Kort tid efter valet 2001 anklagades Thaksin för tidigare fiffel med att deklarera sina tillgångar, då han varit biträdande premiärminister 1997. Enligt thailändsk lag skall nämligen politiker deklarera sina tillgångar både då de inleder sitt politiska arbete och då detta avslutas. Lagen har kommit till efter de ständiga korruptionsskandalerna bland landets politiska elit. 

En rättegång påbörjades också mot Thaksin. Det handlade om att han skulle ha undanhållit uppgifter om aktier värda 100 miljoner dollar som han skulle ha skrivit över på anställda bulvaner. Under den sista veckans domstolsförhandlingar försökte Thaksin sig på en känslomässig taktik. Varför skulle han som var så rik vilja undanhålla denna i sammanhanget ”blygsamma” summa? Dessutom påstod han att hans fru gjort transaktionerna utan hans vetskap. 

I augusti 2001 kom Högsta författningsdomstolens dom där han friades, även om domarrösterna bara blev 8-7 i hans favör. Hade Thaksin fällts hade det kunnat förhindra honom att verka öppet politiskt i fem år. Kanske hade man då utgått från 1997, vilket hade inneburit att han bara tvingats hålla sig i bakgrunden ett drygt år.  

Få personer tvivlar på att Thaksin verkligen brutit mot lagen och slarv är inget försvar för lagbrott. Det handlade om en rättegång mot en inflytelserik politiker med väldiga rikedomar och som dessutom charmat massmedia och stora delar av befolkningen. Hade han fällts hade det kunnat uppstå oroligheter. Det var därmed ingen lätt sak för domstolen att döma i ärendet. 

Handley har en delvis annorlunda berättelse. Enligt Handley så hade Thaksin, några månader efter att han blivit premiärminister anklagats för brott mot en klausul i den nya författningen. Denna klausul bannlyste alla politiker som hade aktier i en statligt beviljad koncessionsverksamhet från att kunna bli premiärminister. Thaksin hade nämligen haft aktier i sitt eget telekombolag.

Ärendet hamnade i Högsta författningsdomstolen där bevisen klart visade på premiärministerns brott. Det ansågs allmänt att det var Prem som stod bakom att domstolen till sist dömde till Thaksins fördel, med en domarrösts övervikt! Den avgörande rösten anses ha tillhört domaren Kramol Thongthammachart (Kramon Thongthammachat) กระมล ทองธรรมชาติ (7 maj 1935-20 januari 2017). Han var en tidigare medhjälpare till Prem, som också varit med och skrivit den nya författningen.

(Kramol Thongthammachart)

Enligt hörsägen skall Kramol ha ändrat sin röst i sista minuten. Handley säger sedan att domarna, som frikänt Thaksin, inte kunde redogöra juridiskt för varför Thaksin hade frikänts!