Lördagen den 31 januari 2009 sade UDD-ledaren Jatuporn Prompan att varken Thaksin eller Samak skulle ringa in till lördagens massmöte. Demonstranterna, som uppskattades till mellan 20 000 och 30 000 personer, hade samlats på Sanam Luang och vid 22.00-tiden påbörjade de en omkring två timmar lång marsch till Government House.

UDD-talesmannen Jatuporn försäkrade att demonstranterna inte skulle försöka ta sig in på området, vilket PAD tidigare hade gjort. Jatuporn uppmanade sina anhängare att uppföra sig väl mot poliserna som bevakade demonstrationen. Detta eftersom polisen stod på deras sida, enligt Jatuporn.

UDD presenterade tre huvudkrav; Utrikesminister Kasit Piromya skulle avlägsnas från sin post, rättsprocesserna angående PAD:s tidigare ockupation av flygplatserna skulle påskyndas och premiärminister Abhisit Vejjajiva skulle upplösa parlamentet. Man krävde också att personer, anställda i statlig tjänst, som varit inblandade i flygplatsockupationerna skulle avskedas och ställas inför rätta. Man hade också börjat samla namnunderskrifter för att få till stånd ett avskaffande av lagen om majestätsbrott.

Anledningen till att UDD krävde Kasit Piromyas avgång var att han tidigare varit aktiv inom PAD och att han vid flera tillfällen hållit tal där han attackerat Thaksin. Om UDD:s huvudkrav inte uppfylldes före den 15 februari hotade UDD med att ockupera Government House.

Polisen hade mobiliserat 5 000 man för att hindra demonstranterna om de tänkte ta sig in på området vid Government House. Ansvarig för operationen var polischefen och generallöjtnanten Suchart Muenkaew och enligt honom var poliserna obeväpnade. Demonstrationen gick dock lugnt tillväga och omkring klockan 00.30 började demonstranterna lämna området.

Den 2 februari hade Thaksin plötsligt ångrat sig och förklarade att han ville återvända hem till Thailand som politiker. Denna nyhet har fått en egen artikel litet längre fram i detta avsnitt. Se artikeln ”Thaksin deklarerar sin återkomst.”

Tisdagen den 24 februari 2009 tågade omkring 10 000 rödklädda anhängare till Thaksin mot regeringsbyggnaderna i Bangkok där de krävde nyval. Hundratals kravallpoliser stod beredda utanför, men UDD-ledaren Jatuporn Prompan förklarade att det handlade om en fredlig demonstration och att han inte förväntade sig några våldsamheter. Han försäkrade också att man inte tänkte ockupera Government House.

Demonstrationerna tvingade Abhisit att flytta tisdagens regeringssammanträde till Hua Hin. Abhisit förklarade att han var övertygad om att säkerhetsstyrkorna skulle bemöta demonstranterna på ett fredligt sätt och att han räknade med att snart kunna återvända till Government House. Redan fredagen den 27 februari beslutade sig UDD-demonstranterna för att avbryta demonstrationen, men lovade att återvända inom en månad. Denna gång med ännu fler supportrar.

Tidigt i mars meddelades det att premiärminister Abhisit givit sig själv och sina 35 ministrar uppdraget att besöka landets samtliga 76 provinser. Vid den här tiden hade landets 77:e provins inte bildats ännu. Detta som ett motdrag för att bemöta UDD:s demonstrationer och Thaksins fortsatta telefonsamtal till sina anhängare. Besöken inleddes lördagen den 7 mars och varje minister fick i uppdrag att besöka ett par provinser. Ministrarna uppmanades att lyssna på vad folket hade att säga och att kontrollera hur regeringens politik i praktiken nådde ut i provinserna.

Abhisit började själv med ett besök i Lopburi där han studerade den offentliga sjukvården och hur provinsen hjälpte sina åldringar. Abhisit förklarade att han hade varit i Lopburi tidigare och nu ville se vilka framsteg som gjorts. UDD-ledaren Nattawut Saikua hade förvarnat Abhisit om att han skulle råka ut för demonstrationer, vilket han också gjorde.

Söndagen den 22 mars ringde Thaksin till ett UDD-möte i Chiang Mai där han lovade att avslöja de personer som tvingat bort honom från makten 2006. Thaksin talade dessutom om att det funnits planer om att mörda honom. Han lovade att komma med ytterligare information längre fram.

Enligt Thaksin hade general Pallop Pinmanee försett honom med övertygande upplysningar om kuppen 2006. Thaksin sade att två medlemmar i kronrådet, Ai Pok ไอ้ป็อก (vilket är Anupong Paochindas smeknamn) samt ett antal jurister hade haft ledande roller i denna. De två utpekade medlemmarna från kronrådet var Surayud Chulanont och Charnchai Likhitjitta (Chanchai Likhitchittha) ชาญชัย ลิขิตจิตถะ (25 april 1946-18 januari 2017). Surayud förnekade dock omgående all inblandning i kuppen.

(Charnchai Likhitjitta)

Pallop Pinmanee själv uttryckte förvåning över att Thaksin tagit upp ärendet, men medgav att han träffat honom i Kina och berättat för honom om hur kupplanerna växt fram. Pallop förnekade dock att han känt till några mordplaner mot Thaksin. Enligt Pallop måste Thaksin ha fått denna information från annat håll och blandat ihop det med det han själv berättat för honom.

Torsdagen den 26 mars hänvände sig Thaksin, genom advokaten Thana Benjathikul, med en förfrågan till Högsta domstolen. Han bad om att få inleda förhandlingar angående beslagtagandet av hans banktillgångar på 76 miljarder baht. Detta ville han göra via videolänk och han erbjöd sig att betala alla merkostnader för ett sådant arrangemang. Samtidigt bad Thaksin om att få tillbaka en del av sina frysta tillgångar under tiden som rättegången pågick.

Redan dagen efter avslogs Thaksins önskemål. Domstolen meddelade att förhandlingarna i ärendet skulle genomföras mellan den 17 juni och den 29 oktober. Under tiden pågick förhandlingar mellan Thailand och Kina med målet att få Thaksin utlämnad.

Torsdagen den 26 mars genomförde UDD ännu ett massmöte och på kvällen omringades Government House, där man liksom tidigare krävde regeringens avgång. Förutom detta kvarstod kraven om utrikesminister Kasit Piromyas avgång och rättsliga åtgärder mot ansvariga PAD-ledare för den tidigare ockupationen av flygplatsen Suvarnabhumi 2008.

Polisen uppskattade antalet demonstranter till omkring 30 000, medan media talade om 40 000. Säkerheten runt Government House var hög med omkring 10 000 poliser och frivilliga som vaktade området. Även vid flygplatsen Suvarnabhumi var säkerheten skärpt. Demonstrationen hade fördröjts något då folk fick köa för att få sina gåvocheckar på 2 000 baht, som regeringen beslutat ge till låginkomsttagare för att stimulera ekonomin i landet.

UDD-ledarna beskyllde olika myndigheter för att ha försvårat för UDD-anhängarna att ta sig till Bangkok. Det handlade om att de skulle ha hindrats från att använda tåg, bussar och hyrbilar. Under fredagen och helgen förväntades stora skaror av anhängare anlända till Bangkok trots de påstådda svårigheterna.

Lördagen den 28 mars gick parlamentsmedlemmen från partiet Bhumjaithai, Panya Sripanya (Panya Sipanya) ปัญญา ศรีปัญญา (9 december 1953-), ut och kommenterade Thaksins beskyllningar mot Prem om delaktighet i kuppen 2006. Panya gjorde sig också till talesman för Newin Chidchob, som kallade beskyllningarna för oacceptabla. Enligt Panya kunde Newin heller inte längre tänka sig att samarbeta med partiet Pheu Thai.

(Panya Sripanya)

En grupp rödskjortor hade under lördagen begett sig till Prem Tinsulanondas hem. Detta för att kräva att han och den tidigare premiärministern Surayud Chulanont skulle ta sitt ansvar för sin delaktighet i militärkuppen 2006. Innan de återvände till sina kamrater vid Government House brände de ett porträtt av Prem och krävde att han och Surayud skulle hålla sig borta från politiken.

Lördagen den 28 mars valdes Chumpol Silpa-archa (Chumphon Sinlapa-acha) ชุมพล ศิลปอาชา (6 juni 1940-21 januari 2013) till ledare för partiet Chart Thai Pattana. Krit Rattanakaminee (Krit Rattanakhamini) กฤต รัตนคามินี och Thavorn Jampa-ngern (Thawon Champa-ngoen) ถาวร จำปาเงิน valdes till vice partiledare medan Watchara Kannika วัชระ กรรณิการ์ utsågs till partiets talesman.

(Chumpol Silpa-archa)

(Krit Rattanakaminee)

(Thavorn Jampa-ngern)

(Watchara Kannika)

Måndagen den 30 mars förklarade UDD-demonstranterna att Government House hade försatts i blockad. Detta som svar på polisens uppmaning om att de skulle lämna området. Polisen kontrade med att säga att de skulle tvinga bort demonstranterna om de inte hävde sin blockad och lagföra de som inte hörsammade uppmaningen. Samtidigt försäkrade man att en eventuell avhysning skulle ske på ett varsamt sätt.

Tisdagen den 31 mars samlades tusentals anhängare till Prem Tinsulanonda i hans hemprovins Songkhla, för att visa sitt stöd för honom. Talare angrep rödskjortornas ledare och krävde att Thaksin skulle förhindras ringa till Thailand då dessa samtal bara skapade ytterligare splittring i landet. Under tisdagen flög också premiärminister Abhisit till London och G20-mötet, som skulle börja onsdagen den 1 april. Utrikesminister Korn Chatikavanij följde med honom på resan.

Torsdagen den 2 april utvidgade rödskjortorna sin demonstration och begav sig även till finansministeriet. Polisen uppskattade antalet demonstranter här till omkring 1 600 och de var här för att protestera mot regimens beslut om nya utlandslån. Demonstrationen med tusentals rödskjortor vid Government House hade nu pågått i en vecka och biträdande premiärminister Suthep Thaugsuban uppmanade demonstranterna att följa ett domstolsbeslut som beordrade dem att lämna området.

Under torsdagen rapporterades det att premiärminister Abhisit tänkte korta ner sin vistelse i London och återvända till Thailand under fredagen i stället för lördagen. En regeringstalesman påpekade att UDD-demonstrationerna inte hade med detta beslut att göra.

(Abhisit i London)

Onsdagen den 1 april hade Suthep Thaugsuban och regeringen erbjudit sig att samtala med Thaksin för första gången. Samtidigt hotade man att försöka stoppa honom från att tala till sina supportrar via videolänk, då hans tal var direkta angrepp på regimen och skapade oro i landet. Suthep, som ansvarig för rikets säkerhet, undersökte nu om det fanns något stöd i lagen för att förhindra Thaksins telefon- och videosamtal. Samtidigt beskyllde UDD regimen för att redan ha börjat försvåra för Thaksin att höra av sig till sina anhängare.

Suthep förklarade att man inte tänkte gå med på kraven som handlade om en upplösning av parlamentet och nyval, eller någon amnestilag som skulle kunna göra det möjligt för Thaksin att återvända utan att riskera fängelsestraff. Han var dock beredd att föra samtal som kunde bidra till lugn och ro i landet.

Fredagen den 3 april uppskattade polisen antalet rödskjortor vid Government House till omkring 1 500. Till det kommande massmötet onsdagen den 8 april förväntades tusentals nya demonstranter komma till Bangkok. Det hela liknade allt mer den taktik som PAD använt sig av och som till sist lyckades hjälpa fram Abhisit till makten.

Då Abhisit återvände från London fredagen den 3 april sade han att han inte var beredd att införa undantagslagar för att bemöta hotet om stora demonstrationer kommande onsdag. Samtidigt bekräftade Abhisit att han och regeringen var beredda att samtala med Thaksin för att hitta en lösning på den politiska konflikten i landet. Liksom Suthep var han var noga med att understryka att Thaksin inte kunde kräva någon slags amnesti eller undantag från de rättsprocesser som pågick mot honom.

Redan samma dag som Abhisit kom hem från London avvisade Thaksin regeringens invit till förhandlingar. Detta gjorde han i en sen videosändning till sina UDD-supportrar och han uppmanade i stället sina rödklädda anhängare att ansluta sig till massmötet i Bangkok den 8 april. De rödskjortor som tänkte stanna kvar ute i provinserna uppmanade han att demonstrera lokalt. Thaksin avfärdade också alla rykten om att det tidigare förekommit förhandlingar mellan honom och regimen. Han passade också på att förneka ett påstående om att han ringt till sina anhängare från "någonstans i Kambodja."

Tidigare under fredagen hade Abhisit välkomnat ett förslag om att försöka hitta en karismatisk person som skulle kunna medla mellan regeringen och UDD. Senatens talman Prasopsuk Boondej (Prasopsuk Bundet) ประสพสุข บุญเดช (27 maj 1945-) sade att man kontaktat en potentiell medlare och menade att en medling skulle kunna inledas innan massmötet den 8 april.

(Prasopsuk Boondej)

Efter dryga tre månader vid rodret verkade Abhisit ha blivit varm i kläderna och trots demonstrationerna hade förtroendet för honom och hans regering ökat i både Thailand och utomlands. Detta efter att ha agerat kraftfullt med ekonomiska stimulansåtgärder i den globala finansiella krisens spår. Abhisit och fem av hans ministrar lyckades också överleva en misstroendeomröstning i parlamentet den 20 mars.

UDD:s största utmaning var nu att samla sina anhängare i den omfattning man talat om. Man hade ännu inte lyckats samla de hundratusentals anhängare man nämnt. En svårighet var att många UDD-anhängare inte hade några större inkomster och därför måste bussas in och förses med mat och uppehälle under demonstrationerna. En del bedömare menade att rörelsens tillgångar därför kunde vara otillräckliga, vilket talade emot en utdragen kamp. UDD:s berättelser om Thailands enormt många sociala orättvisor hade emellertid långt större genomslagskraft än många av deras motståndare var beredda att erkänna.

Det var ett misstag att marginalisera rödskjortorna som Thaksins lakejer och beskriva dem som okunniga och manipulerade. Deras behov och klagomål var berättigade och behövde tas på allvar. Etablissemanget i Thailand hade uppenbart överraskats av UDD:s styrka och beslutsamhet. Därför hade vissa grupper nu i stället försökt få kampen att handla om för eller emot monarkin.