Kung Loe Thai dog år 1346 eller 1347. När han dog tvingades hans son, Li Thai ลิไท, att kämpa om tronen mot några rebeller och konspiratörer. Enligt Wyatt förlorade Li Thai maktkampen och en man vid namn Ngua Nam Thum งั่วนำถุม (r. 1346/1347) blev kung av Sukhothai.

(Staty föreställande Li Thai)

Ngua Nam Thums födelseår varierar kraftigt i olika källor och en del källor anger hans regeringstid till 1323-1347! Enligt engelska Wikipedia är det troligt att han blev regent i Sukhothai 1323 och att han dog 1347/1348. Enligt Chiang Mai-krönikan Jinakalamali var Ngua Nam Thum en son till den tidigare kungen Ban Mueang.

Li Thai hade fungerat som tronföljare, eller uparat, i staden Si Satchanalai under sin fars regeringstid. Han kan ha blivit utsedd till uparat omkring 1340. Det kan vara bra att veta att många källor kallar en uparat för vicekung.

Li Thai lyckades sedan besegra sina rivaler och avrätta dem. Det blivande riket Ayutthaya utnyttjade situationen och invaderade områden tillhörande Sukhothai och intog staden Chai Nat. Li Thai gick emellertid inte till motangrepp utan skickade istället ett sändebud för att be om att få tillbaka staden. Detta lyckades faktiskt, men på vilka villkor känner man inte till.

När prins Li Thai sedan blev kung tog han titeln Phra Maha Thammaracha I พระมหาธรรมราชาที่ 1 (r. 1346/47-1368/1374?). Hans födelseår kan ha varit omkring 1300. Den nye kungen regerade över ett skrumpnande rike, som omfattade dagens Sukhothai, Sawankhalok, Kamphaengphet, Phitsanulok, Phichit พิจิตร och Nakhon Sawan. Dessutom hävdade Sukhothai sin suveränitet över Phrae, Nan och området vid dagens Luang Prabang i nuvarande Laos.

(Provinsen Phichit)

Tvillingstäderna Vieng Chan (Wiangchan) เวียงจัน och Vieng Kham (Wiang Kham) เวียงคำ (det blivande Vientiane) och Mueang Sava (det blivande Luang Prabang) var självständiga riken innan de förenades till riket Lan Xang 1354. Detta kan du läsa mera om i det kommande avsnittet "Laos tidiga historia.”

Staden Nakhon Chum (Mueang Nakhon Chum) เมืองนครชุม grundades av kung Li Thai på den västra sidan av floden Ping. Därmed flyttades administrationen från den äldre staden Chakangrao (Mueang Chakangrao) เมืองชากังราว, som låg på den motsatta östra sidan av floden. Den kommande Ayutthayakungen Borommaracha I slog senare samman de båda städerna och kallade staden för Kamphaengphet. Resterna av ett gammalt fort, Pom Thung Setthi ป้อมทุ่งเศรษฐี, kan än idag beskådas i staden.

(Pom Thung Setthi)

Kamphaengphets historiska park (Uthayan Prawattisat Kamphaengphet) อุทยานประวัติศาสตร์กำแพงเพชร omfattar den gamla staden Nakhon Chum på västbanken av floden Ping och städerna Chakangrao och Trai Trueng ไตรตรึงษ์.

Kung Li Thai lyckades under en period återerövra en del av de områden som tidigare hade förlorats, men hans regeringstid präglades av många militära expeditioner in på Sukhothais territorium från det nya grannriket Ayutthaya. Den första attacken från Ayutthaya hade kommit 1354/1355.

Liksom sin far var Li Thai mycket religiös och hängiven religiöst arbete och han fortsatte att upprätthålla goda kontakter med Sri Lanka och lät hämta munkar härifrån. Kungen skickade också buddhistiska missionärer till en rad städer för att sprida läran och öka antalet buddhister i sitt rike. Han lät bygga stupor och tempel och uppförde ett flertal Buddhastatyer i Sukhothai, Song Khwae (Mueang Song Khwae) เมืองสองแคว (det blivande Phitsanulok) och Kamphaengphet. En av dessa statyer, från 1361, finns idag i Wat Suthat Thepwararam วัดสุทัศนเทพวราราม i Bangkok.

Den gamla staden Song Khwae låg cirka fem kilometer söder om den moderna staden Phitsanulok. Det kan vara intressant att veta att Song Khwae fick namnet Phitsanulok 1464.

En bok om buddhistisk kosmologi, Traibhumikatha (Traiphumikatha) ไตรภูมิกถา, som Li Thai skall ha skrivit 1345 under sin tid som vicekung, upptäcktes 1912. På thai kallas denna kosmologi för Traiphum Phra Ruang ไตรภูมิพระร่วง. Li Thai reformerade också den dåvarande kalendern och var dessutom astronom, samt en mästare i astrologi, och inrättade en skola för denna "vetenskap" i palatset.

Kung Lithai lät också gjuta den berömda buddhastatyn Phra Phuttha Chinnarat พระพุทธชินราช. Statyn finns idag i templet Wat Phra Si Rattana Mahathat (Wat Phra Si Rattana Maha That) วัดพระศรีรัตนมหาธาตุ i Song Khwae (Phitsanulok), som Li Thai grundade 1357. Det finns idag kopior av Phra Phuttha Chinnarat i Bangkok och Rayong.

(Phra Phuttha Chinnarat)

Många thailändare betraktar Phra Phuttha Chinnarat som landets vackraste Buddhastaty. Lokalt är Wat Phra Si Rattana Mahathat känt som Wat Yai วัดใหญ่. Förväxla inte Wat Phra Si Rattana Mahathat med det tidigare omtalade templet i Lopburi som har samma namn! Förväxla inte Wat Phra Si Rattana Mahathat med det tidigare omtalade templet i Lopburi som har samma namn!

Det sägs att Li Thai på alla sätt försökte göra sina undersåtar lyckliga. "Hans nåd och kärlek till sin nästa var lika gränslös som oceanernas vattenmassor" och han älskade sina undersåtar som sina egna barn. Han hade också för vana att benåda kriminella och ge dem pengar, så att de kunde gottgöra sina brottsoffer! Vid denna tid fanns det heller inga slavar i riket och alla var fria och lyckliga.

Kungens rykte spred sig utanför hans rike och folk kom från när och fjärran för att leva under hans vänliga styre. Ovanstående står att läsa på en steninskription på khmerspråket. Denna sten sägs också ha upptäckts 1833 av prins Mongkut (Chao Fa Mongkut) เจ้าฟ้ามงกุฎ. Tyvärr har stenen vittrat så mycket att en stor del av inskriptionen inte längre kan tydas.

Li Thai förbättrade också kommunikationerna i riket och byggde vägar mellan Sukhothai och Sawankhalok samt mellan Sukhothai och Kamphaengphet. Dessutom lät han bygga nya kanaler.

Kung Li Thai var som sagt en fredsälskande regent. Endast vid ett fåtal tillfällen drog han ut i krig. 1359 förde han dock krig mot Phrae och Nan. Kungen behandlade emellertid sina krigsfångar på ett helt annat sätt än vad som var vanligt vid denna tid. Vanligtvis användes de fångar som inte blev ihjälslagna som slavar, men kung Li Thai tyckte inte att han hade någon användning för slavar och behandlade dem därför väl.

Li Thai gick i kloster 1361 för att leva ett lugnt klosterliv. Ayutthayas makt och styrka hade ökat alltmer och kanske förstod kungen att det bara var en tidsfråga innan Sukhothai skulle tvingas erkänna Ayutthayas överhöghet. Exakt vilket år Li Thai dog är inte klarlagt, men 1374 kan vara en bra gissning.