Till en början hade regeringen varit villrådig då Prajadhipok abdikerade. Detta då få personer utanför palatset förstod sig på de gamla kungliga ritualerna eller kände till tronföljarlagen från 1924. Det var bara palatssekreteraren Chaophraya Woraphong Phiphat เจ้าพระยาวรพงศ์พิพัฒน์ (31 mars 1862-26 januari 1941), alias Mom Ratchawong Yen Israsena (Mom Ratchawong Yen Itsarasena) หม่อมราชวงศ์เย็น อิศรเสนา, som fullt ut förstod den kungliga rangordningen och titlarna och förutom honom var det bara Pridi Banomyong som förstod sig på palatslagen (Kot Monthian Ban).

(Chaophraya Woraphong Phiphat)

Man tog fasta på det råd som Prajadhipok givit i samband med sin abdikering och den 7 mars 1935, efter fem dagars överläggningar, bestämde sig regeringen för att utse den gamle kungens brorson prins Ananda Mahidol (Ananthamahidon) อานันทมหิดล (r. 20 september 1925-9 juni 1946) till ny tronföljare.

Ananda Mahidol fick den formella titeln Phra Bat Somdet Phra Chao Yu Hua Ananthamahidon พระบาทสมเด็จพระเจ้าอยู่หัวอานันทมหิดล. Hans pappa var den tidigare omtalade prins Mahidol Adulyadej som i sin tur var en son till kung Chulalongkorn och drottning Savang Vadhana. Ananda Mahidol är också känd som Rama VIII (Phra Ram 8) พระราม 8.

(Ananda Mahidol cirka 5 år gammal)

Hela frågan om vem som skulle bli tronföljare hade dock varit litet mer komplicerad än man kan tro. Det fanns nämligen ytterligare en ung prins vid exilhovet i England som kunde göra anspråk på tronen. Det handlade om den tolvårige prinsen Varananda Dhavaj (Mom Chao Waranon Thawat) หม่อมเจ้าวรานนท์ธวัช (19 augusti 1922-14 september 1990). Varanandas pappa, den tidigare omtalade prins Chudadhuj Dharadilok, var liksom prins Mahidol, en son till Chulalongkorn och helbror till den tidigare kungen Vajiravudh. Han hade dött redan i juli 1923, endast 31 år gammal.

Varanandas mamma, Ravi Kayananda (Mom Rawi Kaiyanon) หม่อม ระวี ไกยานนท์ (16 oktober 1904-1990), var en hushållerska och betraktades därmed som en vanlig kvinna ur folket. Trots detta blev Varananda senare upphöjd till Phra Ong Chao.

Förutom sonen Varananda fick prins Chudadhuj även dottern prinsessan Sudasiri Sobha (Mom Chao Sutthasirisopha) หม่อมเจ้า สุทธสิริโสภา (16 december 1921-2 februari 1998). Henne hade Chudadhuj fått med Mom La-or Sirisambandh (Mom La-o Sirisamphan) หม่อมลออ ศิริสัมพันธ์, som även hon var en vanlig kvinna ur folket. Trots det skulle även dottern senare bli upphöjd till Phra Ong Chao.

(Sudasiri Sobha)

Prins Chudadhuj hade visserligen varit gift med prinsessan Chirabunyini Jumbol (Mom Chao Chirabunyini Chumphon) หม่อมเจ้าจิรบุญญินี ชุมพล (10 augusti 1907-19 mars 1980), men paret hade inte fått några gemensamma barn. I andra källor heter Chirabunyini Jumbol från början Boonchirathorn Jumbol (Mom Chao Bunchirathon Chumphon) หม่อมเจ้าบุญจิราธร ชุมพล och som gift Bunchirathon Chudadhuj (Mom Chao Bunchirathon Chudathut) หม่อมเจ้าบุญจิราธร จุฑาธุช.

(Bunchirathon Chudadhuj)

Varananda var egentligen en högre rankad sonson till kung Chulalongkorn än Ananda. Både Chudadhuj och Mahidols hustrur var som omtalat vanliga kvinnor ur folket. Skillnaden låg i att Chudadhuj äktenskap med Ravi Kayananda inte var officiellt sanktionerat, medan prins Mahidols äktenskap med Sangwan Talapat (Sangwan Talaphat) สังวาลย์ ตะละภัฏ (21 oktober 1900-18 juli 1995) däremot fått kunglig välsignelse.

Prins Varananda gifte sig 1950 med en engelsk kvinna vid namn Pamela Smee แพเมลา สมี (cirka 1892-1952), vilket innebar att de två barn som han fick med henne diskvalificerades från tronföljden. Som gift blev Pamela Smee känd som Mom Pamela Chudadhut na Ayutthaya (Mom Phaemela Chudathut na Ayutthaya) หม่อมแพเมลา จุฑาธุช ณ อยุธยา.

Varananda skiljde sig senare från Pamela Smee och gifte faktiskt om sig med Bhumibols syster Galyani Vadhana (Chao Fa Kanlayani Watthana) เจ้าฟ้ากัลยาณิวัฒนา (6 maj 1923-2 januari 2008) 1969. Även detta äktenskap slutade med skilsmässa 1990. De fick heller inga gemensamma barn, vilket inte var så märkligt med tanke på Galyanis ålder. Galyani hade dock en dotter från ett tidigare äktenskap.

Dottern Dhasanawalaya (Thatsanawalai) ทัศนาวลัย (11 november 1945-), hade hon fått i sitt äktenskap med Aram Ratanakul Serireongrit (Aram Rattanakun Seriroengrit) อร่าม รัตนกุล เสรีเริงฤทธ์ (24 augusti 1920-3 februari 1982). De hade gift sig 1944 och skilt sig 1950.

(Dhasanawalaya med sin mamma)

Ananda Mahidol var bara 9 år gammal då han blev kung. Ett regentråd bestående av två prinsar och Chaophraya Yommarat (Pan Sukhum) เจ้าพระยายมราช (ปั้นสุขุม) (15 juli 1862-30 december 1938) skulle sköta hans plikter under perioden 1935-1944, medan han fullföljde sina studier i Schweiz. Här påstår en källa att Chaophraya Yommarat (Pan Sukhum) hade varit en mäktig minister under kung Vajiravudh, men att han hade avskedats under Prajadhipoks regeringstid. Hur han gjorde comeback vet jag ej.

(Chaophraya Yommarat)

Den ene av de två prinsarna i regentrådet var Anuwat Chaturon (Kromma Muen Anuwat Chaturon) กรมหมื่นอนุวัตรจาตุรนต์, alias prins Oscar (Phra Ong Chao Osakha Nuthit) พระองค์เจ้าออศคาร์นุทิศ) (2 december 1883-12 augusti 1935) som var en sonson till kung Mongkut. Hans far var den tidigare nämnde prins Chakrabardibongse, som var Chulalongkorns helbror.

(Prins Anuwat Chaturon)

Den andre prinsen var den 31-årige Aditya Dibabha (Phra Ong Chao Athit Thip-apha) พระองค์เจ้าอาทิตย์ทิพอาภา (24 juli 1904-19 maj 1946), som var en sonson till Chulalongkorn. Hans far var prins Abhakara Kiartivongse (Phra Ong Chao Aphakon Kiattiwong) พระองค์เจ้าอาภากรเกียรติวงศ์ (19 december 1880-19 maj 1923), som även är känd som prinsen av Chumphon (Kromma Luang Chumphon Khet Udomsak) กรมหลวงชุมพรเขตอุดมศักดิ์.

(Prins Aditya Dibabha)

(Prins Abhakara Kiartivongse)

Det tidigare omtalade beslagtagandet av Prajadhipoks tillgångar fick sedermera tragiska konsekvenser för regenten Anuwat Chaturon. Under press från både regeringen och rojalisterna begick han självmord den 12 augusti 1935. Se även den tidigare artikeln ”Prajadhipok abdikerar (2 mars 1935).”

Prins Abhakara Kiartivongse är så pass intressant att han förtjänar att vi berättar litet mer om honom. Under sin ungdom studerade han sjökrigföring i England och återvände sedan hem år 1900 för att tjäna i den siamesiska flottan. Han var högst delaktig i förbättringen och moderniseringen av den kungliga siamesiska flottan och har förärats namnet ”den kungliga thailändska flottans fader.”

Den kungliga prinsen och amiralen reste personligen till England för att förhandla om ett köp av jagaren HMS Radiant เอชเอ็มเอส เรเดียนท์, som sjösatts 25 november 1916 och som hade tjänat britterna under första världskriget. Köpet genomfördes i september 1920 och fartyget döptes om till Phra Ruang (Ruea Luang Phra Ruang) เรือหลวงพระร่วง. Prins Abhakara var själv befälhavare då fartyget seglades hem till Siam.

(Fartyget Phra Ruang)

Prins Abhakara ansåg 1922 att Sattahip-bukten (Ao Sattahip) อ่าวสัตหีบ skulle vara en lämplig strategisk plats för en flottbas och kunglig mark avsattes också för att bygga den flottbas som existerar ännu i dag. Förutom sin karriär i flottan studerade prinsen medicin. Han var speciellt intresserad av örtmedicin. Som doktor Phon (mo Phon) หมอพร bidrog han med att behandla folk från alla samhällsklasser och raser.