För att få en bättre förståelse för riket Nan Zhaos föregångare och fortsättning under andra namn är det viktigt att förstå hur landskapet såg ut i de gamla rikena. Området var bergigt och omfattade vad som i dag är Yunnanprovinsen i sydvästra Kina, den sydvästliga delen av provinsen Sichuan och norra Burma.

I området fanns det höga berg och svårtillgängliga bergspass samt många imponerande vattenfall. Bergen skyddade de små bördiga dalarna nära Erhaisjön, som var rikenas kornbod och politiska centrum, vilket gjorde det besvärligt för fientliga invasionsstyrkor.

(Vattenfall i Dali)

Det fanns väldigt få egentliga vägar i området och eventuella invasionsstyrkor var tvungna att ta sig igenom ett antal smala bergspass om de skulle nå fram till dalarna. Detta var invånarna väl medvetna om och under århundradena hade man byggt upp försvarsvärn utmed de strategiska bergspassen som man med mindre styrkor kunde försvara mot överlägsna fiendestyrkor.

Terrängen hindrade också invånarna i de olika delarna av rikena från att forma en enhetlig kultur. Många olika stammar med olika seder och språk förde också krig mot varandra under långa perioder. Det handlade ofta om konkurrens om bördiga jordbruksområden och betesmarker.

Bland det stora antalet etniska grupper som befolkade området fanns det några stammar och folkgrupper som blev mer framträdande än andra. Bland de framträdande fanns folkgrupperna bai, yi (lolo), hmong, hankineserna och tibetanska migranter. Utgrävningar har också visat att det funnits mongoliska ryttare i centralasiatisk klädsel i området redan under forntiden.

Kineserna kallade det första omtalade kungariket i Yunnan för Dian (Tian) เตียน. Riket låg vid Diansjön (Thalesap Tianchue) ทะเลสาบเตียนฉือ, som också är känt som Kunmingsjön (Thalesap Khunming) ทะเลสาบคุนหมิง. Riket sägs ha grundats 279 före vår tideräkning enligt den kinesiske han-historikern Sima Quian (Suema Khian) ซือหม่า เชียน (cirka 145-cirka 86 före vår tideräkning). Då invånarna i Dian inte hade något eget skriftspråk vet vi väldigt lite om detta gamla kungarike.

(Diansjön eller Kunmingsjön)

(Sima Quian)

Den kinesiske kejsaren Wu, eller Han Wudi (Chakkraphat Han U) จักรพรรดิฮั่นอู่ (156 före vår tideräkning-29 mars 87 före vår tideräkning), från Handynastin (Ratchawong Han) ราชวงศ์ฮั่น (206 före vår tideräkning-220) skickade flera expeditioner för att kuva kungariken i söder och de nådde så långt som till dagens Vietnam och riket Dian annekterades 109 före vår tideräkning.

(Kejsare Wu)

Drygt hundra år in på vår tideräkning talar kineserna om strider mot bai och yi i Yunnan vilket visar att det fanns organiserade folkslag här redan vid den här tiden. Under Handynastin började många han bosätta sig i Yunnan och i slutet av Handynastin omkring år 200 minskade den kinesiska kontrollen över Yunnan som fick en slags autonomi.

Jag har i den föregående artikeln sedan berättat om hur kungariket Nanzhao bildades på 700-talet och hur viktigt detta rike blev för regionen. Jag kommer nu att berätta om rikets fortsättning som kungariket Dali (Anachak Tali) อาณาจักรต้าหลี่.

937 tog en man vid namn Duan Siping (Tuan Sue-phing) ต้วน ซือผิง (r. 937-944) över makten i Nanzhaos fortsättning Da Yining och grundade det nya kungariket Dali och Dalidynastin (Ratchawong Tali) ราชวงศ์ต้าหลี่. Duan Siping var född 893 och var därmed omkring 42 år gammal vid sitt trontillträde och han dog vid 50 eller 51 års ålder 944. Dali skulle fortsätta att existera ända fram till 1253 även om vissa källor säger 1254.

Det kan vara intressant att veta att Duan Siping uppgav sin etnicitet som han-kines även om han förmodligen tillhörde bai-folket. Den nye kungen hade nu återställt ordningen och lugnet i Yunnan efter 35 år av anarki och detta hade han gjort med hjälp av en koalition bestående av 37 stammar.

Efter Duan Siping regerade ytterligare 13 kungar från hans Duandynasti (Ratchawong Tuan) ราชวงศ์ต้วน i Dali. Det blev ett avbrott 1080 då chefsministern Yang Yizhen (Yang Ichoen) หยาง อี้เจิน dödade den dåvarande kungen Duan Lianyi (Tuan Lian I) ต้วน เหลียนอี้ och själv tog över tronen.

Denne usurpator blev i sin tur störtad av en man vid namn Gao Zhilian (Kao Chuelian) เกาจื้อเหลียน och hans son Gao Shengtai (Kao Choengthai) เกาเซิ่งไถ. Duandynastin, med kung Duan Shouhui (Tuan Sohui) ต้วน โซ่วฮุย (r. 1080-1081), fick sedan tillbaka tronen, men den verkliga makten hade nu hamnat hos familjen Gao som tog över de viktigaste ministerposterna i riket.

Familjen Gaos makt visade sig 1081 då man helt enkelt tvingade kung Duan Shouhui att abdikera och han ersattes av sin bror Duan Zhengming (Tuan Choengming) ต้วนเจิ้งหมิง (r. 1081-1094). Gao Shengtai (Kao Soengthai) เกา เซิงไท่ från Gao-familjen nöjde sig först med detta, men snart hade hans maktambitioner väckts och han tvingade till sist också Duan Zhengming att abdikera och bli munk.

Gao Shengtai lät kröna sig själv till kung (r. 1094-1096) och ändrade namnet på sitt rike till Dazhong (Tachong) ต้าจง. Hans dynasti och regeringstid blev emellertid kort då han blev sjuk och dog redan 1096. Innan han dog hade han bett sin son Gao Taiming (Kao Thaiming) เกา ไท่หมิง att återlämna tronen till Duandynastin, vilket han också gjorde.

Duan Zhengmings yngre bror Duan Zhengchun (Tuan Choengchun) (r. 1096-1108) blev den nya kungen och återinförde namnet Dali för sitt rike. Även om Duandynastin återtog tronen, var det Gaofamiljen och deras allierade som fortsatte att ha den verkliga makten. Det skulle förbli så ända fram till kungarikets slut.

Medan kungariket Nanzhao ägnade sig åt krig under större delen av sin existens, ägnade sig kungariket Dali istället åt fredlig handel och religiöst liv istället för ständiga krig. I slutet av 1000-talet hade mycket förändrats både inom och utanför Yunnan. Det mest överraskande var kanske att Dali hade vänskapliga förbindelser med både kineserna och tibetanerna, och handeln mellan de tre rikena utvecklades under hela rikets existens.

Perioden efter 1096 kallas i en källa för ”senare Dali” (Hou Dali eller Houli guo). Duandynastin byter nu uppenbart namn till Houlidynastin, eller Dalidynastin, som hade 8 regenter och som avslutades 1253 då mongolerna intog riket. En av mina källor säger att riket en tid bytte namn till Houli (Howli) โฮ่วหลี่. Eller är detta det samma som ”senare Dali,” som jag nämnt här ovan?

(Dalis utbredning i slutet av 1100-talet)

Kungarna i Dali hade förklarat sin lydnad till Songdynastin (Ratchawong Song) ราชวงศ์ซ่ง (960-1279) och 1117 blev en kung officiellt utnämnd till militärkommissionär i Songimperiet och fick titeln kung av Dali. Från 1132 hade officiella marknadsplatser öppnats på gränsen mellan Dali och Songimperiet. Dali verkar ha blivit politiskt instabilt med det stora antalet kungar på tronen, som inte tycks ha intresserat sig för regionen i söder. I och med instabiliteten i huvudstaden började rikets södra gränser försvagas.

(Songimperiet 1111)

1252 utsåg Möngke (Mong khan) มงค์ ข่าน sin bror Khubilai khan och general Uriyangkhadai อูรียังคาได (1201-1272), som var en son till den berömde generalen Subutai (Subuthai) ซูบูไท, till ansvariga för en invasion av Dali och 1253 inleddes anfallet med en armé på 100 000 man.

Mongolerna delade upp armén i tre delar, och en del red österut in i Sichuan. En andra del, under ledning av Uriyangkhadai, valde en besvärlig väg över bergen i västra Sichuan. Khubilai själv red söderut och korsade Jinshafloden (Maenam Chinsa) med en liten flotta av läderkanoter och fortsatte in i Yunnan där han mötte den första delen av armén.

Medan Uriyangkhadai närmade sig Dali från norr fick Khubilai en överraskning nära huvudstaden Dali. Istället för att möta en massiv armé möttes Khubilai av att kung Duan Xingzhi (Duan Singchue) ต้วน ซิงจื้อ (r. 1251-1253/1254) underkastade sig. Khubilai skonade därför befolkningen i Dali trots att hans tidigare ambassadörer hade mördats. Duan Xingzhi använde sedan sina egna trupper för att hjälpa mongolerna att erövra resten av Yunnan.

Duan Xingzhi utnämndes till vasall och Khubilai lämnade kvar en kommissionär i Dali. Då Khubilai hade lämnat bröt det ut oroligheter bland nakhi (nasi) น่าซี i Yunnan. Med hjälp av Duan Xingzhi blev de besegrade av mongolerna och 1256 var kungadömet Dali fullständigt kuvat av Uriyangkhadai. Officiellt upphör nu kungariket Dali att existera och Yunnan blev en mongolisk provins. Det skall tilläggas att nakhifolket är ett av Kinas 55 erkända minoritetsfolk och de talar ett språk tillhörande den tibetoburmanska språkgruppen.

Mongolerna hade redan erövrat Tibet år 1253 och Dali var helt underkuvat år 1256. Efter detta genomförde mongolerna en attack på Dai Viet (Tai Wiat) ไตเวียด (framtida Vietnam), vilket du kan läsa mer detaljerat om i avsnittet "Konungariket Sukhothai" i boken "Sukhothai och Lan Na" och i artikeln "Mongolernas krig mot Champa och Dai Viet (Vietnam)".

Därefter stod Songimperiet på tur som hade krigat mot mongolerna redan under 1230-talet och striderna hade blivit mer intensiva från 1253. 1274 genomförde Khubilai Khan en storskalig attack på Songimperiet och imperiets trupper tvingades retirera allt längre söderut. Folket i Yunnan skulle förbli ett av regionens mest lojala till mongolernas Yuandynasti. Till och med då Yuandynastin var på väg att störtas av Mingdynastin (Ratchawong Ming) ราชวงศ์หมิง (1368-1644) på 1360-talet lyckades en prins från Yuandynastin fly till Yunnan där han samlade ihop en lojal armé.

Songdynastins epok avslutades 1279 efter slaget vid Yamen (yutthakan Yamoen) ยุทธการหยาเหมิน nära dagens Xinhui (Sinhui) ซินฮุย i Guangdong. Detta sjöslag har beskrivits som ett av de största i världshistorien. Då läget blev hopplöst för Songstyrkorna valde premiärministern Lu Xiufu (Lu Siofu) ลู่ซิ่วฟู (8 november 1236-19 mars 1279) att ta livet av sig. Han hoppade därför i vattnet och tog då med sig den sex eller sju år gamle kejsaren Zhao Bing (Chao Ping) จ้าว ปิ่ง (r. 10 maj 1278-19 mars 1279) och de drunknade båda två.