Då den kambodjanske vasallkungen Srei Soriyopears hälsa sviktade abdikerade han och efterföljdes av sin son Ponhea Nhom som blev till kung Chey Chettha II (Phra Chai Chettha 2) พระไชยเชษฐาที่ 2 (r. 1618-1628). Han var född 1576 och dog 52 år gammal 1628. Är denne Ponhea Nhom möjligen identisk med den Ponhea Nhom som varit kung 1600-1603?

Chey Chettha II kan ha tagit över tronen utan siamesiskt godkännande, men en annan källa säger det motsatta! Han flyttade sin huvudstad från Srei Santhor till Oudong, varifrån hans far också hade regerat och 1622 förklarade han Kambodja självständigt. Från 1618 till 1866 kallades Oudong formellt för Oudong Meanchey (Udong Michai) อุดงค์มีชัย.

Chey Chettha II försökte minska det siamesiska militära trycket mot sitt rike genom att be södra Vietnam (Dai Viet) om hjälp. För att bekräfta denna allians gifte han sig med en vietnamesisk prinsessa vid namn Nguyen Fuk Ngoc เหงียน ฟุก ง๊อก (1605-1656), som lär ha varit mycket vacker. Året för giftermålet varierar i källorna. Jag har sett 1618, omkring 1620 och 1623.

Nguyen Fuk Ngoc var en dotter till Nguyenklanens regent Nguyen Phuc Nguyen, som regerade från Phu Xuan (Fu Suan) ฟู้ซวน som var föregångare till den moderna staden Hué (We) เว้. Nguyen Phuc Nguyen fortsatte sin fars politik som handlade om att vägra att erkänna Dong Kinhs (Dong King) ดงกิงห์ (Hanois) auktoritet över den södra delen av nuvarande Vietnam.

Det nederländska Ostasiatiska kompaniet etablerade kontakter med Kambodja 1620 och 1623 etablerade de en utpost vid Kompong Luong (Kampong Luang) กำปงหลวง, som var en hamn i Tonle Sap.

Då Chey Chettha II inte ville infinna sig för att visa sin vördnad för kung Songtham i Ayutthaya skickade Songtham expeditioner både till lands och till sjöss 1623 för att återta kontrollen över Kambodja. Innan siameserna anföll Kambodja säger en del källor att kung Songtham skrev ett brev till den japanska shogunen Tokugawa Hidetada där han förklarade vad som skulle hända.

I brevet uttryckte kungen sin oro över att det goda förhållandet mellan de båda rikena skulle kunna försämras. Detta då det kunde finnas japaner i Kambodja som tagit parti för Chey Chettha II och som riskerade att bli dödade under de kommande striderna. Shogunen svarade dock att det inte var någon fara att de goda förbindelserna mellan de båda rikena skulle skadas. Det var bara rätt om japanska handelsmän som blandat sig politiskt blev straffade!

Den siamesiska flottan som skickades till Kambodja lyckades faktiskt inte provocera fram några strider och återvände hem till Siam, men den siamesiska landstyrkan råkade långt värre ut. Kambodjanska förrädiska vägvisare såg till att vilseleda den siamesiska armén långt bort från de allmänna vägarna och då passade kambodjanerna på att gå till anfall. Siameserna förlorade en mängd soldater, hästar och elefanter och tvingades återvända hem.

Efter detta nederlag försökte Songtham förgäves få engelsk eller nederländsk hjälp för att kunna genomföra ännu en invasion mot den bångstyrige grannen. Du kan läsa mer om engelsmännens ankomst till Siam i artikeln ”Engelsmännen kommer till Ayutthaya (1612)” litet längre fram. Det var under den här perioden som Dai Viet (Vietnam) på allvar började blanda sig i Kambodjas inre angelägenheter och inledde en smygkolonisering av tidigare kambodjanska områden.

Kung Chey Chettha II tillät 1623 vietnameserna att bygga ett tullhus i den kambodjanska staden Prey Nokor och driva in skatter här. Jag har tidigare berättat att Prey Nokor på 1690-talet kommer att bli känd som Gia Dinh och på 1860-talet som Saigon. Han hade visserligen tillåtit vietnamesiska bosättningar i sydöstra delen av sitt rike, men detta blev inledningen på en stor vietnamesisk expansion över den gräns som accepterats av kejsare Le Thanh Tong 1471.

Den ökande inströmningen av vietnameser över gränsen tog Chey Chettha II:s försvagade rike på sängen och långsamt blev Mekongdeltat vietnamiserat och på 1690-talet hävdade Dai Viet helt enkelt att området var deras!

Chey Chettha II efterträddes av sin yngre bror Outey som blev till kung Outey Reachea I (r. 1628-1642). Men enligt engelska Wikipedia avslog han erbjudandet om att bli kung och tog i stället namnet eller titeln Outey Reachea, alternativt Udayaraja. En annan källa berättar i stället så här; Kung Chey Chettha II:s äldste son, prins Ponhea To (Phaya Tu) พญาตู, var född 1602 och hade fått en religiös utbildning och blev buddhistmunk 1623. Då hans far dog 1627 anförtrodde Ponhea To regerandet till en förmyndarregering ledd av hans farbror Outey Reachea (r. 1627-1629).

Ponhea To lämnade sedan sitt kloster 1628 och tog över som kung Thommo Reachea II (Phra Si Thammaracha 2) พระศรีธรรมราชาที่ 2 (r. 1628-1630). En thailändsk Wikipediakälla kallar honom i stället Thommo Reachea I (Phra Si Thammaracha 1) พระศรีธรรมราชาที่ 1! Det finns också källor som säger att han lämnade livet som munk 1629. Den nye kungen var inte speciellt intresserad av statliga angelägenheter och ett försök att erövra den siamesiska provinsen Khorat slutade i ett misslyckande. Hans farbror fortsatte att ha den verkliga makten.

Under ett besök i Angkor förförde den unge kungen sin halvsyster prinsessan Ang Vodey, som hade lovats honom under hans ungdomstid. Hon hade 1626 i stället blivit hustru till hans farbror Outey Reachea. Beslutet av den unga kvinnan att bo hos Thommo Reachea II i det kungliga palatset fick Outey Reachea att massakrera kungens vaktstyrka. De älskande flydde till distriktet Khsach Kandal (Khasat Kondan) ขสัจก็อนดาล, i den nuvarande provinsen Kandal (Kandan) กันดาล, där de emellertid fångades in av Outey Reacheas legosoldater och dödades.

(Provinsen Kandal i Kambodja)

Här blir det litet förvirrande då en annan källa säger att de flydde till en plats kallad Kanchor, som i dag skall ligga i distriktet Chhloung (Chalong) ฉลง i provinsen Kratié (Krachae) กระแจะ. Tyvärr har jag inte lyckats hitta platsen Kanchor, men väl en by i distriktet Chhloung med namnet Kandal! Namnförväxling?

(Provinsen Kraté i Kambodja)

Thommo Reachea II:s yngre bror skall sedan ha utsetts till kung Ang Tong Reachea (Phra Ong Thong Racha) พระองค์ทองราชา (r. 1630-1640) medan Outey Reachea fortsatte att regera med titeln Udayaraja. Du kan läsa mera om den fortsatta kambodjanska tronföljden längre fram i artikeln ”Inledande krig i Kambodja 1658.”