Efter kriget beslöts det plötsligt att familjen Mahidol skulle besöka hemlandet och den 5 december 1945 anlände kung Ananda, Sangwan och prins Bhumibol till Bangkok där de fick ett storslaget mottagande av folket. Det enda som störde harmonin var den ovan omtalade krigsrätten mot Phibun och hans följeslagare. Pridi som varit förmyndarregent drog sig nu tillbaka från denna post och blev rådgivare till regeringen.

(Ananda och Bhumibol)

Kungen togs emot på flygplatsen Don Mueang av en knästående Pridi. Bakom honom stod Seni Pramoj och landets högsta militärer. Flera av dessa hade varit med om revolutionen 1932. Därefter fortsatte kungen och hans familj med tåg in mot centrala Bangkok. Den 20 kilometer långa tågresan till Chitrlada-stationen (Sathani Rotfai Chitlada) สถานีรถไฟจิตรลดา kantades av hurrande och bugande människor.

(Chitrlada-stationen)

Väl framme vid stationen väntade ytterligare en välkomstkommitté under ledning av prins Rangsit. I välkomstkommittén fanns flera prinsar, framstående regeringsämbetsmän, utländska diplomater och ännu en gång Pridi. Därefter fortsatte kungafamiljen i en öppen bil till det kungliga palatset. Deras färdväg kantades återigen av tiotusentals hurrande människor. Det storslagna folkliga mottagandet visade hur djupt rotad respekten för monarkin var trots att det gått nästan 13 år utan en kung permanent på plats i Siam.

En källa säger att tidigare exilpolitiker fått återvända hem till festligheterna. Några namn på dessa har jag tyvärr inte. Prins Bovoradej återvände dock hem först i maj 1948.

Samma dag som kungafamiljen kom hem togs kungen och Bhumibol med till Wat Phra Kaeo och till den thailändska skyddsängeln Phra Siam Devadhiraj. Därefter visade bröderna sin aktning för sina förfäder i Chakridynastin i en tronsal reserverad enbart för de kungliga. Följande dag, den 6 december genomfördes en slags minikröning av Ananda där brahmanska präster, höga munkar och prinsar deltog.

Den 7 december tog kung Ananda emot regeringen och kommendanterna för de väpnade styrkorna. Militärerna försåg kungen med utmärkelser och en fältmarskalkuniform och utsåg honom formellt till överstekommenderande för alla de väpnade styrkorna. Kungafamiljen hade planerat att stanna några veckor för att sedan resa tillbaka till Schweiz där prinsarna skulle fortsätta sina universitetsstudier.

Den 23 december tog Pridi med sig kung Ananda och prins Bhumibol på ett heldagsbesök till ett av Seri Thais läger. Kungen var mycket exalterad över den militära uppvisning som han fick se. Detta rapporterade den tidigare OSS-agenten Alexander MacDonald อเล็กซานเดอร์ แมคโดนัลด์ (13 februari 1908-14 maj 2000), som hade arbetat med Seri Thai. MacDonald hade kommit till Bangkok för att starta den engelskspråkiga tidningen Bangkok Post บางกอกโพสต์. Detta gjorde han 1946 tillsammans med Prasit Lulitanond (Prasit Lulitanon) ประสิทธิ์ ลุลิตานนท์ (1910-1997).

(Prasit och Alexander MacDonald)

Ananda fick provskjuta ett par olika vapen vilket han höll på med i nästan en timme, enligt MacDonald. I slutet av dagen fick bröderna vapen som presenter av Seri Thai och bland dessa fanns också en amerikansk pistol av märket Colt โคลต์ (Colt M1911) till kung Ananda.

(Colt M1911)

Efter den här dagen blev skytte ett fritidsnöje i palatset. Från en balkong på andra våningen i palatsbyggnaden Boromphiman pricksköt kung Ananda och hans bror på mål som satts upp i palatsträdgården. Vissa dagar sköt de hundratals skott och både Ananda och Bhumibol hade en mindre vapenarsenal på sina rum. Seri Thai hade också skänkt en amerikansk jeep till Ananda som han och Bhumibol körde runt i på palatsområdet och en del kvällar körde de också ut anonymt i Bangkok.

(Boromphiman)

Handley säger att Mountbatten och MacDonald minns Ananda som närmast neurotiskt blyg och känslig, extremt beroende av sin mor för beslut, rädd för att visa sig offentligt och för att visa känslor. Det är högst troligt att han saknade den relativa friheten i Lausanne โลซาน i Schweiz.

Det verkar som om Ananda började tro att han kunde bidra till Siams utveckling. Flera gånger i veckan fick de båda bröderna information av höga tjänstemän och medhjälpare och de blev medvetna om landets problem och politik. De läste lokala och utländska tidningar, som var fyllda med politiska intriger under efterkrigstiden, och som till och med diskuterade monarkins roll.

Det finns också rapporter som tyder på att Ananda ville slippa undan sina plikter som kung. Enligt en del betraktare var kungen inspirerad av den irländske författaren George Bernard Shaw (26 juli 1856-2 november 1950) och han nämnde till flera personer tankar om att abdikera och lämna över kronan till Bhumibol.

Därefter verkar det som om han hade planer om att själv kandidera i kommande val, med målet att så småningom bli premiärminister. Seni Pramojs bror Kukrit sade senare att Ananda hade frågat honom om hur man genomförde en kampanj för en politisk post.

Anandas huvuduppgift under sin vistelse i hemlandet var att skriva under och därmed godkänna den nya författningen. Det politiska läget i landet och viktiga sociala åtaganden gjorde att deras vistelse blev betydligt längre än planerat. Den 9 maj 1946 skrev kung Ananda under den nya författningen och därmed verkade monarkins framtid vara säkrad. Den 1 juni öppnade kungen det första helt folkvalda siamesiska parlamentet.

(Kung Ananda besöker Chulalongkornuniversitetet tillsammans
med sin bror och mamma den 5 januari 1946)

Fredagen den 7 juni lät regeringen meddela att kungen och hans kungliga följe skulle resa till USA torsdagen den 13 juni. Man skulle först flyga till Honolulu โฮโนลูลู, där man skulle övernatta, och sedan flyga vidare till San Francisco ซานฟรานซิสโก på lördagen. Den 19 juni fanns ett inbokat möte med president Harry S. Truman แฮร์รี เอส. ทรูแมน (8 maj 1884-26 december 1972) i Washington.

(Harry S. Truman)

Ananda hade en tid innan uttryckt sin önskan om att återvända till Schweiz för att fortsätta sin utbildning vid Lausannes universitet มหาวิทยาลัยโลซาน. De äldre medlemmarna av den kungliga familjen och mäktiga politiker hade först motsatt sig detta, men Ananda hade till sist fått igenom sin vilja.

Kungen tänkte stanna 13 dagar i Washington och New York för att sedan fortsätta till London och slutligen till Schweiz. Amerikanska diplomatiska attachéer från Bangkok skulle följa med honom på resan.