Kung Intharacha I hade tre söner. Då han dog 1424, omkring 65 år gammal, stred hans båda äldsta söner, prinsarna Ai Phraya อ้ายพระยา (?-1424) och Yi Phraya ยี่พระยา (?-1424), om tronen. Ai Phraya hade varit regent i Suphanburi och Yi Phraya hade regerat över Sankhaburi.

De båda bröderna begav sig mot Ayutthaya tillsammans med sina respektive anhängare och Ai Phraya slog läger med sitt följe nära Wat Phlapphla Chai วัดพลับพลาไชย på västra stranden av Khlong Pratu Khao Plueak คลองประตูข้าวเปลือก, medan Yi Phraya placerade sig på östra stranden av kanalen nära Wat Chaiyaphum วัดชัยภูมิ. Wat Chaiyaphum är också känt under namnet Wat Saphan Than วัดสะพานถ่าน.

(Wat Chaiyaphum)

Därefter möttes de vid en bro med namnet Saphan Pa Than สะพานป่าถ่าน, som var en bro över Khlong Pratu Khao Plueak. Här genomförde de en duell mot varandra, sittande på varsin elefant. Resultatet blev att båda samtidigt lyckades skära halsarna av varandra och de föll dödligt sårade till marken.

(Saphan Pa Than)

Detta gjorde valet av kung betydligt lättare och utan opposition kunde den yngste brodern, prins Sam Phraya เจ้าสามพระยา, erbjudas tronen. Vid tiden för sin fars och sina bröders död befann han sig i Chai Nat där han var guvernör. Den nye kungen fick titeln Somdet Phra Borommaracha Thirat II สมเด็จพระบรมราชาธิราชที่ 2 (r. 1424-1448) och jag kommer i fortsättningen att använda förkortningen Borommaracha II บรมราชา ที่ 2. Det finns källor som säger att han var född 1386.

Borommaracha II lät bygga Wat Ratchaburana วัดราชบูรณะ i Ayutthaya 1424 till ära för sin döde far. Han lät också uppföra två stupor nära Saphan Pa Than till ära för sina två döda bröder.

(Wat Ratchaburana)

(De två stuporna till ära för Ai Phraya och Yi Phraya)

Den nye kungen visade sig vara mycket duglig i sitt ämbete och han blev en mäktig kung. Han hade fått ärva ett stort rike vars arméer bevisat sin duglighet i strider mot Kambodja, Sukhothai och Chiang Mai. Enligt krönikorna levde hans undersåtar, som fortlöpande hade utökats med krigsfångar, i välstånd.