Taksins lojala anhängare bad nu sin ledare om att bli deras kung. Taksin lät därför utropa sig själv till kung Somdet Phra Chao Krung Thonburi สมเด็จพระเจ้ากรุงธนบุรี (r. 28 december 1767-6 april 1782). Han kröntes också den 28 december 1767. För enkelhetens skull fortsätter vi att kalla honom kung Taksin. Taksins officiella titel blev Somdet Phra Borommaracha IV สมเด็จพระบรมราชาที่ 4 och även Phra Sri Sanphet (Somdet Phra Si Sanphet) สมเด็จพระศรีสรรเพชญ์. Han blev den fjärde kungen i Thailands historia som fick tillnamnet Maharat (den Store).

Efter att Thonburi blivit ny huvudstad och Taksin hade blivit krönt utnämndes Bunma (Luang Ratchasaneha) till Phra Maha Montri พระมหามนตรี. Liksom sin bror Bunma skulle Thongduang gradvis få allt högre titlar såsom Chao Krom Phra Tamruat เจ้ากรมพระตำรวจ, Phraya Abhay Ronnarit (Phraya Aphai Ronnarit) พระยาอภัยรณฤทธิ์, Phraya Yommarat พระยายมราช och Phraya Chakri. Det var inte slut med avancemanget där, vilket du kan läsa mera om längre fram.

Taksin var djupt respekterad bland sina undersåtar och hans generösa penninggåvor till folket ökade på hans popularitet och rykte som hjälte. Bidragande till Taksins framgångar var också det stöd han fick från de kinesiska handelsmännen. Kineserna försåg Taksin och hans soldater med matvaror och annat nödvändigt för att kunna föra krig. Detta hade stor betydelse för Taksin i hans ambitioner om att bygga upp sin nya stat.

En samtida har skrivit om situationen under den hungersnöd som rådde i riket 1767-1768;

"Taksin visade sin godhet. De behövande var inte utblottade längre. Den kungliga skattkammaren öppnades för att minska deras nöd."

"Mot kontanter försåg utlänningar dem med de produkter som jorden inte velat ge dem. Usurpatorn [Taksin] rättfärdigade sina krav [på att bli kung] genom sin godhet."

"Missförhållanden rättades till, säkerheten för människors egendom och den personliga säkerheten återställdes, och missdådare straffades å det grövsta."

"Lagar som ingen klagade på ersatte den godtyckliga makt som förr eller senare orsakar uppror. Genom att stå som garant för den inre ordningen kunde han befästa sin ställning och ingen som tog del av det ökande välståndet kunde kräva sin rätt till tronen."

Den burmesiske kungen Hsinbyushin beordrade 1768 den burmesiske guvernören i Tavoy, Maengki Manya แมงกี้มารหญ้า, att skicka en spaningsstyrka genom de Tre pagodernas pass för att undersöka situationen i Siam. Maengki Manya ledde en styrka på 2 000 som via Kanchanaburi nådde fram till Bang Kung บางกุ้ง vid floden Mae Klong i den nuvarande provinsen Samut Songkhram สมุทรสงคราม[. Staden Samut Songkhram hade sedan lång tid tillbaka varit boplats för kinesiska immigranter och låg väster om Thonburi.

(Provinsen Samut Songkhram)

Kung Taksin var ovetande om burmesernas intrång och visste inget förrän burmeserna attackerade kineserna i Bang Kung. De lokala kineserna bjöd på hårt motstånd vid Wat Bang Kung วัดบางกุ้ง, men Maengki Manyas styrka satte hårt tryck på dem. Taksin utsåg Phra Maha Montri (Bunma) som förtrupp och ledde själv en flottstyrka med tjugo båtar mot Bang Kung. Läget för de kinesiska försvararna var kritiskt, men Taksin lyckades vinna slaget vid Bang Kung 1768. Maengki Manya retirerade därefter hem till Tavoy. Detta slag var Taksins första seger över burmeserna sedan han blivit kung.