Jag har tidigare berättat om hur gamla Burma, eller Paganriket, hade kollapsat i slutet av 1200-talet. Burma hade därefter delats i en mängd stater av varierande storlek. De viktigaste blev med tiden Ava, Pegu och Arakan (Rakhine). Det kungarike som växt upp vid Ava (1364/1365-1555) miste med tiden sin shan- eller taikaraktär och därmed också sitt inflytande över shanfurstendömena i öst. I södra Burma låg som tidigare omtalat monfolkets självständiga kungarike med centrum i Pegu. Pegu låg vid havet och blomstrade tack vare den internationella handeln.

I Arakan hade staden Mrauk U (Marak U) มรัค อู, i kungariket med samma namn (Anachak Marak U) อาณาจักร มรัค อู, blivit huvudstad 1430 och skulle så förbli ända fram till 1785. Mrauk U var det viktigaste och mäktigaste kungadömet i Arakan.

(Ruiner i Mrauk U)

Staden Toungoo hade grundats 1279 och runt denna stad hade gradvis ett nytt och aggressivt burmesiskt rike börjat växa upp. Kungariket Toungoo (Anachak Tong-u) อาณาจักรตองอู låg en bit från havet uppför Sittangfloden, vilket var tillräckligt långt från Ava och Pegu för att ligga i säkerhet.

Den första Toungoodynastin (Ratchawong Tong-u) ราชวงศ์ตองอู börjar 1485 och varade fram till 1599. Den förste regenten i denna dynasti hette Mingyi Nyo (Mengchiyo) เมงจีโย (r. cirka april 1485-24 november 1530). I början av sin karriär var Mingyi Nyo en trogen vasall till Ava. En del källor säger att det andra burmesiska imperiet börjar med Mingyi Nyo och att detta imperium varade under perioden 1486-1752. Jag har tidigare berättat att kungariket Pagan kallas det första burmesiska imperiet.

Mingyi Nyo var född omkring juli 1459 och kallas i vissa källor först för vicekung av Toungoo (r. cirka april 1485-16 oktober 1510). Först 1510 kallas han kung av Toungoo (r. 16 oktober 1510-24 november 1530). Här säger källorna att Toungoo var rikets huvudstad 1510-1539 och sedan ännu en gång 1551–1552.

Redan på 1490-talet erkändes Mingyi Nyo i Toungoo av både Ava, Pegu, Lan Na och av karenfolket som bodde granne med honom i öster. Representanter härifrån deltog till och med då han insattes i sitt ämbete. Hans militära styrka var tillräcklig för att locka fram erbjudanden om allianser från alla hans grannar och kungen manipulerade skickligt denna situation till sin fördel. Redan i början av 1500-talet var Toungoo faktiskt på väg att bli den ledande makten i dagens Burma.

Under dryga två århundraden gick shanfolket sin egen väg i öster och många av furstendömena här blev självständiga. Historikern G. E. Harvey skriver så här om 1500-talets shanstater; ”Övre Burma var ett dårhus av vresiga shanstater.” En källa säger att Ava intogs av shaner 1525 och en annan att Ava attackerades och brändes 1527. Därefter skall shanfolket ännu en gång ha tagit över makten här.

Det finns också källor som säger att det dröjde till 1540-talet innan shanfolket återtog makten i Ava. Då skall en härskare från furstendömet Hsipaw (Mueang Sipo) เมืองสีป่อ, med hjälp av andra shanhövdingar, ha erövrat tronen här.

De ovan nämnda allianserna mellan Mingyi Nyo i Toungoo och hans grannar upplöstes senare i krig och Ava skulle lämnas som ett inbjudande byte för arméer från Toungoo 1555. Under denna period höll Toungoo en låg profil alltmedan rikets styrka ökade. I all tysthet mottog riket allt fler grupper flyktingar från Ava och invandrande burmaner från norr.

Då kung Mingyi Nyo av Toungoo dog den 24 november 1530 efterföljdes han av sin son som blev till kung Tabinshwehti (r. 24 november 1530-30 april 1550). Flera källor säger att Tabinshwehti var född den 16 april 1516 och att han därmed bara var 14 år då han tog över tronen! Hans födelseår varierar emellertid mellan 1515-1520 beroende på källan.

Tabinshwehti var fast besluten att kuva sina grannar och började tidigt under sin karriär att dra fördel av sitt eget rikes styrka och sina rivalers svaghet. Han började med att erövra Kyaukse och 1535 påbörjade Tabinshwehti en militär kampanj mot monkungariket Pegu söder och intog staden Bassein i Irrawaddyflodens delta.

Därefter intogs Prome dit Pegus (Hanthawaddys) artonde kung, Takayutpi (Thakayutpi) ทากายุตปี (r. 1526-cirka januari 1539), hade flytt. Kung Takayutpi som var född 1511 dog av sjukdom här endast 27 år gammal och han blev den siste i den dynasti som den tidigare omtalade Mogado (Wareru) hade grundat 1287.

Efter Takayutpis död föll Pegu tidigt 1539, utan att enda skott behövde avlossas. De portugisiska legosoldater som han hittade i Pegu blev nu upptagna i Tabinshwehtis egen armé. Tabinshwehti gjorde Pegu till sin egen huvudstad 1539 och förblev huvudstad ända fram till 1599. Någon källa säger i stället att Tabinshwehti gjorde Pegu till sin huvudstad 1546.

(Pegus (Hanthawaddys) stadsmur)

Under sina kampanjer söderut hade Tabinshwehti kommit i konflikt med Ayutthaya. Han ockuperade nämligen Mueang Chiang Kran เมืองเชียงกราน, i det nuvarande distriktet Moulmein, som var en tributstat till Siam. En annan källa säger att burmeserna gick in på Tenasserimkusten och att det var därför som de hamnade i konflikt med Ayutthaya. Kung Chairacha lät samla en stark armé som gick till motattack. Han härjade först Tavoy och attackerade sedan Chiang Kran. Burmeserna blev grundligt besegrade och bortdrivna härifrån i slutet av 1538. Detta blev faktiskt det första kriget mot Burma, men det skulle snart bli många fler.

Under den ovan nämnda expeditionen assisterades Chairacha också av sina egna portugisiska legosoldater, som i en källa kallas 120 frivilliga handelsmän. Han ansåg deras tjänster så värdefulla att han fortsatte att belöna dem med diverse privilegier. Det kom inget omedelbart svar från Burma efter detta krig och Chairacha trodde kanske att hans kampanj hade uppnått sitt mål att varna potentiella rivaler att han var beredd att reagera snabbt och effektivt om någon vågade utmana hans auktoritet. 

Tabinshwehtis portugisiska legosoldater deltog sedan då städerna Martaban och Moulmein erövrades 1541 och året efter erövrades också Prome. Antalet portugiser anställda i burmesisk tjänst skall som mest ha varit 700 man. Tabinshwehti hade nu gjort de flesta södra prinsarna till vasaller och behärskade området ända ner till Tavoy vid gränsen till Ayutthaya. Han kampanjer i söder hade varit mycket grymma, men han lät sig ändå påverkas av monfolkets kultur och vanor och han värvade också marinsoldater till sin armé.

Efter att ha stått emot en kontraattack från Prome 1544 blev Tabinshwehti krönt till kung av Burma i den gamla huvudstaden Pagan. Burma hade under flera hundra år inte varit något hot mot de olika tairikena, på grund av alla tidigare inre stridigheter mellan olika självständiga stater i Burma. Detta höll nu snabbt på att förändras. Tabinshwehtis planer var att attackera Ayutthaya från söder, men hans första kampanj från sin nya huvudstad genomfördes mot kungariket Arakan i väster.