Här skall jag berätta litet mera detaljerat om Puey Ungpakorn. Han är bland många thailändare än i dag känd och respekterad som en av Thailands mest inflytelserika personer under 1900-talet.

Puey föddes den 9 mars 1916 som thai-kines och blev sedan nationalist under andra världskriget och gick med i motståndsrörelsen Seri Thai. Han blev tillfångatagen av japanerna 1944 och var krigsfånge fram till slutet av kriget 1945.

Efter att ha blivit doktor i ekonomi i London 1949 blev Puey välkänd i finansvärlden och blev till sist direktör för Bank of Thailand (Thanakhan Haeng Prathet Thai) ธนาคารแห่งประเทศไทย under perioden 11 juni 1959-15 augusti 1971. Dessutom blev han dekan i ekonomi vid Thammasatuniversitetet 1966. Under sina 12 år som direktör för Thailands centralbank fick Puey ett rykte om sig som omutbar.

Genom sin kamp för bättre villkor för landsbygdsbefolkningen i Thailand hade Puey blivit en av folkets favoriter till premiärministerposten efter den blodiga kuppen 1973. Den andra kandidaten var Kukrit Pramoj. Efter personliga överväganden bestämde sig Puey för att inte kandidera som premiärminister. Pueys förklaring till sitt beslut var att då han valde att gå med i Seri Thai hade han avlagt en ed om att aldrig söka eller acceptera någon politisk utnämning före sin pensionering.

Det finns andra som menar att Pueys beslut hade grundats på hans förståelse av det thailändska samhället och att han förutsett att den kommande demokratiska perioden skulle bli instabil, farlig och kortlivad. Puey blev maktelitens hatobjekt då han tog avstånd från militären och öppet deklarerade att han inte ville befatta sig med att försöka leda landet. Han återvände därefter till Thammasatuniversitetet där han blev rektor 1975. Efter händelserna 1973 stämplades Puey som kommunist.

Efter händelserna den 6 oktober 1976 tvingades Puey säga upp sig från sin tjänst vid Thammasat och fly. På flygplatsen Don Mueang den 7 oktober väntade emellertid en antikommunistisk och promonarkistisk mobb på honom och Puey var nära att bli lynchad. Hade inte kungens kronråd gripit in och beordrat polisen vid flygplatsen att eskortera honom till flygplanet kunde det ha gått illa för honom. Puey flydde till London där han skulle tillbringa resten av sitt liv.

Puey hade tidigare gift sig med en engelska vid namn Margaret Smith มากาเร็ต สมิธ (1919-2012) och de fick tre söner. Två av dem, sönerna Giles Jai Ungpakorn (Chai Uengphakon) ใจลส์ ใจ อึ๊งภากรณ์ (25 oktober 1953-) och (John) Jon Ungpakorn (Chon Uengphakon) จอน อึ๊งภากรณ์, (19 september 1947-), har fortsatt sin fars politiska engagemang. Den tredje sonen heter Peter Ungpakorn (Pitoe Uengphakon) ปีเตอร์ อึ๊งภากรณ์.

(En ung Puey Ungpakorn med sönerna Peter och (John) Jon)

(Puey Ungpakorn som äldre)

(Margaret Smith)

(Ji Ungpakorn som vuxen)

(Jon Ungpakorn som vuxen)

Från sin exil i London fortsatte Puey att slåss för mänskliga rättigheter i Thailand. I september 1977 fick han en hjärnblödning och låg på sjukhus i tre månader. Hans talförmåga blev aldrig bra igen, men han kunde gå själv. Han levde ett tillbakadraget liv i England fram till sin död den 28 juli 1999.

Giles (Jai) som är den yngste av de tre bröderna har försökt få fram sanningen om vad som hände under massakern 1976, vilket varit obekvämt för delar av makteliten och militären. Du kommer att få höra mera om Giles i "Nutid," "Abhisit Vejjajiva och Thaksins försök till återkomst," artikeln "Jai Ungpakorn och anklagelserna om majestätsbrott (20 januari 2009).”