Följande artikel kan ses som en fortsättning på den tidigare artikeln ”Krig mot Kambodja 1351-1353".

I början av Ramesuans andra regeringsperiod 1388-1395, då han var upptagen med kriget mot Chiang Mai, fortsatte khmererna sin taktik med att anfalla Ayutthaya så fort landet visade svaghetstecken. Trots att jag tidigare förklarat att det jag skrivit om kambodjansk historia under den här tiden är otroligt rörigt och ofta felaktigt kommer jag ändå att presentera en del av det jag läst genom åren. Håll dock i minnet att mycket kan vara fel både i sak och tid.

1388 ska siameserna under kung Ramesuan ha haft tillräcklig styrka för att attackera Kambodja och Angkor intogs 1389. Jag har i den tidigare artikeln ”Krig mot Kambodja 1351-1353” fastslagit att det är högst tveksamt om Ayutthaya någonsin intog Angkor före 1431 och historikern D.G.E. Hall, som är en av dessa tvivlare, skriver i sin bok A History of Southeast Asia att Angkor inte intogs vid den här tiden.

Kort tid efter 1390, eller 1393, invaderade den kambodjanske kungen Thomma Saok (Kodom Bong) de siamesiska distrikten Chonburi och Chanthaburi för att skaffa arbetskraft. De drevs sedan tillbaka av siamesiska styrkor, men kambodjanerna lyckades ändå få med sig tusentals fångar hem till Kambodja. Antalet fångar varierar mellan 6 000-8 000 beroende på källan. Efter detta inrättades siamesiska garnisoner i städerna Chonburi och Chanthaburi.

Detta skall, enligt den mycket opålitliga kambodjanska krönikan, ha orsakat ett mycket omfattande krig mellan Siam och Kambodja 1393. Kung Ramesuan beordrade general Phraya Chai Narong att göra en motattack in i Kambodja och följde sedan själv efter med en egen armé. Khmererna besegrades efter hårda strider och siameserna fortsatte mot Angkor som belägrades. Efter sju månaders belägring skall sedan Angkor ha intagits 1393.

Belägringen skall ha lyckats med hjälp av två höga kambodjanska ämbetsmäns förräderi. De två kambodjanska ämbetsmännen och deras förräderi bestod i att de öppnade stadsportarna för siameserna. Andra källor talar om en fem månader lång siamesisk invasion av Kambodja.

Ovanstående beskrivning verkar vara en sammanblandning med vad som hände vid Angkors fall 1431! Se även den kommande artikeln "Krigen mot Kambodja och Angkors fall 1431."

En litet annorlunda berättelse om hur Angkor intogs kommer här;

Siameserna skall brutalt ha låtit piska sju siamesiska soldater som sedan lyckades fly till fienden. En av soldaterna skall ha dött av misshandeln och de ansvariga, som befanns skyldiga till flykten, spetsades offentligt. De sex överlevande siamesiska soldaterna hjälpte sedan kambodjanerna i kampen mot siameserna, men en dag skall de ändå ha öppnat Angkors stadsportar för sina landsmän. Den kambodjanske kungen Thomma Saok skall ha flytt i en båt och att hans öde är okänt. Det finns också källor som säger att han avrättades! Den kambodjanske kronprinsen skall dock ha tagits tillfånga.

Siameserna skall ha installerat en kung vid namn In Reachea (Phra Intharacha) พระอินทราชา (r. 1394-cirka 1421) som vasallkung 1394. Denne kung är också känd som Phaya Phraek พญาแพรก eller Phraya Phraek พระยาแพรก. Förväxla inte denne In Reachea med den mördade systersonen till Srei Soriyovong, med samma namn, som jag berättat om tidigare!

Här säger en källa att när siameserna drog sig tillbaka från Kambodja lämnade de kvar general Phraya Chai Narong som guvernör av Angkor, med en styrka på 5 000 man. Jag har i den tidigare artikeln ”Krig mot Kambodja 1351-1353,” berättat att ovanstående skall ha inträffat 1384/1385!

Fler än 90 000 tillfångatagna kambodjaner påstods ha förts med tillbaka till Siam. Endast 5 000 invånare skall ha tillåtits stanna kvar. Bland fångarna fanns det många hantverkare och höga ämbetsmän. Siffran 90 000 är också nämnd tidigare, men då var åren 1352-1357.

I Ayutthaya anordnades en stor procession till ära för segrarna och de framgångsrika militära ledarna blev rikligt belönade. Först 1401 skall khmererna ha lyckats driva ut siameserna från sitt rike. Enligt vissa källor är kung In Reachea identisk med Ramesuans son Intharacha. In Reachea skall sedan ha blivit lönnmördad på order av kronprinsen och den blivande kambodjanske kungen. Vem han var kan du läsa här nedan.

Efter mordet på In Reachea regerade kung Barom Reachea II (Phra Borommaracha 2) พระบรมราชาที่ 2 (r. 1405-1431). Han hade tydligen regerat parallellt med In Reachea under en stor del av dennes regeringstid. Barom Reachea II var en son till Borom Reachea I (Damkhat) och han kommer senare att fortsätta att regera som kung Ponhea Yat (Phaya Yat) พญาญาติ (r. 1431-1463), efter att ha valt bort Angkor som sin huvudstad.

En del källor säger att Ponhea Yat var född 1394 och att han dog 1463. Andra källor säger att han var född 1396 och att han dog 70 år gammal 1466. Längre fram i artikeln ”Krigen mot Kambodja och Angkors fall 1431” kan du läsa mera om Ponhea Yat och Kambodjas nya huvudstad.