Då partimedlemmarna från Folkets parti återvänt hem till Siam före kuppen visade det sig att de hade många sympatisörer inom armén, flottan, bland handelsmän, statstjänstemän och från många andra grupper. Antalet medlemmar steg till sist till 102 stycken, men det finns någon källa som säger 114, som bildade fyra fraktioner;

1. En civil grupp ledd av Pridi Banomyong.

2. Flottan ledd av Luang Sinthusongkramchai (Luang Sinthusongkhramchai) หลวงสินธุสงครามชัย (23 juni 1901-1976), med det ursprungliga namnet Sindhu Kamalanavin (Sin Kamalanawin) สินธุ์ กมลนาวิน.

(Luang Sinthusongkramchai)

3. Unga arméofficerare ledda av major Phibunsongkhram.

4. Högre officerare ledda av överste Phot Phahonyothin พจน์ พหลโยธิน. Han blir senare känd som Phraya Phahonphonphayuhasena พระยาพหลพลพยุหเสนา (29 mars 1887-14 februari 1947). Lyckligtvis är han också känd under förkortningen Phraya Phahon พระยาพหล.

(Phraya Phahon)

Som den egentliga hjärnan bakom kuppen 1932 räknas den då endast 32 år gamle Pridi Banomyong. Det stod klart på kuppdagen att Folkets parti då dominerades av två av de ovan nämnda fraktionerna. En vänstergrupp, mest bestående av civila, med den unge Pridi som ledare och en konservativ fraktion, som huvudsakligen bestod av äldre officerare från armén och flottan, med överste Phraya Phahon i spetsen.

Phot Phahonyothin var född i Bangkokdistriktet Phra Nakhon (Khet Phra Nakhon) เขตพระนคร. Hans pappa var kines och hans mamma siames. Han gick först på Chulachomklaos kungliga militärakademi och lämnade sedan denna militärskola 1903 då han 16 år gammal fick ett stipendium för att studera vid Preussische Hauptkadettenanstalt i Gross-Lichterfelde.

(Distriktet Phra Nakhon i Bangkok)

I Tyskland kom Phot i kontakt med den inte helt okände Hermann Göring แฮร์มันน์ เกอริง (12 januari 1893-15 oktober 1946) 1909. En av mina källor säger att han också hade blivit bekant med japanen Hideki Tojo ฮิเดะกิ โทโจ (30 december 1884-23 december 1948), som du kommer att få höra mer om längre fram. En källa säger att de ska ha lärt känna varandra då de tränade fäktning. Jag har dock inte hittat någon information om var och när de ska ha träffats.

(Hermann Göring som ung)

(Hideki Tojo som ung)

Därefter hade Phot studerat ett år i Danmark vid Ingenjörshögskolan i Köpenhamn. Då hans stipendium tog slut återvände han till Siam 1912. Enligt en källa hade Phot återvänt till Siam där han vädjade om ett ökat ekonomiskt stöd då han menade att levnadsomkostnaderna var för höga i Danmark med tanke på stipendiets storlek. Försvarsministern och prinsen Chakrabongse Bhuvanath ska ha uppfattat detta som stötande.

Efter sin hemkomst från Europa tjänstgjorde Phot några år som löjtnant i provinsen Ratchaburi och blev sedan överförd till Bangkok. Därefter tog hans karriär fart och 1928 blev han befordrad till överste i armén och i kung Prajadhipoks kungliga vaktstyrka. En annan källa säger att han blev överste 1930 och en tredje att Phot fick titeln Phraya och graden överste 1931. I fortsättningen kommer jag att använda namnet Phraya Phahon i stället för Phot. 1932 blev Phraya Phahon arméns överstekommenderande och han fick då uppenbart titeln general.

Phraya Phahon var en av de tre som skrivit under ultimatumet till kungen. Han kännetecknades av en personlig integritet som gjorde att bägge fraktionerna bland kuppmakarna kunde acceptera honom som Folkets partis ledare.

Tillhörande samma grupp som Phraya Phahon fanns den tidigare omtalade inflytelserika arméofficeren överste Phraya Songsuradet. Phraya Song พระยาทรง, som hans titel ofta förkortas till, hade den högsta ställningen i Bangkoks militärakademi, vilket var en viktig post som gav honom och kuppmakarna tillgång till ett omfattande kontaktnät och stort inflytande på de yngre officerarna.

Det var Phraya Songs taktiska geni som gjort det möjligt att neutralisera den starka armén och regeringen med bara en handfull soldater. Phraya Song var ännu mer konservativ än Phraya Phahon och litade inte på Pridi och hans grupp av intellektuella. Den tidigare nämnde Phibunsongkhram (Phibun) spelade en mindre aktiv roll och arbetade primärt i bakgrunden.

De konservativa officerarna i partiet respekterade monarkin som institution och trodde fullt och fast att Siam behövde en enande kraft för att undvika politisk instabilitet. Innerst inne var de förmodligen inte intresserade av en regeringsform av västerländsk typ, utan anledningen till deras medverkan i kuppen var hovets monopol på de ledande posterna i samhället.

När de väl hade uppnått prestige och makt skulle dessa officerare inte längre vara beredda att tillåta ytterligare förändringar i samhällsstrukturen. Pridi hade aldrig kunnat genomföra kuppen utan militärt stöd och mot sin vilja blev han tvungen att acceptera de konservativas idéer och inflytande.

Pridis långsiktiga politiska program var en process i tre steg;

• Först skulle det införas en provisorisk konstitution med en nationalförsamling.
• Det andra steget skulle påbörjas inom sex månader med en permanent konstitution, liknande den som presenterats för kungen med en till hälften utnämnd och till hälften indirekt vald nationalförsamling.
• Det tredje steget mot en fullständig representativ regering skulle införas då hälften av folket hade genomgått fyra års grundskoleutbildning, eller senast efter tio år, vilket som nu inträffade först.

Den tillfälliga konstitution som kung Prajadhipok accepterade den 27 juni, fyra dagar efter kuppen, var till största delen Pridis verk. Den var i kraft i drygt fem månader, medan man arbetade på en permanent. Enligt den tillfälliga konstitutionen styrdes landet av kungen, en nationalförsamling med en speciell verkställande kommitté som senare blev till kabinettet (regeringen), men kungen blev reellt en marionett. Den provisoriska nationalförsamlingen bestod av 70 medlemmar valda av Folkets parti och den tidigare omtalade 15 man starka Folkets kommitté, som var ansvarig inför nationalförsamlingen.