Upplysningarna om kung Ramkhamhaeng och hans kontakter med monfolket har vi fått från kinesiska och burmesiska källor samt från steninskriptioner. Omständigheterna om hur Ramkhamhaeng fick inflytande över Hanthawaddy (Pegu) är intressanta.

Guvernören Aleimma (Ali-ma-mang) อลิมามาง av Martaban (r. cirka 1259-1285), som hade varit lojal mot burmanerna i 25 år, hade plötsligt fallit i onåd hos burmanerna år 1284. Det finns källor som säger att han föll i onåd då han vägrade att följa kung Narathihapates order. Observera att Martaban numera är känt under namnet Mottama (Mueang Mao-tama) เมืองเมาะตะมะ.

1284, då Pagan var starkt hotat av mongolerna, hade Pagans vasaller runt om i landet börjat tala om att frigöra sig och det hade även Aleimma gjort. Detta hade säkert kommit till Pagans kännedom. Aleimma flydde därför till Sukhothai och svor istället en lojalitetsed till kung Ramkhamhaeng. Efter detta lyckades Ramkhamhaeng hjälpa honom att återta makten i Martaban. Eftersom burmeserna var så dåligt organiserade vid denna tid gjorde de inget försök för att förhindra detta.

Samtidigt hade en shanäventyrare vid namn Mogado (Makatho) มะกะโท uppehållit sig i Sukhothai. Mogados far kan ha varit tai (shan) och hans mor mon. Mogado hade kommit till Sukhothai omkring 1272, då han var omkring 19 år gammal, efter att han övertagit sin fars handelsverksamhet i Sukhothai. I början av sin regeringstid ska kung Ramkhamhaeng ha fattat tycke för honom och Mogado avancerade från att först ha arbetat med kung Ramkhamhaengs elefanter till att bli kapten vid Ramkhamhaengs vaktstyrka i Sukhothai.

Då kung Ramkhamhaeng var borta från huvudstaden och förde krig mot burmeserna 1281 rymde Mogado med en av Ramkhamhaengs döttrar Andra källor säger att de rymde 1280 eller 1281/1282. Dotterns namn var Mae Nang Thep Suda Soi Dao แม่นางเทพสุดาสร้อยดาว, men hon är även känd som May Hnin Thwe-Da (Me Ning Sawe-da) เหม่นิงเสว่ด่า. Hon var född någon gång på 1250-talet.

Tillsammans med henne och omkring 270 lojala följeslagare flydde Mogado till byn Tagaw Wun (Tongwun) โตงหวุ่น nära Martaban vid Salweenfloden, där Mogado var väl hemmastadd eftersom han han varit handelsman där. Med sig på flykten hade de en rejäl guld och silverskatt. I Tagaw Wun tog Mogado och hans trupper kontrollen över byn och under de kommande åren utvidgade han byn till en liten stad vid namn Donwun โด่นวุน och byggde upp stadens försvar. Han kan ha fått en tillökning av befolkningen av monspråkiga flyktingar från Hariphunchai, som drivits bort av kung Mangrai.

Omkring 1284/1285 började Mogado hysa tankar om att själv ta över guvernörsposten i Martaban. Att detta kunde bli möjligt berodde på att Pagan klarade sig dåligt i krigen mot mongolerna och att flera vasallriken i Burma planerade att revoltera. Aleimmas egna upprorsplaner skulle visa sig bli Mogados lycka. Då Aleimma bad sina vasaller om hjälp spelade Mogado med och ställde villigt upp på hans sida.

Därefter säger monkällorna att Mogado istället vände sig mot Aleimma och lät mörda honom. Han utnämnde sig sedan själv till guvernör över Martaban, där han regerade från cirka den 11 januari 1285 till den 30 januari 1287. Burmesiska källor säger att Aleimma mördades först 1287. Historikern och författaren G.E. Harvey จี.อี. ฮาร์วีย์ (1889-1962) berättar mer detaljerat i sin bok, History of Burma: From the Earliest Times to 10 March 1824 om hur Mogado blev guvernör.

Så här beskriver en källa hur det gick till när Mogado blev guvernör; Mogado hade en mycket vacker syster, Hnin U Yaing (1260-talet-omkring 1310-talet), som på thai är känd som Nang Un Ruean นางอุ่นเรือน. Mogado bad henne ta ett bad på ett ställe där han var säker på att Aleimma skulle få syn på henne. Planen fungerade och en förälskad Aleimma bad om hennes hand. Mogado sade att han var överväldigad över denna ära och lät arrangera en bröllopsfest.

Villkoret var att bröllopet skulle hållas i Donwun, vilket var ett sätt att locka bort guvernör Aleimma från Martaban. Överraskande nog svalde Aleimma betet och begav sig till Donwun som låg omkring 100 kilometer norr om Martaban. Visserligen hade han med sig en väpnad eskort, men på natten då hans vaktstyrka supit sig full, blev de dödade av Mogados män och man dödade också Aleimma. Detta skall ha skett den 11 januari 1285.

För att stärka sin position underkastade sig Mogado kung Ramkhamhaeng och svor honom trohet. År 1286 refererade Ramkhamhaeng till Mogado med titeln Phra Chao Fa Rua พระเจ้าฟ้ารั่ว. Mogado allierade sig sedan med en rebelledare som var känd som Tarabya (Phra Chao Tara Phraya) พระเจ้าตราพระยา, och som hade utnämnt sig själv till kung av Pegu (runt 1287-1296). Tarabya är uppenbart en titel och inte ett personnamn.

Jag har tidigare i min text nämnt tre kungar med namnet eller titeln Tarabya. Dessa verkade senare på 1300 och 1400-talet. Se även ”Forntid,” avsnittet ”Sydostasien före och under taifolkens ankomst,” artikeln ”Kungarna i Pinya, Sagaing och Ava.”

1287 kontrollerade Mogado och Tarabya allt land söder om Prome och Toungoo i nuvarande Burma. I söder sträckte sig riket ända till Mergui längs Martabanviken. G.E. Harvey säger att Tarabya hade försökt döda Mogado i ett bakhåll 1287. Detta misslyckades dock och Mogado utmanade Tarabya på en elefantduell. Mogado lyckades ta honom till fånga och endast efter att munkar blandat sig skonades hans liv.

Omkring 1293 ingick Mogado och Tarabya en allians genom att gifta sig med varandras döttrar. Mogados dotter, som är hans enda kända barn, hette May Hnin Theindya (Phra Nang Menin Thian Daya) พระนางเมนินเธียนดยา och är på thai känd som Mae Nang Sinthaya แม่นางสินทยา. Hon var född cirka 1281 och måste ha varit ett barn om hon blev gift med Tarabya omkring 1293. May Hnin Theindya kan ha varit en dotter till Mogados fru May Hnin Thwe-Da.

Tarabyas dotter hette Shin Saw Hla (Phra Nang Chin So La) พระนางชินสอลา och på thai Suche-tala (Phra Nang Suche-tala) พระนางสุเจตะละ. Hon kan ha varit född på 1270-talet och var förmodligen något äldre än May Hnin Theindya.

Mogado påstås ha förärat kung Ramkhamhaeng en så kallad vit elefant (chang phueak) ช้างเผือก. Detta är första gången en vit elefant nämns i taihistorien. Här säger Harvey att det istället var Ramkhamhaeng som 1293 skänkte Mogado en vit elefant! Men det verkar inte troligt.

(En vit elefant)

Monriket Martaban, även känt som Hanthawaddy, erkändes officiellt som en vasallstat till Sukhothai 1294. Detta hindrade dock inte Mogado från att få Kina att erkänna honom som regent över en självständig stat 1298. I samband med att Sukhothai erkände Martaban som tributstat hade de tidigare nämnda shanbröderna skickat en militär expedition 1295-1296 för att återta områden som tidigare tillhört Paganriket i Peguregionen.

Tillsammans lyckades Mogado och Tarabya motstå denna invasion vilket underlättades av att Pagan samtidigt hotades av mongolerna i norr. Enligt Harvey handlade det också om att lägga beslag på den ovan omtalade vita elefanten.

Mogado hade utropat sig själv till kung över Martaban den 30 januari 1287 (regerade från 30 januari 1287 till cirka den 14 januari 1307) och han blev krönt omkring den 5 april samma år. Enligt Wikipedia blev han Martabans första kung. Observera att Mogado kallas för kung Wareru วาเรรู i den burmesiska historien.

Monriket, med Martaban som huvudstad, kallas ofta också Hanthawaddy eller Hanthawaddy Pegu eller helt enkelt Pegu och existerade i nedre Burma mellan 1287 och 1539 samt mellan 1550 och 1552. Riket är också känt under namnen Ramannadesa (Ramanprathet) รามัญประเทศ, Talaing (Taleng) ตะเลง eller Ramanya.

Tarabya planerade nu ännu en gång att mörda Mogado. Den här gången blev han varnad av dottern som hade gift sig med Tarabya. Tarabya dömdes till avrättning genom halshuggning, vilket hans fru emellertid försökte förhindra genom att fläta ihop sitt hår med hans. Men hennes ädla försök misslyckades. Harvey berättar inte i detalj hur problemet löstes, men en källa säger att håret helt enkelt bara klipptes av! En annan källa säger att Tarabya ännu en gång besegrades i en elefantduell och avrättades omkring 1296 efter att ha hållits fången i Martaban en kortare tid.

Mogado i sin tur blev lönnmördad av sina dottersöner omkring den 14 januari 1307 och riket drabbades av ett långvarigt inbördeskrig, men inga av rikets grannar försökte dra fördel av detta och själva erövra riket. Efter mordet hade dottersönerna sökt tillflykt i ett kloster, men de släpades ut av Mogados ministrar och avrättades.

Mogado hade inte lämnat efter sig någon manlig arvinge så det blev Mogados bror Hkun Law (Khun Lo) คุนลอ (r. 28 januari 1307-mars 1311) som efterträdde Mogado som kung av Martaban och han blev rikets andre regent. Hkun Law var född den 27 mars 1254 och på thai kallas han Ram Pradoet รามประเดิด.

Mogados syster Hnin U Yaing, som skulle ha gift sig med Aleimma, hade gift sig med en man vid namn Min Bala, alternativt Smim Min Hla (Saming Mangla) สมิงมังละ (?-1310-talet, alternativt senast 1319). Han blev sedan guvernör av Myaungmya (Mayongmia) มย่องเมียะ under perioden cirka 1296-1310-talet. Hnin U Yaing blev mamma till minst tre söner och två av dessa blev kungar i Martaban. Du kan läsa mer om dessa två kungar i den kommande artikeln ”Kung Loe Thai (1298-1346/47).”

Hkun Law visade sig vara en ineffektiv ledare och fick aldrig riktigt bra stöd av sina vasaller. Hans svåger, Min Bala, regerade som självständig i Irrawaddydeltat. I mars 1311 erövrade Min Bala och Hnin U Yaing helt enkelt tronen i Martaban medan Hkun Law var på elefantjakt nära Moulmein.

Hkun Law upptäckte detta först när han återvände hem och fann stadens portar låsta. Han försökte fly in i den närbelägna skogen, men Min Balas trupper jagade ifatt den 56-årige kungen och dödade honom den 26 mars 1311. Om detta datum stämmer så var det dagen innan han skulle fylla 57 år.