Kung Maha Thammaracha I, eller Li Thai, efterträddes av sin son som blev till kung Maha Thammaracha II มหาธรรมราชาที่ 2 (r. 1368-74?-1398?), eller Phraya Lue Thai พระยาลือไท. Han tvingades 1378, efter mångåriga attacker från Ayutthaya, acceptera att Sukhothai blev en vasallstat till Ayutthaya. Se även "Ayutthaya,” avsnittet "Konungariket Ayutthaya,” artikeln "Sukhothai mister sin självständighet 1378.”
Enligt engelska Wikipedia var Lue Thai var född 1358, och därmed bara omkring 10 år gammal vid sitt trontillträde, och han regerade till 1399.
Detta var början på slutet för Sukhothai som självständigt rike efter omkring 140 års självständighet. Hade riket fortsatt att ha starka ledare efter kung Ramkhamhaeng hade kanske riket existerat än i dag. Kung Maha Thammaracha II (Lue Thai) och den centrala administrationen flyttade samma år till Song Khwae (Mueang Song Khwae) เมืองสองแคว (Phitsanulok) och huvudstaden Sukhothai lämnades närmast öde. Han dog omkring 1398 och hans död följdes av oroligheter. Den gamla staden Song Khwae låg cirka fem kilometer söder om det moderna Phitsanulok.
Då Maha Thammaracha II dog uppstod en maktkamp om tronen i Sukhothai och vinnaren blev till Maha Thammaracha III มหาธรรมราชาที่ 3, eller Sai Lue Thai ไสลือไท, (r. 1398-1419). Det finns andra källor som anger hans regeringstid till 1400-1419. Lue Thai kan ha varit född omkring 1380.
Oron i samband med tronskiftet i Sukhothai fick Ayutthaya att invadera Sukhothai. En armé skickades mot Nakhon Sawan, som uppenbart intogs. Maha Thammaracha III förklarade därefter sitt rike självständigt 1400 och gick till motoffensiv och samma år tog han tillbaka Nakhon Sawan.
Ayutthaya invaderade Sukhothai ännu en gång 1409, eller något senare, som faktiskt blev delat i två delar. Den ena delen fick Phitsanulok (Song Khwae) som huvudstad och den andra Kamphaengphet. Maha Thammaracha III fick fortsätta som regent i Phitsanulok fram till sin död 1419. Sukhothai blev nu en vasallstat till Ayutthaya, men helt kuvat var riket ännu inte, vilket du kan läsa mera om längre fram i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Kung Ramrachathirat (1395-1409) - Krig mot Sukhothai.”
(Ruiner i Phitsanulok)
Maha Thammaracha III blev inblandad i en trondispyt i Lan Na och beordrades av Ayutthaya att anfalla Lan Na. Året kan ha varit 1411. Du kan läsa mera om denna händelse i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Sukhothai och krig mot Chiang Mai 1411.”
Maha Thammaracha III dog i Phitsanulok 1419 och det skall då ha uppstått en maktkamp om tronen mellan hans två söner Ram och Ban Mueang. Vem som vann maktkampen verkar litet oklart. Vinnaren blev dock till Maha Thammaracha IV มหาธรรมราชาที่ 4 (r. 1419-1438). Han är också känd som kung Borommapan บรมปาล eller Suriyawong Borommapan Maha Thammaracha สุริยวงศ์บรมปาลมหาธรรมราชา.
Här är dock historikerna oeniga om vem som var bröderna Ram och Ban Mueangs far. Damrong Rajanubhab menar att det var Ban Mueang som vann maktkampen och att bröderna var söner till Maha Thammaracha III. Moderna historiker såsom Prasert na Nagara menar däremot att de två bröderna var söner till Maha Thammaracha II.
I samband med trondispyten i Sukhothai hade Ayutthaya skickat en armé för att döma i ärendet. Du kan läsa mer om vilka konsekvenser detta fick för Sukhothai i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Kung Intharacha (1409-1424).”
Maha Thammaracha IV regerade också från Phitsanulok, men återvände sedan till den gamla huvudstaden Sukhothai 1430. Han var något mäktigare än en guvernör över det gamla riket och hans efterträdare kan knappast kallas för kungar. Då Maha Thammaracha IV dog 1438 kan man nog betrakta Sukhothai som fullständigt inlemmat i Ayutthayariket. Härmed var Phra Ruangdynastin ute ur tiden. Du kan läsa mera om detta i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Sukhothai uppslukas av Ayutthaya 1438.”
I dag existerar den gamla staden Sukhothai endast som ruinstad i den 70 kvadratkilometer stora världsarvslistade Sukhothais historiska park (Utthayan Prawattisat Sukhothai) อุทยานประวัติศาสตร์สุโขทัย. Det var på 1970-talet som den thailändska regeringen började restaurera ruinstaden som innehåller 193 större och mindre ruiner. Parken som öppnades i slutet av 1980-talet ligger 450 kilometer norr om Bangkok.
Templet Wat Sri Sawai (Wat Si Sawai) วัดศรีสวาย från 1200-talet är ett exempel på det tydliga khmerinflytandet i riket. Templet var tillägnat guden Vishnu och visar på den blandning av hinduism och buddhism som var vanlig i det gamla khmerriket. I templet Wat Si Chum, som lär ha byggts sent under 1300-talet, finns en berömd Buddhastaty vid namn Phra Achana พระอจนะ, som kan vara äldre än själva templet. Statyn nämns nämligen i Ramkhamhaengs berömda steninskription.
Vi har nu gått händelserna en bit i förväg. Innan vi börjar berätta om konungariket Ayutthaya skall jag först berätta litet mer om de båda tairikena Lan Na och Laos.