Innan jag berättar legenden om Camadevi och kung Vilanga måste jag informera om att det finns en rad varianter och detaljer som skiljer sig åt i de olika versionerna. Jag kan omöjligen ta med alla varianter, men har försökt välja ut de vanligast förekommande.

Enligt en variant av legenden om Camadevi var hon slående vacker och en kung vid namn Vilanga (Khun Wilangkha) ขุนวิลังคะ, från lawafolkets kungarike, fick höra talas om hennes skönhet. Han lät därför skicka en hög ämbetsman, ledsagad av 500 man, till Hariphunchai för att be om hennes hand. Camadevi skall bryskt ha avvisat kungens förslag.

Kung Vilanga som hade förväntat sig ett positivt svar blev rasande och lät samla ihop en 80 000 man stark armé och begav sig mot Hariphunchai. Han lät återigen skicka en budbärare till Camadevi som ännu en gång frågade om hon ville gifta sig med Vilanga. Svaret blev dock detsamma som sist.

En annan variant av legenden säger att Camadevi ska ha berättat att hon var gravid för att undgå omedelbara fientliga handlingar. Hon hade blivit gravid redan innan hon lämnade Lavo och hennes man där hade uppenbarligen blivit munk och gått i kloster. Camadevi svarade att hon först ville föda barnet och amma färdigt innan de kunde gifta sig.

Det visade sig sedan att Camadevi blev mor till de tidigare omtalade tvillingpojkarna Anantayot och Mahantayot. Då de fyllt åtta år vägrade Camadevi fortfarande att sluta amma dem vilket innebar att Vilanga ännu inte kunde gifta sig med henne. Lägg märke till att åldern på pojkarna varierar i källorna.

Vilanga hade nu tröttnat på ursäkterna och attackerade staden Hariphunchai för att erövra sin brud med våld. Vilangas soldater lyckades forcera stadens vallgravar och ta sig upp på stadsmuren när Camadevis två söner kom till undsättning. De två red på en extraordinär elefant som tvingade Vilangas elefant att backa och det skrämda djuret rusade ut genom stadens norra port. I samband med detta kom Vilanga i kläm mellan sin elefant och stadsmuren och bröt sitt ben.

Tyvärr dog tvillingbrödernas fantastiska elefant kort tid därefter, vilket fick Vilanga att bestämma sig för en ny attack på Hariphunchai. I ett försök att hålla Vilanga stången bad Camadevi om en vapenvila och gav honom en uppgift som hon trodde var omöjlig för honom att uppfylla.

Camadevi lovade nämligen att gifta sig med honom om han kunde kasta ett spjut från toppen av berget Doi Pui ดอยปุย till vilken som helst plats innanför Hariphunchais stadsmur. Det handlade om ett avstånd på omkring 30 kilometer! I andra varianter av legenden var det från berget Doi Suthep som spjutet skulle kastas och avståndet var då bara dryga 24 kilometer!

Vilanga som nu åtrådde Camadevi mer än någonsin accepterade med glädje hennes utmaning, då spjutkastning var hans specialitet. Han samlade därefter alla sina övernaturliga krafter och begav sig upp på berget för att testa sin förmåga. Enligt avtalet skulle Vilanga få tre försök. Andra varianter säger två! Hans första kast blev enormt kraftfullt och spjutet landade alldeles strax utanför Hariphunchais stadsmur. Detta skrämde upp Camadevi så mycket att hon bestämde sig för att använda sig av list och magi för att förhindra ett nytt längre kast.

Under tiden som Vilanga vilade inför sitt andra kast lät Camadevi tillverka en hatt, mössa eller turban gjord av tyg från hennes underkläder, eller sarong, och skickade den till Vilanga. Hon lät meddela Vilanga att gåvan var ett bevis på hennes aktning för honom och en maskot som skulle ge honom tur. Vilanga tolkade detta som ett tecken på Camadevis ömsesidiga kärlek och tog stolt på sig hatten inför sitt andra kast.

Hatten fungerade precis som Camadevi hade förväntat sig och genom att Camadevis ”kvinnliga orenheter” hamnade på Vilangas huvud försvann hans övernaturliga styrka. Hans andra kast hamnade därför bara vid bergets fot. Hans tredje och sista kast blev så dåligt att vinden fångade spjutet, som for tillbaka som en bumerang, och genomborrade hans hjärta.

Vilanga blev sedan begravd på toppen av ett närliggande berg med ansiktet mot Hariphunchai, så att han efter sin död skulle kunna blicka ner mot sin älskade i Hariphunchai. Med Vilanga försvann också lawarikets självständighet.

I en mindre romantisk version ska Vilanga, då han förstod att han besegrats genom magi, ha begett sig mot Hariphunchai med en armé för att tilltvinga sig Camadevi med våld. Camadevi samlade då ihop en egen armé och skickade iväg sina numera vuxna (!) söner för att utmana Vilanga på en elefantduell. Vilanga besegrades av sönerna och han retirerade och dog senare med brustet hjärta på Doi Suthep där han förvandlades till en ande.

Det finns också en variant som berättar att Camadevi, efter Vilangas första monsterkast, istället för en hatt gav honom betelnötter där hon smetat mensblod på bladen som nöten lindades in i. Detta hade i sin tur samma effekt som den ovan omtalade hatten eller turbanen som också ska ha innehållit rester av mensblod.

En källa säger att Camadevi ska ha låtit sina två söner gifta sig med två döttrar till Vilanga efter Vilangas död och att detta möjliggjorde en allians mellan de två rikena.

En källa säger att Camadevis son Mahantayot blev installerad som regent i Hariphunchai sju år gammal. Anantayot som inte lät sig nöjas med att bli uparat อุปราช (tronföljare) under sin bror och bad sin mamma om ett eget kungarike. Med hjälp och råd från eremiten Wasuthep och ytterligare två eremiter samt en jägare vid namn Khelanga (Khelang) เขลางค์ skapades staden Khelang Nakhon เขลางค์นคร, som är dagens moderna Lampang, där Anatayot blev regent.