Den 3 augusti 2010 hade 15 poliser genomfört en räd mot en man vid namn Ampon Tangnoppakul (Amphon Tangnopphakun) อำพล ตั้งนพกุล (1 januari 1948-8 maj 2012). Ampon var också känd som Arkong.

(Ampon Tangnoppakul)

Ampons hus i Samut Prakan stormades och genomsöktes och han blev arresterad misstänkt för majestätsbrott. Han satt häktad fram till den 4 oktober 2010, innan han beviljades borgen. Därefter blev han formellt anklagad den 18 januari 2011 för brott mot artikel 112 och databrottslagen och häktad igen den 21 mars. Ampon skulle aldrig mera få uppleva ett liv i frihet.

Domstolen nekade honom sedan borgen upprepade gånger med hänvisning till den grova brottet och att han kunde tänkas fly. Det togs ingen hänsyn till att Ampon fått diagnosen strupcancer 2007 och att han enligt försvaret inte var något hot mot samhället.

Åtalet handlade om att Ampon under maj månad skulle ha skickat fyra SMS med innehåll som kunde betraktas som majestätsbrott. SMS:en hade skickats till den tidigare premiärministern Abhisit Vejjajivas privatsekreterare Somkiat Klongwattanasak (Somkiat Khrongwatthanasuk) สมเกียรติ ครองวัฒนสุข.

(Somkiat Klongwattanasak)

Rättegången genomfördes i slutet av september 2011. Redan från början hävdade Ampon att han var oskyldig och att han inte visste hur man skickade SMS-meddelanden från en mobiltelefon. Åklagarna kunde inte förklara hur Ampon skulle ha kommit över Somkiats mobiltelefonnummer och telefonnumret varifrån SMS:en skickats var inte detsamma som Ampons. Åklagarna hävdade emellertid att meddelandena hade skickats från en telefon med samma IMEI-kod som Ampons.

Försvaret lät Ampons släktingar vittna om Ampons respekt för kungen och och drottningen och ett 11-årigt barnbarn berättade att hennes farfar (Ampon) hade tagit med henne till Sirirajsjukhuset 2009 för att skriva sina välgångsönskningar till kungen i en besökarbok. Ampons advokater lade också fram bevis för hur enkelt det var att klona en IMEI-kod. En person med litet tekniskt kunnande kunde ha sänt SMS:en och dolt sig bakom ett falskt IMEI-nummer, som sedan råkade vara Ampons.

Åklagaren valde emellertid att bortse från detta och fortsatte att hävda att mobiltelefonens påstått unika IMEI-nummer visade att meddelandena skickats från Ampons telefon och att han därmed var skyldig. Domen föll den 23 november och Ampon dömdes till sammanlagt 20 års fängelse. Han fick fem år för varje SMS. Domaren som dömde hette Chanathip Muanphawong. Jag har tidigare berättat att han även dömt i rättegångarna mot Da Torpedo och Surachai Danwattananusorn. Enligt myndigheterna innehöll SMS:en vulgärt språk, kränkande kommentarer om drottningen och var därför förolämpande mot monarkin.

Det exakta innehållet kunde inte offentliggöras då en publicering i sin tur skulle resultera i nya anklagelser om majestätsbrott. Reportrar kan därför aldrig offentliggöra vad en anklagad i ett mål om majestätsbrott har sagt eller skrivit utan att själva bli åtalade för samma brott.

Ampons advokater överklagade domen och begärde ännu en gång att han skulle släppas fri mot borgen, vilket dock nekades honom. I februari 2012 menade appellationsdomstolen att det fanns en risk att Ampon kunde fly och att hans cancer ”inte verkade livshotande." Till sist gav Ampon upp och beslöt sig i stället för att söka kunglig nåd.

Domen resulterade i omfattande kritik mot bevisföringen i målet och många menade att domen var en belastning för det thailändska rättssystemet. Måndagen den 28 november hade det också kommit ett uttalande från EU som förklarade att man var “djupt oroade” över domen mot Ampon Tangnoppakul. Bland kritikerna fanns ett nätverk där Charnvit Kasetsiri, Nidhi Eoseewong (8 maj 1940-), Yukti Mukdawijitra (Yukti Mukdawichit) ยุกติ มุกดาวิจิตร och Thongchai Winichakul (Thongchai Winitchakun) ธงชัย วินิจจะกูล (1 oktober 1957-) ingick.

(Yukti Mukdawijitra)

(Thongchai Winichakul)

Yukti Mukdavijitra var professor i sociologi och antropologi vid Thammasatuniversitetet och Thongchai Winichakul var professor i Sydostasiens historia vid University of Wisconsin-Madison มหาวิทยาลัยวิสคอนซิน แมดิสัน och författare till boken Siam Mapped. Thongchai hade varit en känd studentledare på 1970-talet.

Nätverket menade att artikel 112 i strafflagen och databrottslagen från 2007 snarare hade blivit ett verktyg för att skrämma folk i stället för att skipa rättvisa i samhället. “De som använder detta sätt [anklagelser om majestätsbrott] för att trycka ner folk med annorlunda politisk uppfattning måste inse att detta bara skapar ytterligare splittring och ökat hat i samhället. Med andra ord så fördärvar deras handlingar i stället det thailändska samhället i monarkins namn'" sades det i uttalandet.

Rättsfallet med Ampon har lett fram till ett ifrågasättande av de metoder som används av det thailändska rättsväsendet, men man riskerar att straffas om man kritiserar det thailändska rättsväsendet då det finns en lag som handlar om domstolsförakt..

"Vi kan inte kritisera det faktum att Ampons mobiltelefonnummer var ett annat än det varifrån SMS:en hade skickats. Vi kan heller inte kritisera det faktum att ett IMEI-nummer, som var den huvudsakliga bevisningen varpå domen grundades, enkelt kan ändras och/eller kopieras.” "Vi kan heller inte kritisera att man inte tog hänsyn till att Ampon insisterade på sin lojalitet till kungen och att han inte visste hur man skickade SMS-meddelanden på en mobiltelefon,” sade man i uttalandet.

De intellektuella aktivisterna vädjade också till allmänheten att stödja kravet på ett frisläppande, eller i alla fall en frigivning mot borgen, av alla de som anklagats för majestätsbrott. Ytterligare ett argument mot Ampons internering var hans strupcancer och att han inte fick den vård han behövde i fängelset.

Nätverket krävde också att alla politiska partier och grupper skulle sluta anklaga folk för att vara illojala mot monarkin för att bli av med de som hade en annan politisk uppfattning. "Pheu Thai-regeringen måste också sluta spela med i det ultra-rojalistiska spelet. I stället måste partiet visa mod genom att genast förespråka juridiska reformer av alla lagar om majestätsbrott så att de överensstämmer med demokratiska principer och folks rättigheter," sade nätverket.

Utan snabb och uppriktig handling kan det ske radikala politiska förändringar, vilket inträffat i många andra samhällen där myndigheterna vägrat att lyssna på folkets röst då de protesterade mot orättvisor.

Torsdagen den 1 december lämnade en grupp, som förklarat sig lojal till monarkin, över ett brev till premiärminister Yingluck där man bad regeringen om att stänga ner alla webbsidor som publicerade innehåll som kunde misstänkas vara majestätsbrott. Gruppens ledare var den tidigare omtalade Tul Sithisomwong, som även var ledare för den mångfärgade gruppen, och han sade att ett stort antal personer hade begått majestätsbrott på internet. I brevet ombads premiärministern att uppmana ministeriet för informations- och kommunikationsteknologi att arrestera lagbrytarna så snabbt som möjligt och stänga webbsajterna.

Onsdagen den 7 december erbjöd sig biträdande premiärministern Chalerm Yubamrung att leda en kampanj för att stoppa webbsidor med majestätsfientligt innehåll. Hans förslag, där han ville bilda en kommitté som skulle ansvara för kampanjen, hade vidarebefordrats till premiärminister Yingluck. Chalerm erbjöd sig också att vara ordförande för kommittén.

Chalerm förklarade att han som medlem i partiet Pheu Thai Party definitivt inte tänkte tillåta några webbsidor att begå majestätsbrott även om de till äventyrs skulle vara skötta av rödskjortor. Han sade att kommittén skulle hålla sitt första möte under veckan där representanter från polisen, inrikesministeriet och andra liknande myndigheter skulle ingå.

Torsdagen den 8 december 2011 dömdes den thai-amerikanske medborgaren Joe Gordon โจ กอร์ดอน till 2 ½ års fängelse för att ha förolämpat kung Bhumibol. USA protesterade mot domen och menade att Gordon bara utnyttjat sin yttrandefrihet. Gordons thailändska namn var Lerpong Wichaicommart (Loephong Wichaikhammat) เลอพงษ์ วิไชยคำมาตย์. Gordon hade suttit häktad i 84 dagar, innan han anklagades för det påstådda brottet som skett i USA. Han hade nekats borgen.

(Joe Wichai Commart Gordon)

Brottmålsdomstolen dömde Gordon till fem års fängelse, men halverade straffet då bilförsäljaren från Colorado รัฐโคโลราโด erkände sig skyldig. Hans brott bestod i att ha översatt en förbjuden biografi om kung Bhumibol till thai och publicerat denna på internet. Det handlade om Paul M. Handleys tidigare omtalade bok "The King Never Smiles." En annan källa säger att han bara hade länkat till den förbjudna översättningen.

USA:s generalkonsul Elizabeth S. Pratt อลิซาเบท เอส แพรท vid den amerikanska ambassaden i Bangkok uttryckte sin oro över det hårda straffet mot Gordon. Vi stödjer yttrandefriheten här i Thailand och i hela världen, sade hon till reportrar vid domstolen.

"Joe har bestämt sig för att inte överklaga domen utan tänker ansöka om kunglig nåd," sade hans advokat Anon Nampa. Den 55-årige Gordon hade arresterats i maj 2011 då han besökte Thailand och anklagades för att ha publicerat det stötande materialet då han befunnit sig I USA.

Omkring 200 supportrar till den rojalistiska gruppen Siam Samakkhi (Klum Sayam Samakkhi) กลุ่มสยามสามัคคี demonstrerade fredagen den 16 december utanför den amerikanska ambassaden i Bangkok. De krävde att Washington skulle sluta med att blanda sig i Thailands lagstiftning och inre angelägenheter. Ledarna för demonstranterna lämnade över ett brev till ambassaden där de krävde en ursäkt från ambassadör Kristie Kenney คริสตี เคนนี (24 maj 1955-) för delar av vad hon veckan innan hade skrivit på sin twitter-sida.

(Kristie Kenney)

Hon hade då tillfrågats om vad hon ansåg om artikel 112 i den thailändska strafflagen. Hon hade svarat att hon hyste stor respekt för den thailändska monarkin, men att hon "oroades av att åtalen inte var i överensstämmelse med den internationella standarden för yttrandefrihet.”

Den amerikanska ambassaden hade under torsdagen upprepat att den amerikanska regimen hyste den största respekt för den thailändska monarkin, den kungliga familjen och den thailändska kulturen. "Vi respekterar de thailändska lagarna och väljer inte sida i Thailands interna angelägenheter. Vi stöder yttrandefrihet runt om i världen och betraktar denna som en grundläggande mänsklig rättighet,'' sade man i uttalandet.

Onsdagen den 11 juli 2012 rapporterades det att Joe Gordon hade beviljats kunglig nåd. Han hade släppts ur fängelset sent på tisdagen, sade en tjänsteman vid fängelset.

Sämre gick det för Ampon. Tragiskt nog avled han på fängelsesjukhuset tisdagsmorgonen den 8 maj 2012. Han hade klagat på magsmärtor fredagen innan och hade flyttats till sjukhuset, där han sedan avled, berättade en av hans advokater. Onsdagen den 30 oktober 2013 bekräftade brottmålsdomstolen att Ampon "Arkong" Tangnoppakul hade dött av cancer.

Domstolen hade kommit med detta klarläggande då åklagarna hade bett om att Ampons dödsorsak skulle utredas. Ampons släktingar hade uttryckt oro för att han kanske hade dött på grund av bristfällig vård på sjukhuset. Domstolen sade att man undersökt bevis och obduktionsrapporten och överbevisats om att läkarna hade givit Ampon en korrekt behandling, som led av långt framskriden levercancer.

Det hade inte funnits några läkare på plats på sjukhuset då Ampon dog, men de hade beordrat ett team sjuksköterskor att försöka återuppliva honom. De hade förgäves försökt göra detta i 20 minuter och enligt domstolen dog Ampon av andningsstopp och sin levercancer.

Tusentals sörjande, inklusive viktiga rödskjortor deltog under Ampons kremering. Bland dessa fanns Thida Thavornseth och hennes man Weng Tojirakarn och Pheu Thais parlamentsmedlem Wiphuthalaeng Pattanaphumthai. Du kan läsa mera detaljerat om Ampons tragiska öde i de externa länkarna.