Man måste förstå att kung Mangrai regerade över en brokig samling folkslag. I söder var monfolket etniskt dominerande och det fanns lawa och andra bergsstammar samt olika taifolk i riket. Den regerande eliten var tai, men det förekom ofta giftermål mellan de olika folkslagen. Dessutom rekryterades olika experter som inte var tai. Ett exempel var den tidigare omtalade Ai Fa, som var etnisk mon. Mangrai hade en stark förkärlek till monfolket och deras kultur och religion.

Kung Mangrais äldste son hade som tidigare nämnt dödats då han försökte revoltera mot sin far. Mangrais andra son och favorit, Chaiyasongkhram (Khun Khram), regerade därefter i Chiang Rai. Mangrais tredje och yngste son, Khun Khruea, betraktades som tämligen misslyckad och 1311 skickades han att regera över de östra shanerna från huvudstaden Mong Nai på västra sidan om floden Salween. Detta ska ha varit ett straff för att hålla honom borta från Chaiyasongkhram, efter att Khun Khruea förfört en av hans hustrur.

Då Mangrai blev sjuk 1311 begav han sig till Wiang Kum Kam och Chaiyasongkhram reste dit för att vårda sin far. Då fadern tillfälligt blev bättre återvände han till Chiang Rai, men efter flera års sjukdom dog Mangrai till sist 1317. Enligt legenden dog Mangrai emellertid redan 1311 och hans död skall ha varit betydligt mera dramatisk än simpel sjukdom. Då han besökte en marknad i Chiang Mais centrum uppstod ett oväder och han skall ha dött efter att ha blivit träffad av ett blixtnedslag!

På mindre än 60 år hade Mangrai byggt upp ett vidsträckt och starkt rike som dominerade det inre av övre Sydostasien. Han hade skaffat sig inflytande bland shanfolket i väst, bland luefolket i norr, bland laofolket i norr och nordöst och han hade hållit stånd mot mongolerna i två årtionden.

Mangrais rike gjorde anspråk på dagens norra Thailand förutom de nuvarande provinserna Phrae och Nan. Phrae tillhörde Sukhothai och Nan tillhörde Phayao. Dessutom gjorde Mangrai anspråk på Kengtung, Mong Nai och Chiang Hung i Yunnan. Områden i dagens norra Vietnam, norra Laos och Xishuangbanna betalade tribut till Mangrai. Att Nan var ett kungarike i nuvarande Thailand är kanske inte så välkänt för många. Jag har därför valt att ge en kort beskrivning av detta rikes historia i en kommande artikel i detta avsnitt.

Mangrai hade knappast hunnit bygga upp administrativa eller politiska institutioner, utan hade förmodligen bara skickat ut sina söner, sonsöner och betrodda officerare för att regera över nya furstendömen som bildats i dalarna i norr. 1317 fanns det ännu ingen utvecklad tradition med central kontroll från Chiang Mai och det fanns inga bestämda regler som garanterade fredliga byten av tronföljare i riket. Kung Mangrai hann dock med att börja stifta lagar. Kanske var han inspirerad av monfolket.