Sukhothai och Lan Na - Konungariket Sukhothai
Kung Sri Indraditya (Phra Ruang) (r. 1239? -1259?)

På 1200-talet var området omkring Sukhothai befolkat av små spridda taigrupper. Under perioder då khmererna var starka kuvades taiprinsar och lokala hövdingar och de fick titlar och kanske också hustrur av khmererna för att skapa lojalitetsbindningar till Angkorriket.

En viktig person i historien om Sukhothais grundande var en viss Pho Khun Pha Müang พ่อขุนผาเมือง. Hans far, Pho Khun Si Nao Nam Thom พ่อขุนศรีนาวนำถม, var liksom den tidigare omtalade Chaiyasiri en son till prins Phrom. Men de två hade inte samma mamma. Det är troligt att både pappa och son följt med Chaiyasiri söderut i slutet på 1100-talet. Se även "Forntid," avsnittet "Taifolkens tidiga invandring i Thailand," artikeln ”Taifolken i Yonok - Legenden om prins Phrom.”

(Pho Khun) Pha Müang skall ha inlett strider mot khmererna och drev sedan bort dem från en stad som khmererna tidigare dominerat. Han skall ha förföljt dem för att försäkra sig om att de inte skulle komma tillbaka. Därefter återvände han och bosatte sig själv i denna stad.

Då khmerkungen Indravarman II (Intharaworaman 2) พระเจ้าอินทรวรมันที่ 2 (r. 1218-1243) fick höra om Pha Müangs bravader beslöt han sig att försöka sig på diplomati istället för nya strider. Detta genom att erbjuda Pha Müang sin ”dotter.” Dotterns namn var Singkhon Mahathewi (Phra Nang Singkhon Mahathewi) พระนางสิงขรมหาเทวี och hon blev Pha Müangs hustru.

Förutom dottern fick Pha Müang även titeln Sri Indraditya (Si Intharathit) ศรีอินทราทิตย์ av khmererna. Titeln innebar en rank motsvarande kung, eller vicekung. Han fick även ett ”heligt” svärd, Phrasaeng Chaisri (Phra Saeng Chaisi) พระแสง ชัยศรี, och en buddhastaty. Förmodligen svor Pha Müang också en lojalitetsed till khmererna och förband sig att skicka regelbunden tribut till Angkor. Till gengäld fick han regera ostört.

Indravarman II:s efterföljare blev Jayavarman VIII (Chaiworaman 8) ชัยวรมันที่ 8 (r. 1243-1295).

Enligt den lokala krönikan hade Pha Müang också en taihustru. Hennes namn var Naowarong Thewi (Phra Nang Naowarong Thewi) พระนางเนาวรงค์เทวี och de hade gift sig före äktenskapet med Singkhon Mahathewi.

Den gamla khmerstaden där Pha Müang bosatt sig var ofta utsatt för översvämningar och Pha Müang flyttade därför till en ny plats kallad Müang Rat เมืองราด. Han kallas därför även Pho Khun Pha Müang av Müang Rat.

Det finns många förslag om Müang Rats geografiska placering Ett förslag är nära dagens Sukhothai. En källa identifierar området till dagens Phitsanulok och att det kallas Nakhon Thai i dag. Andra källor säger vid floden Pa Sak (Maenam Pa Sak) แม่น้ำป่าสัก, i dagens distrikt Lom Sak หล่มสัก i provinsen Phetchabun. Historikern Alexander Brown Griswold อเล็กซานเดอร์ บราวน์ กริสโวลด์ (19 april 1907-4 oktober 1991) menar att Müang Rat måste ha legat vid floden Nan, nära dagens Uttaradit อุตรดิตถ์.


(Karta över Pa Sak-flodens sträckning)


(Lom Sak i provinsen Phetchabun)


(Provinsen Uttaradit)

1238, enligt thaitraditionen, förenade två av de mäktigaste taihövdingarna i nordväst sina styrkor. Här säger David K. Wyatt omkring 1247 och andra källor omkring 1238-1240. Den ene var den ovan nämnde Pha Müang av Müang Rat och den andre en viss Pho Khun Bang Klang Hao พ่อขุนบางกลางหาว av Müang Bang Yang เมืองบางยาง. Bang Yang låg kanske nära dagens Uttaradit, mellan Lom Sak och Phetchabun.

Ibland ser man den alternativa stavningen Pho Khun Bang Klang Thao พ่อขุนบางกลางทาว, eller พ่อขุนบางกลางท่าว, istället för Pho Khun Bang Klang Hao. Men detta beror på ett misstag. Man har felaktigt läst bokstaven ho hip ห หีบ som tho thahan ท ทหาร på en berömd steninskription från 1292. Det kommer mer om denna inskription längre fram!

Förmodligen hade inte (Pho Khun) Bang Klang Hao underkastat sig khmererna, vilket ju (Pho Khun) Pha Müang tycks ha gjort. Det är möjligt att de först utmanat khmererna genom att inte betala tribut till dem. Att man vågade detta berodde kanske på att khmererna vid denna tid var upptagna med strider mot Champa i öster, som de försökte bevara sitt grepp över. De båda taihövdingarna gick nu på offensiven och först erövrades Müang Bang Khlang เมืองบางขลัง och Si Satchanalai.

Den kambodjanske kungen Indravarman II skickade styrkor ledda av general Khom Samat Khlon Lamphong ขอมสมาดโขลญลำพง för att återupprätta ordningen. Men taihövdingarna besegrade khmergeneralen och hans garnison vid provinshuvudstaden Sukhothai och intog sedan staden. Vem som var mest aktiv av de två taihövdingarna varierar beroende på källan. Men Bang Klang Hao genomförde en duell, man mot man, mot khmerkommendanten i Sukhothai och besegrade denne.

Pha Müang gav därefter sin egen titel, Sri Indraditya, till Bang Klang Hao och gjorde honom till kung eller regent över Sukhothai 1238. Eftersom titeln förmodligen var en vasalltitel blev nu Bang Klang Hao också vasall till Pha Müang. Den nye kungen fick titeln Pho Khun Sri Indraditya (Pho Khun Si Intharathit) พ่อขุนศรีอินทราทิตย์ (r. 1239?-1259?) och med honom startar Phra Ruangdynastin (Ratchawong Phra Ruang) ราชวงศ์พระร่วง.

Det kan tyckas märkligt att Pha Müang inte själv blev kung. Detta kan vi bara spekulera om. Varför gav han egentligen bort sin egen titel? Berodde det på att han brutit sin lojalitet mot khmererna eller kanske på att Bang Klang Hao var militärt överlägsen? Den lokala historien säger att Pho Khun Pha Müang var fast besluten på att inte bli kung. Han hade ju en khmerhustru, vilket kunde ha blivit en belastning längre fram, om han blivit kung. Han betonade nämligen att grundaren av en ny dynasti skulle vara av rent taiblod.

Pha Müang påstås nu ha återvänt till Müang Rat där han mötte en rasande khmerhustru, drottning Singkhon Mahathewi. Drottningen menade att Pha Müang hade förrått hennes far då han fört krig mot honom och hon var uppenbart också besviken över att han inte själv blivit kung över Sukhothai.

Hennes vrede och besvikelse var så okontrollerad att hon skall ha satt eld på Müang Rat och dränkt sig själv i floden Pa Sak (Maenam Pa Sak) แม่น้ำป่าสัก. Efter kremeringen av sin drottning drog Pha Müang norrut med sin taihustru drottning Naowarong Thewi. Hon hade blivit mycket respekterad och omtyckt då hon stridit sida vid sida med sin man mot khmererna i Sukhothai.

Efter detta bli det tyst om Pha Müang. Men i några källor dyker han upp igen i Chiang Saen där han skall ha bosatt sig och sedan dött 40 år gammal. En annan säger att han fick en hög post i Sukhothais administration. Andra källor säger att Pha Müang försvann helt ur historien och att man inte vet vart han tog vägen. Till dags dato har man funnit ganska många steninskriptioner från Sukhothaitiden, men endast en där Pha Müangs släktingar nämns, nämligen hans sonson.

Staden Si Satchanalai kan ha grundats ungefär samtidigt med Sukhothai och Si Satchanalai skulle senare bli säte för Sukhothais vicekungar.

Vem var då dessa män som omtalats här ovan? Då de trodde på speciella skyddsandar, som bodde i grottor eller på berg längre norrut vid floderna Nan och U (Maenam U) แม่น้ำอู (i nuvarande norra Laos), är det troligt att deras förfäder härstammade från detta område. Språket de använde på sina tidigaste steninskriptioner visar också på ett möjligt släktskap med de vita taierna. Men själva berättade de tyvärr aldrig om sin bakgrund och vad de gjort tidigare under sina liv.

De flesta thailändare betraktar den ovan beskrivna segern över khmererna och kröningen av Sri Indraditya som den egentliga början på det thailändska konungadömets historia. Sri Indraditya är bland dagens thailändare bättre känd som Phra Ruang พระร่วง och menas populärt ha varit en man av enkel härkomst. Det kan vara intressant att veta att Pho Khun Si Intharathit gifte sig med Pho Khun Pha Müangs syster Nang Süang นางเสือง vid sitt trontillträde och att Pha Müang därmed blev hans svåger.


(Si Intharathit)

Phra Ruang blev en sägenomspunnen härskare med magiska egenskaper. En av dessa magiska förmågor innebar att han bland annat kunde förvandla fiskben till levande fiskar! Innan Phra Ruang blev kung, enligt historiska legender, tvingades taifolk betala tribut till khmerhärskaren i Angkor. Denna tribut bestod av heligt vatten, från en sjö vid namn Thale Chupson ทะเลชุบศร utanför Lopburi. Khmerernas gudakungar behövde nämligen heligt vatten från alla delar av sitt imperium för att kunna genomföra sina riter.

Vart tredje år skickades detta vatten, med vagnar dragna av oxar, i stora krukor av lergods. De farofyllda resorna tog flera veckor genom djungler och över kuperad terräng. En del av krukorna sprack oundvikligen på vägen och tvingade därför tributbetalarna till upprepade resor för att uppfylla kvoten.

Phra Ruang skall under sin uppväxttid ha uppfunnit ett genialt nytt sätt att transportera detta vatten. Vattnet transporterades nu istället i lackerade behållare av flätad bambu. Dessa behållare klarade de tuffa transporterna mycket bättre och de anlände intakta till Angkor.

Det finns också en lite annorlunda version av Phra Ruangs väg till makten; Phra Ruangs uppfinningsförmåga hade gjort khmererna misstänksamma och Suryavarman II:s chefsastrologer berättade för kungen att den uppfinningsrike taiundersåten hade övernaturliga krafter och att han därigenom var ett potentiellt hot mot imperiet.

Indravarman II gav därför omedelbart order till en av sina duktiga generaler att hotet skulle elimineras. Generalen hette Phya Decho พญาเดโช och han hade, liksom Phra Ruang, också magiska egenskaper och kunde färdas under marken med stor hastighet! Phra Ruang anade att något var i görningen och begav sig till Sukhothai där han gömde sig som buddhistmunk i Sukhothais största tempel Wat Mahathat วัดมหาธาตุ. Märkvärdigt nog dök Phya Decho upp mitt i klostret, efter sin färd under marken. Där träffade han munken Phra Ruang, som med sina magiska krafter förvandlade den inte ont anande generalen till sten.


(Wat Mahathat i Sukhothai)

En källa säger att Wat Mahathat byggdes först mellan 1285 och 1288 och att denna uppgift skall vara baserad på en steninskription. Men enligt en del arkeologer så byggdes templet mellan 1291 och 1347 och visar prov på kulturellt inflytande från både khmererna, monfolket och Lan Na.

Efter den ovan beskrivna händelsen blev Phra Ruangs ryktbarhet nu än större och han lämnade klostret och gifte sig med dottern till Sukhothais regent. Då regenten dog valdes Phra Ruang, med folkets stöd, till ny regent. Riket som Phra Ruang regerade över var förmodligen litet. Kanske inte större än de två provinserna där Sukhothai och Si Satchanalai låg. En senare steninskription påstår dock att riket också omfattade Tak ตาก.


(Provinsen Tak)

Phra Ruang hade tre betydelsefulla söner, men den äldste hade dött ung. De två övriga sönerna var bröderna Ban Müang บานเมือง och Ram ราม. Ram skulle under sin fars regeringstid få namnet eller titeln Ramkhamhaeng รามคำแหง och han var född någon gång mellan 1237 och 1247.

Nitton år gammal skall prins Ram, tillsammans med sin far, ha deltagit i strider där han visade så stort mod att han fick titeln Phra Ramkhamhaeng พระรามคำแหง, även om han kallas Ramaraj (Ramrat) รามราช i Ayutthayas krönikor. Ibland översätts Ramkhamhaeng till Rama den tappre, eller Rama den modige (Phra Ram Phu Klahan) พระรามผู้กล้าหาญ.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Pho Khun Pha Müang; Khun Pha Miiang, Khun Pha Müang, Khun Pho Müang, Pha Muong, Pho Khun Phamuang, Pho Khun Pha Muang, Pho Khun Pha Mueang.

Pho Khun Si Nao Nam Thom; Pho Khun Sri Now Num Thom, พ่อขุนศรีนาวนำถุม.

Indravarman II; Patumsuriwong, Patum Suriwong, Phra Chao Intharaworaman 2 พระเจ้าอินทรวรมันที่ 2.
Alternativ regeringstid för Indravarman II; 1215/1220-1243, cirka 1215-1243, 1219-1242, cirka 1219-1243, 1219-1243, 1220-1243, cirka 1220-1243.

Alternativ regeringstid för Jayavarman VIII; cirka 1243-1295.

Singkhon Mahathewi; Phra Nang Singkhon Thewi พระนางสิงขรเทวี, Sukaratevi.

Sri Indraditya; Intharathitya, Sri Intratitaya.

Jayavarman VIII; Paramesvarapada (efter sin död), Phra Chao Chaiworaman 8 พระเจ้าชัยวรมันที่ 8.

Müang Rat; Müang Rad, Mueang Rat, Mueang Rad.

Pa Sak; Pasak.

Lom Sak; Lomsak.

Alexander Brown Griswold; A.B. Griswold เอ.บี. กริสโวลด์, Alexander B. Griswold.

Uttaradit; Thung Yang (Thong Yang) ทอ่งย้ง, Utaradit, Uttarradit.

Pho Khun Bang Klang Hao; Bang Klang T’ao, Khun Bang Klang Tao, Pho Khun Bang Klang How.

Bang Yang; Bangyang.

Khom Samat Khlon Lamphong; Kha Luang Khlon Lamphong ข้าหลวง โขลญลำพง, Khan Lampong, Khom Sabaad Khlone Lamphong.

Pho Khun Sri Indraditya; Khun Sri Indrathit, Khun Sri-Intratit, Pho Khun Si Indrathit, Pho Khun Si Inthirathit, Pho Khun Si Indrathit, Pho Khun Sri Indrathit, Poh Khun Sri Intharathit, Phra Chao Si Intharathit พระเจ้าศรีอินทราทิตย์, Si Inthrathit, Si Intratit, Sri Intratit, Sri Intaratitaya, Sri-inthrathit.
Alternativ regeringstid för Pho Khun Sri Indraditya; 1238-1270?, omkring 1257-?

Phra Ruang; Nai Kong Krao, Phra Roung.

Nang Süang; Nang Suang, Nang Sueang, Phra Nang Süang พระนางเสือง.

Thale Chupson; Ta-le-chup-son, Talé Chupson, Thale Chubsorn, Thalé Chubsorn, Thale Chup Son, Tlee Poussone.

Phya Decho; Khom Dam Din.

Wat Mahathat; Wat Mahatat, Wat Maha Thart, Wat Maha That, Vat Mahadhatu.

Tak; Changwat Tak จังหวัดตาก, Muang Tak, Taak.

Ban Müang; Ban Miiang, Ban Muang, Banmuang, Ban Mueang, Barn Müang.

Phra Ramkhamhaeng; Phra Rama Khamhaeng, Rama Kamhaeng, Rama Kampeng, Ram Khamhaeng.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-29, 08.29
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.