Sukhothai och Lan Na - Laos tidiga historia
Highslide JS
Författaren och hans sambo på Krukslätten i Laos
Kung Fa Ngum (r. 1353-1373)

Men Fa Ngieo blev därefter inblandad i en rad kupper och kuppförsök och 1330 skickade han sina två söner till ett buddhistiskt kloster utanför mongolernas räckvidd. Men bröderna kidnappades 1335 och fördes till Angkor.

Här regerade då den kambodjanske kungen Jayavarman IX, vars rike accepterat mongolsk suveränitet sedan 1285.

Den yngre brodern av de två hette Fa Ngum (Chao Fa Ngum) เจ้าฟ้างุ่ม. Detta är bara en av alla varianter om Fa Ngums tidiga liv.

Här nedan kommer några fler;

En version av det inträffade talar om sonen (Thao Phi Fa?) till en laoregent i Muang Sava som tvingats fly till exil i Kambodja. När han befann sig här födde hans fru en son som skulle bli känd under namnet Fa Ngum. Vissa källor hävdar att han föddes 1319 och andra säger 1316.

Enligt andra källor, som skiljer sig något från ovanstående, skulle sonen till laoregenten ha utvisats ur riket efter att ha förfört en av sin fars fruar. Fa Ngum skulle då redan ha varit född och både pappan och sonen flydde till Angkor.

Enligt ytterligare en annan version hade Fa Ngum som liten skickats iväg på en flotte från Muang Sava eftersom han som nyfödd redan hade tänder i munnen. Och inte nog med det. Han hade utrustats med hela 33 stycken, vilket ansågs vara ett dåligt omen. Fa Ngum togs emellertid om hand av en munk som senare förde honom till hovet i Angkor.

Flottvarianten finns det ytterligare en version av; Då Fa Ngum var 23 år gammal lämnade han ett Muang Sava drabbat av palatsintriger mellan olika fraktioner. Detta som ledare för en grupp lojala vänner, ämbetsmän, soldater och tjänare som sammanlagt bestod av 33 personer.

De seglade söderut på sina flottar och vid forsarna vid Li Phi หลี่ผี nära Champa Nakhon (Champasak) gjorde prins Fa Ngum ett uppehåll. Detta för att studera hos en lärd munk vid namn Maha Pasaman พระมหาปาสมัน, innan han så småningom hamnade vid Angkors Thoms hov.

Men hur det nu än var så är alla källor överens om att Fa Ngum befann sig en längre tid vid Angkors hov och att han sedermera gifte sig med en khmerprinsessa vid namn Keo Kang Ya (Nang Kaeo Keng Ya) นางแก้วเกงยา.

En källa säger att Fa Ngums farfar kung Souvanna Khampong dog 1343 och att det då utbröt en tronstrid i Muang Sava.

Vid den här tiden var khmerimperiet på nedgång. Detta berodde förmodligen på en pestepedemi och en allt större taiinvandring in på khmerernas tidigare territorium.

De båda tairikena Lan Na och Sukhothai hade etablerat sig och vid Chaophrayafloden skulle snart ett nytt rike växa fram. Detta rike skulle bli känt som Ayutthaya.

Därför ville khmererna säkert gärna få till stånd en vänlig buffertstat i ett område de inte längre kunde kontrollera med sin minskade militära styrka.

Därför fick prins Fa Ngum 1349 en 10 000 man stark armé och 500 elefanter till sitt förfogande av den kambodjanske kungen. Detta för att kunna göra anspråk på tronen i Muang Sava.

I början av 1351 påbörjade Fa Ngum sina fälttåg uppför Mekongfloden. Han kuvade först området vid Champasak i södra nuvarande Laos. Därefter kuvade han Khammouane-Khamkeut (Khammuan-Khamkoet) คำม่วน-คำเกิด-regionen i mellersta Laos.

Från sin position här begärde han hjälp från Vientiane för att attackera Muang Sava, men Vientiane vägrade. (Här talar en del källor om föregångaren till Vientiane som var de tidigare nämnda tvillingstäderna Vieng Chan Vieng Kham.)

Men här finns det en legend som berättar att Fa Ngum erövrade det som senare skulle bli Vientiane. Den har jag valt att berätta längst ner i denna artikel.

En prins vid namn Nho från Muang Phuan erbjöd sig nu att hjälpa Fa Ngum och erkände sig samtidigt som vasall till honom. Detta gjorde prins Nho för att få hjälp i en tronstrid och för att få skydd mot vietnameserna från Dai Viet.

Fa Ngum accepterade erbjudandet och marscherade snabbt upp med sin armé för att säkra Muang Phuan (Xiang Khuang) på Krukslätten. Därefter intog han Xam Neua (Sam Nüa) ซำเหนือ och flera andra mindre städer som erövrats av Dai Viet. Till sist började Fa Ngum erövra området vid Muang Sava.


(Krukor på krukslätten)

Dai Viet som oroades över sin södra granne Champa försökte få till stånd en klar gräns mellan Fa Ngums rike och sitt eget rike och den Annamitiska bergskedjan (thüak khao Annam) เทือกเขาอันนัม blev en naturlig barriär mellan de två kungarikena. Både kulturellt och geografiskt.

Fa Ngum fortsatte nu sina erövringar mot området Sipsong Chu Tai (Sipsong Chu Thai) สิบสองจุไท utmed Röda flodens och Svarta flodens dalgångar. Under sina erövringar hade han samlat en ansenlig militär styrka och han drog nu ner nedför floden Nam Ou (Nam U) น้ำอู för att attackera Muang Sava.

(Sipsong Chu Tai är ännu ett tainamn med siffror och kan fritt översättas till ”Tolv tai-kantoner.”)

Här säger en källa att Fa Ngums farbror (?), som var kung i Muang Sava, inte kunde stoppa Fa Ngums starka armé och han därför valde att begå självmord istället för att låta sig tas till fånga.

(En annan källa säger att Fa Ngum erövrade Muang Sava från sin far och äldre bror! Förvirrande!)

Fa Ngum erbjöds nu tronen över det nya kungariket Lan Xang 1353 eller 1354. Det fullständiga namnet är egentligen Lan Xang Hom Khao (Lan Chang Rom Khao) ล้านช้างร่มขาว, vilket fritt kan översättas till "Miljoner elefanters rike under det vita parasollet."

En källa säger att han blev krönt i juni 1354 och att detta skulle ha skett i Vientiane. Tiden för kröningen kan ju stämma, men att kröningen skulle ha skett i Vientiane stämmer dåligt med det jag kommer att berätta längre ner i denna artikel.


(Miljoner elefanters rike)

En källa säger att Fa Ngum sedan attackerade Xishuangbanna och att han därefter började röra sig söderut utmed Mekongfloden mot riket Lan Nas gräns. Lan Nas kung Pha Yu, som regerade fram till 1355, samlade då ihop en armé som Fa Ngum besegrade vid Chiang Saen.

Lan Na tvingades därefter avstå en del av sitt territorium och att skänka en rad värdefulla gåvor till Lan Xang. Efter att ha säkrat sina gränser återvände Fa Ngum till Muang Sava.

Vientiane som fortsatt att vara oberoende och mäktigt blev nästa mål för Fa Ngum. 1356 marscherade han mot staden, som tidigare vägrat att hjälpa honom i kampen om Muang Sava, och 1357 intog han Vientiane och den omkringliggande slätten.

Därefter marscherade han söderut för att ta kontroll över områden som erövrats av tairiket Ayutthaya. Fa Ngum invaderade Khoratplatån där han erövrade städerna utmed floderna Mun och Chi (Maenam Chi) แม่น้ำชี. Han lyckades ta sig söderut ända till staden Roi Et ร้อยเอ็ด. (Roi Et är ännu ett tainamn med siffror och betyder ”Hundraett.”)


(Karta över provinsen Roi Et)

Ayutthaya erkände faktiskt Lan Xangs kontroll över Khoratplatån och kung Ramathibodi รามาธิบดี skickade 100 elefanter, guld, silver och över 1 000 föremål gjorda av elfenben till Fa Ngum. Dessutom lovade Ramathibodi bort en dotter, Nang Keo Lot Fa, som var tänkt som en andra fru till Fa Ngum.

(Det kommer mer om kung Ramathibodi i "Ayutthaya," avsnittet "Konungariket Ayutthaya" och artikeln "Ayutthayas grundande-Kung Ramathibodi (r. 1351-1369).")

Fa Ngum hade därmed redan 1357 skapat ett rike som i norr sträckte sig från Xishuangbannas gränser till Kina och söderut till Sambor, söder om ön Don Khong ดอนโขง i Mekongfloden. I öster sträckte sig riket till den Annamitiska bergskedjan och i väster sträckte sig riket ut på Khoratplatån.

1357 ändrades namnet på Muang Sava till Müang Xiang Dong Xiang Thong. (Oftast förkortat till Xiang Thong.)

Så här säger en annan källa om rikets omfattning; I nordväst till Chiang Hung och gränsen mot Xishuangbanna, i nordöst till de svarta taiernas område vid Svarta Floden, i söder till Thakhek (Tha Khaek) ท่าแขก, Nakhon Phanom นครพนม-regionen, Savannakhet สะหวันนะเขต och Xepon (Sepon) เซโปน och i väster uppenbart också till området väster om Mekong ut på Khoratplatån.


(Karta över provinsen Nakhon Phanom)

I söder gränsade Fa Ngums rike mot Kambodja. I väster fanns grannarna Chiang Mai, Sukhothai och Ayutthaya. I öster fanns det vietnamesiska riket Dai Viet och Champa. Erövringar i området norr om Angkor öppnade åter upp för kontakter med mongolerna som tidigare varit brutna. Fa Ngum organiserade de erövrade furstendömena i provinser.

På 1360-talet förde Fa Ngum krig mot riket Sukhothai där han lyckades försvara sitt tidigare erövrade territorium.

Lan Xang verkar ha varit ett i hög grad decentraliserat rike där de lokala regenterna i de olika müangerna hade stor självständighet. Fa Ngum och hans efterföljare kunde utkräva skatter och begära trupper från dessa müanger i händelse av krig. Fa Ngums militära framgångar gav honom tillnamnet "erövraren."

Trots den sparsamma befolkningen var riket vid den här tiden faktiskt till ytan ett av de största i det som tidigare kallats Indokina (Laem Indochin) แหลมอินโดจีน. Begreppet Indokina omfattade länderna Vietnam, Laos och Kambodja.

En källa säger att Fa Ngum införde theravadabuddhismen i riket, men att theravada inte blev rikets statsreligion förrän långt senare 1527. Enligt legenden hade Fa Ngums religiösa hustru upprörts av befolkningens barbariska seder och den kambodjanske kungen lät skicka en mission av munkar till Lan Xang som hade med sig religiösa skrifter och en berömd Buddhastatyett.

(Vem som var kung i Kambodja vid denna tid är litet oklart då den kambodjanska tronen var vakant under perioden 1353-1362. Detta kan du läsa mera om i den kommande artikeln i Ayutthaya avsnittet "Kungariket Ayutthaya," och artikeln "Krig mot Kambodja (1351-1353).")

Enligt legenden hade denna statyett långt tidigare skickats som gåva till Kambodja från kungen av Sri Lanka. Statyetten kallades Phra Bang พระบาง.


(Statyetten Pha Bang)

Det påstås att den skulle ha gjutits på Sri Lanka under det första århundradet av vår tideräkning och presenterats som gåva till den kambodjanske kungen som i sin tur skänkte den till Fa Ngum. Men statyettens stil är i khmerstil och har förmodligen gjutits långt senare, enligt en källa.

Statyetten är 83 cm hög och består av en legering av guld, silver och brons. Envisa rykten påstår att den nuvarande statyetten är en kopia och att originalet finns i ett valv antingen i Vientiane eller i Moskva มอสโก.

Den ovan omtalade missionen gjorde en tids uppehåll i Vientiane. När man skulle fortsätta visade det sig plötsligt att Buddhastatyetten inte gick att lyfta. Det hjälpte inte hur många bärare man än satte in. Statyetten gick inte att rubba! Munkarna tolkade detta som att statyetten ville bli kvar i Vientiane.

Trots att Phra Bang blev kvar i Vientiane en tid blev den symbol för den buddhistiska tron och kungamakten i Lan Xang. Dessutom skulle den ge Lan Xangs huvudstad dess namn, nämligen Luang Prabang. Du kommer att få höra mer om denna statyetts vidare öde längre fram.

Längst ner i denna artikel kan du läsa litet mera detaljerat om Phra Bangs legendariska tidiga historia.

Följande text från en annan källa är litet motsägelsefull. Åren 1362-1368 skulle ha varit präglade av religiösa konflikter mellan Fa Ngums lamaistiska buddhism och regionens traditionella theravadabuddhism. Han slog brutalt ner antimongolska yttringar och lät riva många pagoder.

Efter att Fa Ngums hustru hade dött 1368 skall han ha gift sig med en dotter till Ayutthayas regent, vilket fick en lugnande effekt på honom. Denna hustru stod bland annat bakom att buddhastatyetten Phra Bang kom till riket. Men motståndet mot honom hade fortsatt att växa.

Khmerinflytandet blev naturligt nog starkt i Fa Ngums rike. Men hans regeringstid kännetecknades framför allt av en lång rad krig. Krigen utarmade systematiskt befolkningen och då Fa Ngum samtidigt hade en synnerligen stor aptit på sina undersåtars fruar och döttrar kunde det bara sluta på ett sätt.

Hans ministrar avsatte honom 1373 och han skickades i exil till provinsen Nan i dagens Thailand, där han så småningom också dog. Hans exakta dödsår känner man inte till utan bara att han dog någon gång mellan 1373 och 1393.

Han ersattes av sin son, prins Unheuan (Phraya Unhüan) พระยาอุ่นเฮือน som blev till kung Sam Sen Thai (Phraya Sam Saen Thai) พระยาสามแสนไท (r. 1373-1416). En källa säger att han var född 1357 och att han tidigare hade befunnit sig i exil i södra Yunnan.

(Alternativ regeringstid; 1371-1416, 1372-1416, 1373/1374-1416, 1374-1416. Någon källa säger att han regerade till 1417. En källa säger att han blev kung då hans far dog 1393!)

Du kan läsa mera om kung Sam Sen Thai i "Ayutthaya," avsnittet "Konungariket Ayutthaya," artikeln "Förbindelser med Lan Xang."

Vi skall nu inte springa för långt fram i tiden utan återvänder till händelser förknippade med Laos längre fram.


Här kommer den utlovade legenden om Phra Bang;

För mycket länge sedan levde en högt ärad munk, känd som Chunlanaga (Phra Chunlanak) พระจุลนาค, som besatt magiska krafter. Han önskade att buddhismen skulle bli en levande och blomstrande religion de kommande 5 000 åren.

För att förverkliga denna önskan reste Chunlanaga till Sri Lanka (Ceylon) för att övertala folket där att bidra till en ceremoni där en buddhastaty skulle gjutas. Ceremonin skulle ledas av Sri Lankas kung, samt andra heliga personer såsom brahminer och asketer.

Efter att ha fått ett positivt besked om detta började Chunlanaga samla in silver, guld, koppar och brons från folket samt andra nödvändiga saker såsom blommor, ljus och rökelse, till ceremonin.

Då man samlat in metallerna lades de i en smältdegel och efter en sju dagar lång ceremoni hade man till sist gjutit en Buddhastaty som döptes till Phra Bang. Ordet phra refererar till en buddhistmunk eller en buddhastaty och bang betyder "smal" eller "liten."

En ceremoni då man gjuter en buddhastaty kallas för buddhaphisek (phutthaphisek) พุทธาภิเษก och genomfördes av ett antal höga munkar under en fullmånenatt.

På grund av det gynnsamma valet av dag för ceremonin skulle det visa sig att Phra Bang fick magiska egenskaper. Statyn blev så kraftfull att alla skapningar på jorden och himlen var tvungna att tillbe den.

Chunlanaga hade med sig fem värdefulla och magiska kristaller från den helgedom där Buddhas aska förvarades. Hans plan var att placera dessa fem kristaller inuti Phra Bang.

Men medan munkarna reciterade och bad flög plötsligt den första kristallen iväg mot Phra Bang och in i statyns panna. Den andra kristallen for in i statyns kind, den tredje in i statyns högra hand, den fjärde in i den vänstra handen och den femte och sista in i statyns bröst.

Ryktet om Phra Bangs magiska egenskaper spred sig därefter över hela landet.

Många århundraden senare reste en kambodjansk kung till Sri Lanka för att be om Phra Bang och ta med den hem till sin stad, vilket också beviljades.

Därefter gick det flera generationer innan Phra Bang flyttades från Viengkham เวียงคำ till Muang Sava av kung Chakkaphat Phaen Phaeo (Phra Chao Chaiyachakraphat Phaenphaeo) พระเจ้าไชยจักรพรรดิแผ่นแผ้ว (r. 1442-1480), som var kung i denna stad.

(Alternativ regeringstid; 1438-1480.)


Legenden om Vientiane;

En gång i tiden fanns det en märklig stad som var omringad av taggiga bambubuskar. Dessa utgjorde stadens försvarsvärn mot dess fiender. Staden kallades då Phainam ไผ่หนาม. Phai ไผ่ betyder bambu och nam หนาม betyder taggar.

Vid den här tiden fanns det en regent som hette Fa Ngum som var den mäktigaste kungen vid den här tiden. Han var härförare för en armé som kuvade många städer.

Efter en av hans många strider ledde han sin armé till Phainam med avsikten att erövra staden. Men hans armé visade sig vara oförmögen att ta sig in i staden. Han försökte sig därefter på olika sätt, men inget fungerade.

Efter mer än tio dagars försök hade de ännu inte lyckats inta staden och man tänkte då bränna ner staden. Men de tyckte synd om kvinnorna, barnen och gamlingarna som inte hade någon skuld till kriget.

Då kom Fa Ngum på en briljant idé. Han beordrade sina undersåtar att vira bladguld runt sina kulor och pilar och sedan skjuta dem mot bambubuskarna runt staden. Efter att ha gjort detta drog de sig bort från staden.

När befolkningen i Phainam såg att Fa Ngums armé retirerade återgick de till sitt vardagliga liv. Det var då som en del av dem upptäckte pilsspetsarna och kulorna som var täckta med guld. Därefter spreds ett rykte om att det fanns guldpilar och kulor av guld i varje bambubuske runt staden.

Utan att tänka sig för begav sig både regenten och hans undersåtar ut för att leta guld. Utan att tänka på konsekvenserna högg de ner alla bambubuskar i sitt sökande och avlägsnade därmed det som en gång skyddat staden.

En av Fa Ngums spioner skickade nu ett meddelande till Fa Ngum om vad som hänt och att staden saknade sitt gamla försvarsvärn. Fa Ngum återvände nu med sin armé och intog staden med lätthet. Stadens portar stod också öppna för att välkomna fienden. Efter detta kallades staden inte längre för Phainam.


Stavningsvarianter;

Keo Kang Ya; Nang Kaew Kaeng Nya, Keo Kang Nya, Nang Kaeo Kaeng Nya, Phra Nang Kaeo Kengya พระนางแก้วเกงยา.

Khammouane; Cam Mon, Kammuan, Kammuon, Khammouan, Kham Muang, คำมวน.

Khamkeut; Kamkerd, Khamkoed, Kham Keut.

Xam Neua; Sam Neua.

Sipsong Chu Tai; Sip Song Chao Thai สิบสองเจ้าไท, Sibsong Chutai, Sipsong Chu Tai, Sipsong Chuthai, Sibsongjutai, Sip Song Ju Tai, Sipsong Chau Tai, Sip Song Chau Tai, Sipsongchuthai, Sipsong Chut Tai.

Roi Et; Roi-Ed, Roi-Et, Roy Ed.

Don Khong; Don Khone, Don Khoung, Khong Island.

Thakhek; Thakek.

Nakhon Phanom; Nakawn Panom, Nakhorn Phanom.

Savannakhet; Mueang Vang?, Muong Vang?, Sa-vang?, Sawanakhet, Sawannakhet สะหวันเขต, Suwannakhet สุวรรณเขต.

Xepon; Chiapon เจียโปน, Mueang Xepon, Tchepone.

Phra Bang; Phabang, Phrabang, Prabang, Pra Bang.

Chakkaphat Phaen Phaeo ; Xaiyachakkaphat Phaen Phaeo, Suyachakkapatti Phenepheo.

Unheuan; Oun Heuan, Oun Huan, Oun Huean, Oun Hueun, Un Heuan, Un Hüan.

Sam Sen Thai; Phaya Samsenthai, Phraya Samsaenthai Traiphuwanat พระยาสามแสนไทไตรภูวนาถ, Phya Samsaenthai, Sam Saen Tai, Samsenethai, Sam Sene Thap, Somdet Phra Chao Samsaenthai Traiphuwanat สมเด็จพระเจ้าสามแสนไทไตรภูวนาท.

Phainam; Phainaam.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-04-13, 13.31
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.