Kung Thai Sas tre viktigaste söner var prins Narenthon (Chao Fa Narenthon) เจ้าฟ้านเรนทร (?-?), prins Aphai (Chao Fa Aphai) เจ้าฟ้าอภัย (?-1732) och prins Poramet (Chao Fa Poramet) เจ้าฟ้าปรเมศวร์ (?-1732). De hade alla samma mor, prinsessan Rachanurak (Kromma Luang Rachanurak) กรมหลวงราชานุรักษ์ (?-?), som var Thai Sas huvuddrottning.

Thai Sa hade med tiden betraktat sin bror och Maha Uparat, prins Phon, som opålitlig och när han själv blev allvarligt sjuk 1732 beslöt han sig i stället för att utse prins Aphai till tronföljare.

Angående Thai Sas sjukdom menar många att han tidigt hade drabbats av cancer i munhålan eller tungan och att han hade en tumör i munnen eller halsen. Det finns de som tror att han också hade skivepitelcancer (hudcancer).

Det kan vara bra att veta att Thai Sas äldste son, prins Narenthon, också är känd under titelnamnet Kromma Khun Surentharaphithak กรมขุนสุเรนทรพิทักษ์. Jag kommer dock fortsätta att använda namnet Narenthon.

Narenthon, som befunnit sig i kloster sedan 1716, ville inte blanda sig i valet av tronföljare, men andra grupperingar bestämde sig för att involvera sig i maktkampen. Då kung Thai Sa dog av sin sjukdom den 13 januari 1733 befann sig Aphai och Poramet i palatset och de hade stöd av de flesta ledande ämbetsmännen, inklusive den kinesiske Phrakhlang, Okya Phrakhlang (Chin) ออกญาพระคลัง (จีน). Det var dock uppenbart att de två bröderna var konkurrenter till tronen.

Förväxla inte Okya Phrakhlang (Chin) ออกญาพระคลัง (จีน) med den tidigare Okya Kosathibodi (Chin) som avskedats 1730 av Thai Sa. Okya Phrakhlang (Chin) var verksam 1730-1733.

Prins Aphai hade samlat ett stort antal soldater, elefanter och hästar i det kungliga palatset före Thai Sas död. Aphai hade beordrat att ingen skulle få besöka eller få veta något om kung Thai Sas tillstånd. Till och med prins Phon fick bara besöka honom ibland. Nyheten om Thai Sas död hölls sedan hemlig och prins Aphai förberedde sig på strid.

Maha Uparat Phon förberedde sig också för strid, men han avvaktade då han inte visste att Thai Sa redan hade dött och han ville inte starta ett uppror då hans äldre bror fortfarande låg sjuk.

Här finns det dock källor som säger att då Phon hade förberett sig för strid blev han tillfångatagen. Han hade därefter låtit sig ordineras som munk tillsammans med sina söner i templet Wat Kudi Dao วัดกุฎีดาว. Detta för att undvika att straffas av Thai Sa. När han sedan lämnade klostret känner jag inte till.

När ämbetsmännen förstod att det kunde bli inbördeskrig i huvudstaden ställde sig många på Maha Uparat Phons sida då han ansågs mycket godhjärtad. Ett brev smugglades sedan ut till prins Phon med informationen om att Thai Sa redan var död. Så här dramatiskt beskrivs hur brevet hamnade i prins Phons händer;

En person skrev ett hemligt brev där han berättade att kung Thai Sa redan var död och brevet bands fast på en kunglig elefant som sedan släpptes ut från det kungliga palatset. Genom ett gudomligt ingripande sprang elefanten sedan över vattnet och bort till Främre palatset. Ämbetsmännen som fångade in elefanten såg därefter brevet och tog med sig det för att ge det till prins Phon.

Maha Uparat Phon befann sig någon kilometer österut i Främre palatset (Wang Na) med sina följeslagare. Han kunde bara uppbringa omkring 4 000-5 000 soldater mot det kungliga palatsets 20 000-30 000. Då det utbröt strider visade det sig snart att prins Phon stod inför ett oundvikligt nederlag. Då erbjöd sig en ledande ämbetsman i Främre palatset att ta befälet över prins Phons styrkor.

Ämbetsmannen var känd som Khun Chamnan Channarong (U) ขุนชำนาญชาญณรงค์ (อู่) (1686-1753) och i en snabb attack lyckades han oskadliggöra ledarna för det kungliga palatsets trupper, som därefter tog till flykten. Prins Phon och Khun Chamnan Channarong (U) intog därefter palatset. Prins Aphai och prins Poramet som också hade flytt infångades i ett träsk och prins Phon lät därefter avrätta sina brorsöner med hjälp av ”säckmetoden”.

Khun Chamnan Channarong (U) var för övrigt en son till den tidigare omtalade Luang Songbat (Mek). Han kommer senare att bli känd som Chaophraya Chamnanborirak (U) เจ้าพระยาชำนาญบริรักษ์ (อู่) vilket du kan läsa mer om i den kommande artikeln ”Kung Borommakot (1733-1758)”.