Embryot till kungariket och staden Chiang Saen i Yonok โยนก sägs ha börjat någon gång på 600-talet enligt flera källor. Detta berättar jag mer utförligt om i det kommande avsnittet ”Taifolkens tidiga invandring i Thailand”. En av mina källor säger att området, på båda sidor om Mekongfloden, vid den blivande staden staden Chiang Saen kallades Yonok.
Området hade varit bebott sedan förhistorisk tid, vilket framgår av fynd som visas på Chiang Saen National Museum (Phiphitthaphan Sathan Haeng Chat Chiang Saen) พิพิธภัณฑสถานแห่งชาติเชียงแสน. Krönikorna berättar om den forntida kungliga staden Ngoenyang เงินยาง, som troligen var den första större staden i området.
Ngoenyang låg utmed en av handelsvägarna från norra nuvarande Thailand till Yunnanprovinsen. Krönikorna fortsätter med att berätta att härskaren i denna stad, eller riket, ingick en äktenskapsallians med härskaren i staden Chiang Hung, alternativt Chiang Rung เชียงรุ่ง, i området Xishuangbanna (Sipsong Phan Na).
Rikets kinesiska namn var Jinghong (Chinghong) จิ่งหง. Någon källa kallar Chiang Hung för huvudstaden i Xishuangbanna och andra källor kallar Chiang Hung för tairiket Sipsong Phan Na eller Keng Hung. Rikets invånare bestod primärt av luefolk.
Staden Ngoenyang existerar inte längre, även om dess namn fortfarande används synonymt med Chiang Saen. Enligt mina källor grundades staden Chiang Saen 1329 och kallades ursprungligen för Mueang Roi. Staden var formad som en oregelbunden rektangel med de ungefärliga måtten 3 000 meter gånger 1 400 meter och konturerna av detta är synliga än i dag.
Staden uppfördes direkt vid Mekongfloden och det behövdes därför bara grävas tre vallgravar då den fjärde sidan vette ut mot floden. Vallgravarna var 11-14 meter breda och upp till 4 meter djupa. Bakom vallgravarna fanns det först en jordvall och sedan en stadsmur med totalt fem stadsportar, som ledde in i staden. Åtta vakttorn uppfördes också på strategiskt viktiga platser i omgivningarna.
I dag syns rester av stadsmuren på den norra, västra och södra sidan av staden. Den östra muren antas ha kollapsat helt på grund av erosion från Mekongfloden omkring 1970. Spår av ett hörnfort har hittats på den nordöstra sidan, nära Mekongfloden. Bevis på existensen av sex fort finns också längs muren.