 personer.

Pridi och hans anhängare var beredda på att avskaffa monarkin, om det visade sig nödvändigt, för att kunna genomföra sina mål. De unga männen var djupt missnöjda med den gamla ordningen med prinsar i höga positioner och med den absoluta monarkin och de fortsatte i hemlighet att planera en kupp.