Prins Phon besteg nu tronen som kung Borommakot บรมโกศ (r. januari 1733-26 april 1758). Han är också känd som Maha Thammarachathirat II (Phra Maha Thammaracha 2) พระมหาธรรมราชาธิราชที่ ๒. Redan innan han blev kung led han av struma, vilket var en vanlig åkomma i Siam vid denna tid.

Då prins Phon hade erövrat tronen påbörjade han en skoningslös utrensning av alla motståndarprinsarnas sympatisörer och belönade de som hade bidragit till hans framgångsrika kampanj. Okya Phrakhlang (Chin) som försökte komma undan genom att bli munk blev emellertid utsläpad och avrättad.

Efter sitt trontillträde var Borommakot bitter över att Thai Sa velat ge tronen till prins Aphai. Borommakot förklarade då att han inte tänkte kremera den kungliga kroppen utan i stället kasta den i ett vattendrag. En av hans ministrar, Phraya Ratchanayok พระยาราชนายก, uppmanade honom dock upprepade gånger att försonas med sin döde bror och till sist bestämde sig Borommakot för att kremera sin bror enligt kunglig tradition, men han lät minska på storleken på det kungliga krematoriet och begravningens omfattning.

Khun Chamnan Channarong (U) som hjälpt Borommakot till makten befordrades och fick titeln Chaophraya Chamnanborirak (U) och han fick ta över phrakhlang och en Luang Chasaenyakon หลวงจ่าแสนยากร befordrades till Chaophraya Aphaimontri เจ้าพระยาอภัยมนตรี och fick ta över mahatthai. En ämbetsman i kalahom, Phraya Ratchasongkhram (Pan) พระยาราชสงคราม (ปาน), hade förhållit sig neutral i tronstriden och kanske något motvilligt tvingades kungen belöna honom och han fick ta över kalahom.

Kung Borommakot förändrade villkoren för dessa tre mäktiga ministerier. Kontrollen över de södra provinserna övergick från kalahom till phrakhlang. Denna förändring kan ha varit politisk. Den tidigare ledaren för phrakhlang, Okya Phrakhlang (Chin), hade som tidigare nämnt tagit parti för prinsarna Aphai och Poramet och hade avrättats.

Det kinesiska samfundet i Ayutthaya förlorade därmed sin talesman i phrakhlang. Trots detta fortsatte det kinesiska inflytandet inom phrakhlang att vara starkt och Chamnanborirak, som tagit över som phrakhlang, gifte sig med en kinesisk kvinna.

Utnämningen av Chaophraya Chamnanborirak (U) till phrakhlang introducerade en ny inflytelserik familj i Siam. Chaophraya Chamnanboriraks far, den tidigare omtalade Luang Songbas (Mek), som hade utnämnts till guvernör i Phitsanulok under Thai Sas regeringstid, härstammade från en indisk-brahmansk släkt. De hade kommit till Siam under Prasat Thongs regeringstid och hade deltagit i ceremonier vid hovet under 1600-talet. Titeln på Meks bror, Chaophraya Mahasombat (Phon) เจ้าพระยามหาสมบัต (ผล), tyder på att han kan ha blivit Phrakhlang efter Chaophraya Chamnanborirak.

Förutom Chaophraya Chamnanborirak (U) själv fick hans båda bröder, två av hans kusiner och tre av hans söner också titlarna Chaophraya och en av hans döttrar gifte sig med den Phrakhlang som verkade under Ayutthayaperiodens sista regent. Då mahatthai dog 1742 fick Chamnans son, Sawang สว่าง, ta över denna post med titeln Chaophraya Ratchaphakdi (Sawang) เจ้าพระยาราชภักดี (สว่าง). Sawang efterträddes på denna post av sin yngre bror 1757.

Därmed hade nu två av de tre viktigaste ministerierna övergått i en enda familjs händer. Vi kommer att berätta mer om representanter för denna familj längre fram och vi kallar den från och med nu, för enkelhetens skull, den brahmanska familjen.

Då kung Borommakot var på en jaktexpedition 1734 anföll en styrka på 300 kineser det kungliga palatset i Ayutthaya. Förmodligen gjorde de detta i frustration över att de hade förlorat sin kinesiske phrakhlang och i förhoppningen om att få en ny kung på tronen.

De blev emellertid jagade på flykten och tillfångatagna och många av dem blev sedan avrättade och andra straffades med piskning. En källa anger i stället året 1733 för denna händelse. Borommakot skickade en mission till den kinesiske kejsaren för att förklara det inträffade och kineserna gjorde heller inget för att straffa Siam.

Förföljelserna av de kristna i Ayutthaya, som också inträffat under kung Thai Sas regeringstid, fortsatte under Borommakots regeringstid i slutet av 1743 och början av 1744. Tyvärr har jag inga närmare detaljer om detta.

I slutet av kung Borommakots regeringstid var Ayutthaya inte utsatt för några allvarligare yttre hot. Det hade dock inträffat en del inre episoder som bådade illa för den framtida stabiliteten. Dessa "episoder" som börjat i mindre allvarlig grad i början av Borommakots regeringstid blev allt allvarligare med tiden.

1746 startade ännu en "helig" man ett misslyckat uppror i Lopburiregionen. Den interna oron blev betydligt allvarligare från och med 1753, då kungen hade regerat i tjugo år. På så kort tid som två år förändrades maktfördelningen i Ayutthayas högsta elit väsentligt.

Under Borommakots regeringstid inträffade det också en väsentlig förändring av de ledande ministrarnas ställning. När Chaophraya Chamnanborirak (U) dog 1753 återgick phrakhlang till en ämbetsman med kinesiskt ursprung. Denne Chaophraya Phrakhlang (Chim) เจ้าพระยาพระคลัง (ฉิม) hade gift sig med en dotter till Chamnanborirak (U).

Ledarna för både kalahom och mahatthai dog 1755. Källorna är inte helt tydliga, men det verkar som om kalahom nu hamnade hos en ättling till den persiska familjen vid namn Chaophraya Phetphichai (Chai) เจ้าพระยาเพ็ชร์พิไชย (ใจ). Chaophraya Phetphichai var en son till den tidigare omtalade Chaophraya Chamnanphakdi (Sombun). Den brahmanska familjen miste också sitt grepp om mahatthai och detta ministerium hamnade hos en nykomling. För närvarande vet jag inte till vem.

Titeln som Maha Uparat hade förblivit vakant efter att Borommakots son och Maha Uparat, Thammathibet (Chao Fa Thammathibet) เจ้าฟ้าธรรมธิเบศร์ (1715-1755), hade torterats till döds. Lite längre fram i detta avsnitt kommer jag att berätta mer detaljerat om hans öde i artikeln ”Prins Thammathibets öde”.

Tre ledande ministrar bad därför kung Borommakot om att utse en annan son, prins Uthumphon (Chao Fa Uthumphon) เจ้าฟ้าอุทุมพร (cirka 1733-1796), till ny Maha Uparat 1757.

Prins Uthumphon är också känd som Chao Fa Dok Duea เจ้าฟ้าดอกเดื่อ, alternativt Dok Maduea ดอกมะเดื่อ, och Kromma Khun Phonphinit กรมขุนพรพินิต. Dok Duea, Dok Maduea samt Uthumphon kan översättas till ”fikonblomma”.

Uthumphons mamma var rankad som hustru nummer två till Borommakot och hennes titelnamn var Phiphitmontri (Kromma Luang Phiphitmontri) กรมหลวงพิพิธมนตรี, eller Phra Phan Watsa Noi พระพันวัสสาน้อย. Hon var en dotter till den tidigare omtalade Nai Chopkhotchaprasit och hon var från början känd som Phra Ong Phlap พระองค์พลับ.

Kung Borommakot blev sjuk 1757. Krönikorna berättar att en komet kunde ses på himlen detta år. Det var Halleys komet ดาวหางฮัลเลย์ som dyker upp var 76:e år. Den gamle kung Borommakot dog den 13 april 1758.

Han lämnade efter sig två söner och helbröder; prinsarna Anurakmontri (Kromma Khun Anurakmontri) กรมขุนอนุรักษ์มนตรี (1718-17 april 1767) och Uthumphon. Anurakmontri är också känd som prins Ekkathat (Chao Fa Ekkathat) เจ้าฟ้าเอกทัศ. De två bröderna hade också fem helsystrar.