Krigen mellan Ayutthaya och Chiang Mai fortsatte igen 1456 och 1457. Trailok marscherade 1456 eller 1457/1458, enligt Chiang Mais krönika, mot Chiang Mai, tillsammans med sin son prins Intharacha. I början fick Chiang Mais styrkor känna på stora förluster och började retirera. Efter att ha erövrat Lampang och Phrae förföljde siameserna de retirerande trupperna och slog sedan läger vid floden Wang (Maenam Wang) แม่น้ำวัง.

Bland Chiang Mais trupper fanns den tidigare guvernören av Kamphaengphet, Phraya Yutthisathian, som ledde en egen styrka. Kung Trailok var mycket angelägen om att få fatt i den svekfulle guvernören som han menade var huvudansvarig för detta krig.

Kung Trailok lät skicka spioner för att undersöka Phraya Yutthisathians läger och bad därefter om frivilliga för en attack på lägret. Kungens egen son Intharacha samt guvernörerna av Kamphaengphet och Sukhothai anmälde sig till detta uppdrag. Då Phraya Yutthisathian hade hängt upp belysning i träden vid lägret upptäcktes dock den smygande trion. Sittande på sin elefant gick Phraya Yutthisathian då ut för att möta sina fiender vid lägrets ingång.

Phraya Yutthisathian lyckades driva sina tre motståndare mot en vattensamling där han rammade de båda guvernörernas elefanter som hamnade i vattnet. Tumultet varskodde kung Tilok som beordrade en attack som åsamkade fienden stora förluster. Förföljda av Phraya Yutthisathian retirerade de tillbaka till kung Trailok. Det misslyckade anfallet på Phraya Yutthisathians läger blev för mycket för dem och Trailok återvände till Ayutthaya.

En annan källa har en version som avviker litet från det jag berättat här ovan. Denna källa talar om ett berömt slag som sägs ha pågått i månsken. Under slaget lär den då 15-årige prins Intharacha ha visat prov på sitt stora mod. Kan det möjligen handla om samma slag som finns beskrivet litet längre fram i artikeln ”Kung Borommaracha III (r. 1463-1488)?”

Prinsen tillsammans med guvernörerna av Kamphaengphet och Sukhothai red på varsin elefant då de attackerade fyra andra elefantryttare. Det handlade om exguvernören(?) av Sawankhalok och tre berömda krigare från Chiang Mai. Prinsens och de två guvernörernas elefanter drevs ner i ett träsk och prinsen blev sårad av en pil i kinden. De lyckades dock retirera och återförenades med huvudstyrkan under kung Trailok.

Omkring 1459 anföll och erövrade Chiang Mai Sukhothai och Song Khwae (Phitsanulok) belägrades. Tilok lyckades uppenbart inte inta Song Khwae eftersom han försökte sig igen året därpå. Även attacken 1460 på Song Khwae och Kamphaengphet misslyckades då man tvingades hem för att försvara sitt eget territorium mot en invasion från Xishuangbanna. Kung Trailok befann sig Song Khwae i januari 1460 då staden attackerades och belägrades andra gången, men han hade lyckats smita ut ur staden och ta sig i säkerhet.

Kung Trailok attackerade sedan Phrae 1461 då Tilok var upptagen med striderna i norr. Då Tilok återvände till Chiang Mai fick han veta att hans farbror Muen Dang Nakhon หมื่นด้งนคร hade marscherat i väg för att möta Ayutthayas styrkor. Han drog därför själv i väg söderut med sina trupper för att hjälpa honom. Ayutthayas styrkor insåg snart sin underlägsenhet och retirerade hem till Ayutthaya. Tilok förföljde dem men hann aldrig ifatt sin fiende. Då bestämde han sig för att inta och plundra Si Satchanalai (Chaliang), men guvernören här gav upp och bad om få bli vasall till Chiang Mai.

Plötsligt betraktades guvernören av Si Satchanalai som opålitlig och skickades till Chiang Mai 1461/1462 av Muen Dang Nakhon. Muen Dang Nakhon utsågs till ny guvernör över Si Satchanalai och var nu regent över både Nakhon (Lampang) och Si Satchanalai. Den gamle guvernören blev faktiskt inte avrättad utan skickad i exil till Mueang Hang Luang เมืองห้างหลวง, nära Chiang Dao i dagens provins Chiang Mai, där han förblev fram till sin död.

Kort tid härefter anföll Chiang Mai återigen Sukhothai. Andra källor talar om ett uppror i Sukhothai mot Ayutthaya 1462. Kung Trailok och prins Intharacha marscherade därför i väg för att försvara staden 1463. Det krävdes stora militära insatser för att kuva upproret innan Sukhothai kunde återerövras. Sawankhalok förblev dock en tid i Chiang Mais händer.

Det anses troligt att Sukhothai lämnades öde i slutet av 1400-talet eller i början på 1500-talet.