Angående våldet i söder så levde PULO:s tidiga ledare själva i säkerhet utomlands. I början hade de tränats i terroristläger i Libyen (Prathet Libia) ประเทศลิเบีย och senare i Iran. PULO hade emellertid inga större framgångar i sin strävan att få till stånd en självständig islamisk stat i södra Thailand och ledarna flyttade faktiskt till Sverige, där de uppenbart fortfarande finns kvar.

Den främste ledaren här kallar sig själv för Kasturi Mahkota กัสตูรี มาห์กอตา och har bott i Sverige väldigt länge och är svensk medborgare. Men han har inte varit beredd att uppge sin bostadsort och sitt riktiga namn för journalister, men bostadsorten Malmö มัลเมอ eller Göteborg กอเทนเบิร์ก kan vara en bra gissning.

(Kasturi Mahkota)

De varierande Bangkokregimerna har växelvis försökt sig med hårda militära insatser, varvat med försök på försoning och en blandning av de två strategierna utan att läget förbättrats i söder. Abhisits regerings "nya" politik i söder innebar inte heller några framsteg. Under Abhisits första hundra dagar som premiärminister dödades mer än 100 personer i södra Thailand.

Sedan 2005 fortsatte BRN-C sina övergrepp genom att döda soldater, lokala tjänstemän och lärare som ansågs samarbeta med den thailändska regimen och oskyldiga civila. Detta för att visa Bangkokregimen att den inte kunde segra i söder och att skrämma bort buddhistiska invånare från området. Våldet som handlade om bombdåd, halshuggningar och skjutningar drabbade emellertid både buddhister och muslimer. Under tiden har separatisterna avvisat förhandlingar med alla thailändska regimer.

Den thailändska regeringens hårdhänta säkerhetsåtgärder i söder ledde enligt Amnesty International fram till omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna som innebar att den lokala muslimska befolkningen blivit fientligt inställd till den thailändska regimen. Det handlade bland annat om tortyr, framtvingade erkännanden och mord.

I tidningen Sydsvenskan stod det i juli 2007 att Sverige skulle hjälpa militärregimen i Thailand att övervaka muslimska exilthailändare i Skåne. Enligt Bangkoktidningen the Nation hade utrikesminister Carl Bildt (15 juli 1949-) lovat Tharit Charungvat, från det thailändska utrikesministeriet, att SÄPO skulle ”dela med sig” av sina underrättelser. Carl Bildt och Tharit skulle ha träffats i Hamburg ฮัมบูร์ก.

"Carl Bildt informerade oss om att Sverige noga övervakar denna grupp av människor. De svenska myndigheterna är redo och villiga att dela med sig av underrättelser på vår begäran," sade Tharit Charungvat till The Nation. Sydsvenskan hade förgäves sökt Carl Bildt för en kommentar. SÄPO:s presstalesman Jakob Larsson var förtegen om det påstådda samarbetet: "Vi har inga kommentarer alls om detta. Vi yttrar oss inte om vilka grupper vi har eller inte har koll på."

PULO har en webbsajt (http://www.puloinfo.org) där det tidigare funnits artiklar på engelska som berättade om den thailändska militärens påstådda övergrepp i Pattaniprovinsen. Denna webbsajt sägs administreras från en adress på Rosengård i Malmö. Ungdomsrörelsen Panyom (Khabuan Kan Yaowachon Haeng Chat Pattani) ขบวนการเยาวชนแห่งชาติปัตตานี påstods vara särskilt aktiv i Lund ลุนด์.

2007 betraktade militärregimen i Bangkok de mest aktiva PULO-sympatisörerna i Skåne som medlemmar av en islamistisk terroristorganisation. Själva förnekade de utpekade all koppling till al-Qaida อัลกออิดะฮ์ och andra terroristklassade nätverk.

Torsdagen den 5 november 2009 berättade Bangkok Post att premiärminister Abhisit hade förklarat i parlamentet att regeringen motsatte sig idén om att låta delar av de sydligaste delarna av landet få självstyre (autonomi). Detta skulle inte lösa problemen i området enligt Abhisit.

Abhisit hade svarat på en fråga från Pheu Thais parlamentsmedlem Waemahadi Waedaoh (Waemahadi Waedao) แวมาฮาดี แวดาโอ๊ะ (1962-) från Narathiwat. Frågan kom i förbindelse med regeringens planer om att decentralisera det administrativa styret i de sydligaste provinserna Yala, Pattani och Narathiwat.

(Waemahadi Waedaoh)

Waemahadi bad också Abhisit att förklara en nyhetsrapport från Malaysia som sade att Abhisit hade gått med på att diskutera bildandet av självstyrande områden i de tre gränsprovinserna med Malaysias premiärminister Najib Razak นาจิบ ราซัค (23 juli 1953-).

(Najib Razak)

Abhisit förklarade att den malaysiska medierapporten saknade grund. Han stödde inte idén om en autonom zon i söder och menade att den malajiske premiärministern var helt införstådd med att oron i södra Thailand var en intern thailändsk angelägenhet. Samtidigt var Abhisit övertygad om att våldet i de södra provinserna skulle upphöra om man kunde garantera befolkningen här rättssäkerhet och hjälp till ekonomisk utveckling.

Abhisit medgav också att han inte riktigt förstod Pheu Thais ordförande Chavalit Yongchaiyudhs ganska vaga idé om något som kallats "Pattani City" eller "Nakhon Pattani." Noppadon Pattama försökte förklara att Chavalits förslag om ett "Pattani City" bara handlade om en form av speciell administration, som liknade den i Pattaya City eller Bangkoks storstadsförvaltning (BMA).

Under torsdagen påstods det också att Pattani United Liberation Organisation (PULO) i Malaysia skulle ha bett Malaysias premiärminister att medla i konflikten i södra Thailand. Vice premiärministern och säkerhetsansvarige Suthep Thaugsuban sade samma dag att detta inte var någon trolig utveckling. ”Personligen tror jag inte att PULO:s förslag skulle fungera, men jag tänker inte säga något som kan orsaka osämja.”

Suthep sade också att regeringen inte behövde oroa sig för att Pheu Thais ordförande Chavalit Yongchaiyudh planerade att diskutera sitt förslag om ett självstyrande ”Pattani City” med den malaysiske premiärministern i Kuala Lumpur. Konflikten i söder är en intern fråga som Thailand måste lösa på egen hand.

Tisdagen den 5 oktober 2010 sade ordföranden för ett förbund bestående av 15 sydliga islamiska kommittéer, Kariya Kijjarak (Kariya Kitcharak) กริยา กิจจารักษ์, att regeringen var tvungen att dra tillbaka sina trupper från de tre sydligaste provinserna om man ville få slut på oron i södern.

Kariya sade att problemen i söder inte kunde lösas med militära medel utan bara på fredlig väg. Han rekommenderade tre saker;

1. Dra tillbaka alla soldater från sydligaste Thailand och tillåt självstyre i en speciell administrativ zon, men inte någon självständig stat. Självstyre skulle göra det möjligt för befolkningen att få rättssäkerhet enligt islamiska religiösa principer.

2. Att snabbt skapa en industri med halal-mat för att få fart på ekonomin i de sydligaste provinserna och skapa arbeten åt den lokala befolkningen.

3. Att förklara Yala, Pattani och Narathiwat som städer för islamisk religiös och kulturell turism. Utländska turister skulle respektera den islamiska kulturen i dessa tre provinser, medan de som ville ha västerländsk kultur kunde besöka Songkhla, Phuket eller Samui.

Onsdagen den 23 mars 2011 bad överbefälhavaren Prayut Chan-o-cha (Prayut Chan-ocha) ประยุทธ์ จันทร์โอชา (21 mars 1954-) en grupp bestående av 600 personer från de tre våldsdrabbade södra provinserna om ursäkt. Ursäkten gällde två tidigare omtalade allvarliga händelser med ett stort antal dödsoffer 2004.

(Prayut Chan-o-cha)

Prayut, som tillträtt som överbefälhavare den 1 maj 2010, talade till folk från provinserna Pattani, Yala och Narathiwat som genomgick en utbildning organiserad av operationskommandot för inre säkerhet (ISOC) i Bangkok. Han beklagade djupt att 32 thailändska muslimer dödats vid belägringen av moskén Krue Sae i Pattani den 28 april 2004 och att 78 unga muslimer dött vid Tak Bai i Narathiwat den 25 oktober 2004.

”De två händelserna borde inte ha inträffat. Jag ber alla i söder om ursäkt, och då speciellt de dödas släktingar, även om jag vid den här tiden inte hade den här ställningen inom armén." "Händelserna inträffade delvis på grund av vårdslöshet från myndigheternas sida. Jag lovar att något liknande aldrig kommer att inträffa igen." "Enbart soldater kan inte lösa problemet [i söder]. ”Alla måste bidra med en hjälpande hand." "De tre provinserna kan inte separeras [från Thailand] eller ges självstyre då detta skulle vara i strid med författningen," tillade Prayut.

Parlamentsmedlemmar från de södra oroliga provinserna, tillhörande Demokratiska partiet, uttryckte onsdagen den 23 februari 2011 sin djupa oro över det ökande våldet i de södra provinserna Pattani, Yala och Narathiwat.

De fyra parlamentsmedlemmarna Anwar Salae อันวาร์ สาและ (4 december 1970-), Ismael Ben-ibrohim อิสมาแอล เบญอิบรอฮีม (4 september 1957-) från Pattani, Prasert Pongsuwansiri ประเสริฐ พงษ์สุวรรณศิริ (29 juli 1956-) och Abdulkarim Dengrakina อับดุลการิม เด็งระกีนา (31 maj 1965-) från Yala menade att om inga framsteg gjordes inom en till två månader måste de ansvariga regeringsämbetsmännen ersättas.

(Anwar Salae)

(Ismael Ben-ibrohim)

(Prasert Pongsuwansiri)

(Abdulkarim Dengrakina)

De angav en bilbomb i Yala söndagen den 13 februari som exempel på det ökande våldet i området. Prasert Pongsuwansiri sade att han och andra parlamentsmedlemmar hade besökt Yala efter attacken, där 17 personer skadades och butiker hade eldhärjats. Lokalbefolkningen menade att soldaterna borde dras tillbaka från området. De hade nämligen visat sin oförmåga att förhindra våldet trots det stora antalet vägspärrar som satts upp för att kontrollera fordon, sade Prasert.

Måndagen den 12 september 2011 rapporterade Bangkok Post att PULO hade erbjudit sig att samtala med den thailändska regeringen för att lösa konflikten i sydligaste Thailand. Samtalen skulle dock ske genom en tredje part. Erbjudandet, som hade publicerats på PULO:s webbsida söndagen den 4 september, härstammade från PULO:s Kasturi Mahkota. Tyvärr resulterade detta optimistiska besked inte i något genombrott, vilket många hade hoppats.