I den föregående artikeln om Funan berättade jag att det fanns ytterligare ett khmerrike vid namn Chenla norr om Funan. Chenlas territorium omfattade området vid Mekongfloden i dagens norra Kambodja och Laos och riket var en vasallstat till Funan. Det finns källor som säger att Chenla kanske hade sitt centrum vid dagens Champasak i nuvarande södra Laos.

(Funan och Chenlas utbredning år 400-500)

(Provinsen Champasak i Laos)

I början av 500-talet blev Chenla allt mäktigare och Funan försvagades allt mer beroende på inre oro och räder från Chenla. Till sist var det istället Funan som betalade tribut till Chenla och i slutet av 500-talet eller i början av 600-talet uppslukades Funan helt enkelt av sin tidigare vasallstat. Några källor berättar att Funan betalade tribut till sina bröder i norr 539 och att det var krig mellan de båda staterna under perioden 550-627. Därefter ska Funan ha blivit fullständigt uppslukat av Chenla 627.

(Armé från Chenla)

En Wikipediasida säger dock att strider mellan det tidigare Funan och Chenla först minskade vid enandet av khmerriket 802. Du kan läsa mer om detta enande i nästa artikel ”Angkorrikets början.”

Under kung Bhavavarman I:s (Phawaworaman 1) ภววรมันที่ 1 (r. 550-600) regeringstid var det uppenbart ständiga krig mellan Funan och Chenla. Det finns enstaka källor som kan få en att tro att Bhavavarman I var kung i Funan, medan andra mer trovärdiga källor kallar honom kung av ”Kamboja” och indikerar att han var verksam i Chenla.

Bhavavarman I kan ha varit en sonson till den tidigare nämnde Funankungen Rudravarman och att han gifte sig in i Chenlas kungahus genom att gifta sig med en prinsessa från Chenla. Hennes namn var Lakshmi (Laksami) ลักษมี och enligt en av mina källor var hon tronarvinge i Chenla. Det finns dock källor som inte stödjer detta påstående.

Efter Bhavavarman I regerade hans yngre bror kung Mahendravarman (Mohentharaworaman) มเหนทรวรมัน (r. 600-616) som i flertalet källor omtalas som Chenlakung. Omkring 600 erövrade han delar av slätten vid floden Mun, i nuvarande nordöstra Thailand.

En annan källa kallar Mahendravarman för en nära släkting till Bhavavarman I och berättar att han, innan han blev kung, funnits vid Bhavavarman I:s sida då det gamla Funanriket erövrades av Chenla. En tredje källa säger att de var halvbröder, då de hade samma mor men olika fäder! Mahendravarmans inskriptioner har påträffats i provinserna Buriram och Surin i dagens Thailand. Det ska nämnas att Mahendravarman även är känd under namnet Chitrasena (Chitrasen) จิตรเสน, alternativt Citrasena.

Kung Mahendravarman och hans efterträdare och son, Isanavarman I (Isanaworaman 1) อีศานวรมัน 1 (r. 616-635 eller 637), upprätthöll fredliga förbindelser med grannriket Champa i öster och Isanavarman gifte sig med en prinsessa från detta rike. Dessutom hade han cham-officerare i sin armé. Du kan läsa mer om Champa längre fram i detta avsnitt, artikeln ”Champa”.

Omkring 618 gjorde Isanavarman I Isanapura (Isannapura) อิศานปุระ till Chenlas huvudstad. Staden låg i centrala nuvarande Kambodja i provinsen Kampong Thom กำปงธม. Området där Isanapura låg är i dag känt som Sambor Prei Kuk (Sombo Phrai Kuk) สมโบร์ไพรกุก. Det var under Isanavarman I:s regeringstid som Funan uppslukades fullständigt av Chenla 627.

(Provinsen Kampong Thom i Kambodja)

En källa säger att Isanapura grundades 613 och en källa är så specifik att den säger att Chenla erövrade Funan under perioden 612-628. I det arkeologiska område där Isanapura låg finns idag ruinerna efter 150 tempel och andra byggnader. Under Vietnamkriget blev en del av tempelområdet bombat av USA och vandaler, plundrare av gamla antika föremål och röda khmererna (khamen daeng) เขมรแดง har ytterligare skadat den gamla ruinstaden.

Sambor Prei Kuk (Isanapura) blev världsarvslistat den 8 juli 2017. När de röda khmererna befann sig här planterade de ut många minor och området röjdes först 2008.

En kinesisk historisk källa vid namn Suishu (Suichu) สุยชู från 626 berättar att Isanavarman regerade i Chenla i början av 600-talet och den senare kinesiske historikern Ma Duanlin (Ma Tawanlin) หม่า ตวันหลิน (1245-1322) har beskrivit kung Isanavarman I:s storslagna hov i Isanapura. Han skrev bland annat att kungen bar en krona bestående av guld, ädelstenar och pärlor och att han åtföljdes av fem höga ministrar.

Efter Isanavarman I som dog 635, eller möjligen 637, regerade Bhavavarman II (Phawaworaman 2) ภววรมัน 2 (r. 639-657). Det finns källor som nämner en kung med okänt namn som regerade mellan Isanavarman I och Bhavavarman II. Det kan möjligen vara en osäker person vid namn Candravarman (Chantharaworaman) จันทรวรรมัน med okänd regeringstid. Det finns också källor som antyder att han kan ha haft en kort regeringstid efter Bhavavarman II!

Bhavavarman II efterträddes av sin son Jayavarman I (Chaiworaman 1) ชัยวรมัน 1 (r. 657-681). Andra källor säger att han var en son till den ovan nämnde Candravarman och en källa säger att han var ett barnbarnsbarn till den tidigare kungen Isanavarman I! Jayavarman I:s regeringstid blev ganska lugn och han lät bygga ett antal monument i en stad vid namn Vyadhapura (Waya-tha-pura) วยาธปุระ (Jägarkungens stad). Staden låg förmodligen i den nuvarande kambodjanska provinsen Prey Veng (Phrai Waeng) ไพรแวง i sydöstra Kambodja.

(Provinsen Prey Veng i Kambodja)

En del källor säger att Jayvarman I också lät bygga Vat Phu (Prasat Hin Wat Phu) ปราสาทหินวัดพู i nuvarande södra Laos. Historikern Mom Luang Manich Jumsai (Mom Luang Manit Chumsai) หม่อมหลวงมานิจ ชุมสาย (5 oktober 1908-3 januari 2009) har en annan uppfattning och menar att det ursprungliga Vat Phu hade byggts av chamfolk, innan khmererna tog över området på 500-talet. Templet ska sedan ha rekonstruerats av khmererna omkring 1080. Ruinerna av detta tempel kan idag beskådas i provinsen Champasak i Laos.

(Vat Phu)

(Manich Jumsai)

Jayavarman I lämnade inte efter sig någon manlig arvinge, och efter hans död 681 delades Chenlariket mellan tre regenter. Vissa källor nämner dock endast två regenter. Jayavarman I blev därmed den siste kungen i ett enat Chenla. En av regenterna var Jayavarman I:s dotter, drottning Jayadevi (Phra Nang Chao Chaiyathewi) พระนางชยเทวี (r. 681-713). Det finns också källor som hävdar att hon var en syster till Jayavarman I, men detta verkar mindre troligt. Hur som helst blev delningen av Chenla fullständig år 706.

Källorna nämner Vatten-Chenla (Chenla Nam) เจนละน้ำ i Mekongdeltat och Land-Chenla (Chenla Bok) เจนละบก som låg längre uppför Mekongfloden. Vatten-Chenla låg öster om sjön Tonle Sap โตนเลสาบ, eller Thalesap Khamen ทะเลสาบเขมร, med sin huvudstad Isanapura. Riket bestod av flera furstendömen inklusive det gamla Funan. Land-Chenla omfattade södra Laos och den norra stranden av Tonle Sap, vilket verkar ha varit det ursprungliga Chenlas territorium innan Funan erövrades.

(Fiske i Tonle Sap)

Vatten-Chenla ska ha varit mer inriktat på internationell handel medan Land- Chenla ska ha varit mer inåtvänt. Ständiga tronstrider fick Vatten-Chenla att splittras i inte mindre än fem mindre stater. Drottning Jayadevi har efterlämnat en inskription i Angkor från år 713 där hon beklagade sig över kaoset i riket. Jayadevi kan ha efterträtts av en kung vid namn Sambhuvarman (Samphuworaman) สัมภุวรรมัน (r. 713-716) och därefter av kung Pushkara (Putsakarak) ปุษกรักษ์, eller Pushkaraksha

En källa säger istället att Pushkaraksha efterträddes av kung Sambhuvarman (r. 730-760). Handlade det i så fall om en andra regeringsperiod? Andra källor säger att Pushkaraksha efterträddes av kung Rajendravarman I (Rachentharaworaman 1) ราเชนทรวรมัน 1 (r. 760-780). Därefter kom Mahipativarman (Mahipatiworaman) มหิปติวรมัน (r. 780-788), som var en son till Rajendravarman I.

Här finns det faktiskt källor som inte har med Rajendravarman I att göra och som dessutom anger att Mahipativarmans regeringstid till 760-774!

En källa säger att Java (Ko Chawa) เกาะชวา inledde en invasion av Chenla 774 som skulle pågå fram till 802. Det gamla Vatten-Chenla dominerades sedan i slutet av 700-talet av en kung från Sailendradynastin (Ratchawong Sailen) ราชวงศ์ไศเลนทร์. Den buddhistiska Sailendradynastin på centrala Java blomstrade under 700-900-talet. Det storslagna buddhistiska monumentet Borobudur (Boromphuttho) บรมพุทโธ byggdes under den här perioden.

(Java i Indonesien)

(Borobudur i Indonesien)

I dag menar en del historiker att Sailendradynastins konungadöme Mataram มาตาราม, alternativt Medang, blev identiskt med riket Srivijaya (Siwichai) ศรีวิชัย. En svensk Wikipediasida kallar riket en föregångare till Srivijaya och säger att riket existerade från 732-1017. Engelska Wikipedia säger dock 716-1016. Rikets utbredning var först på centrala Java och sedan också på östra Java.

(Kungariket Mataram)

Srivijaya kan du läsa mer om längre fram i artikeln ”Srivijaya och andra riken i söder.” Svenska Wikipedia använder stavningen Shrivijaya, men jag har valt att använda mig av den vanligare internationella stavningen Srivijaya.

Händelsen som fick Java att erövra Chenla blev ironiskt nog också början på khmerernas storhetstid. Det handlade, enligt legenden, om den ovan nämnde dumdristige unge kungen Mahipativarman. Här säger samma källa att namnet Mahipativarman inte finns med i Angkorrikets kungalängd, och att denne kung kan ha varit en lokal regent som kanske regerade med Angkors goda vilja.

En arabisk resenär har givit oss följande berättelse;

En dag diskuterade den unge kungen Mahipativarman och hans premiärminister vad de skulle göra åt Java, som då var den starkaste sjöfararnationen i regionen. Kungen sade; "Jag har en önskan som jag vill få uppfylld." "Vilken är denna önskan ers majestät?" frågade hans rådgivare. "Jag vill ha kungen av Javas huvud på ett fat."

Då kungen av Java fick höra talas om detta seglade han med en 1 000 fartyg stark flotta uppför Mekongfloden och jagade bort khmererna som försvarade staden. Han lyckades ta den unge kungen till fånga och sade till honom; "Du har uttryckt önskan om att få se mitt huvud på ett fat. Om du hade önskat erövra mitt land eller bara härja delar av det skulle jag ha gjort likadant mot er khmerer."

”Då du bara önskat det första skall jag ge dig samma behandling som du ville ge mig och jag ska därefter återvända till mitt hemland utan att ta något som tillhör khmererna... Min seger ska bli en läxa till era efterträdare.” Därefter högg han huvudet av kungen och sade till khmerernas premiärminister; "Leta nu efter någon som kan bli en bra kung efter den här dåren och placera honom på tronen efter den siste.”

En annan källa har en liknande version av vad som hände;

Sultanen eller maharajan av Zabag (Maharat Sabak) มหาราชซาบาก från Sailendradynastin hade hört talas om att den unge kungen önskat ta hans liv vid flera tillfällen. Till sist tröttnade han och invaderade Chenla.

Han lyckades få tag på kungen av Chenla och Maharajan frågade; “Vad har vi gjort mot Chenla så att du önskar att se kungen av Java död? … Jag ska därför behandla dig på samma sätt som du hotade att behandla mig. Därefter ska jag återvända till Zabag (Sabak) ซาบาก, utan att plundra vilket jag är berättigad till. Min visade barmhärtighet ska fungera som en lärdom för andra.” Därefter lät han halshugga kungen av Chenla och tog med hans huvud till Java. Därefter, enligt legenden, ska det ha blivit en tradition för Chenlas kommande kungar att visa sin aktning för kungen av Java genom en bugning åt söder.

Det finns även en tredje version som liknar de två första;

Kung Mahipativarman hade under en kunglig festival blivit berusad och högt sagt åt den malajiske ambassadören att han ville ha maharadjan av Javas huvud på ett fat. Därför invaderade maharadjan Chenla och Mahipativarmans huvud hamnade på fatet istället. En prins vid namn Jayavarman togs med till Java som gisslan. Honom kommer du snart att få höra mycket om.

I stort sett allt vi vet om Funan och Chenla kommer från kinesiska källor. Det finns emellertid inga arkeologiska bevis eller annat som bevisar staternas existens. Staternas namn finns heller inte med på några inskriptioner från den här tiden och är okända på khmerspråket. En del historiker menar att nuvarande Kambodja vid den här tiden bestod av många stater och att Funan och Chenla bara var de två viktigaste.