I Thailand finns det i dag sex större minoritetsgrupper av bergsfolk. Det till antalet största är karenfolket (chao kariang) ชาวกะเหรี่ยง. Förutom karenfolket har vi hmong (chao mang) ชาวม้ง, lahu (chao lahu) ชาวล่าหู่, akha (chao akha) ชาวอาข่า, lisu (chao lisu) ชาวลีสู่ och yao (chao yao) ชาวเย้า eller mien (mian) (chao mian) ชาวเมี่ยน.

De fem sistnämnda bergsfolken räknas i Kina som en gemensam grupp och tillhör Kinas 55 erkända minoritetsfolk. Det kan vara bra att veta att hmong kallas för miao i Kina.

Lägg dock märke till att Wikipedia säger att det finns nio huvudsakliga bergsfolk som är officiellt erkända i Thailand. Förutom de ovannämnda sex större bergsfolken räknas också lua (chao lua) ชาวลัวะ, lawa (chao lawa) ชาวละว้า och khmu (chao khamu) ชาวขมุ till dessa. Även folkslaget palaung (chao palong) ชาวปะหล่อง inkluderas ibland i denna gruppering.

(Lawa i Chiang Mai)

(Khmu)

Lawa. Khmu, lua och palaung kommer jag att berätta lite mer om längre fram i artikeln ”Minoritetsgrupper i norra Thailand”.

Hmong och yao (mien) talar språk som tillhör språkfamiljen hmong-mien eller miao-yaospråk. Liksom karen talar lahu, akha och lisu tonspråk som tillhör den sinotibetanska språkfamiljen och den tibetoburmanska språkgruppen.

Samtliga bergsfolk har förmodligen sitt ursprung i södra och sydvästra Kina och de vandrade in i Thailand antingen via Burma eller Laos. Förutom de sex större bergsfolken finns det även över trettio olika minoritetsfolk i Thailand, som inte betraktas som taifolk. Du kan läsa mer om dessa lite längre fram.

Om du vill veta mer om de olika bergsfolken kan du läsa lite mer detaljerat om dem i de kommande artiklarna.