För att förstå något av den oerhörda popularitet och betydelse thaiboxningen har i sitt hemland, bör man känna till litet om Thailands historia, där boxare (kungar och andra) spelat framträdande roller.

Muay thai (muai thai) มวยไทย, som thaiboxning heter på thai, är som thailändarna själva betonar, baserat på en mycket gammal kampteknik som utvecklats av och för ett fattigt folk. Detta på grund av bristen på bra vapen och för att kunna försvara sig mot bättre utrustade fiender. Sannolikt fanns någon slags kampteknik redan mycket tidigt.

Innan thaiboxningen blev känd som muay thai var den känd som muay boran (muai boran) มวยโบราณ, muay thai boran มวยไทยโบราณ, eller toi muay ต่อยมวย (toi muai). Muay kan översättas till boxning, boran till gammaldags och toi till slag. När nybyggarna uppförde bosättningar och utvidgade sitt territorium behövde de soldater. Dessa lärde sig sannolikt någon form av kampteknik och bruket av olika typer av traditionella vapen såsom svärd, pilbågar och lansar.

Behovet av boxningstränare, khru muay (khru muai) ครูมวย, växte och de utvecklade undan för undan de taktiska principerna. Som självförsvar fick muay thai stor spridning bland befolkningen och för de yngre männen var tidig träning och upptränad skicklighet meriterande för deras möjlighet att bli soldater.

En del av de berättelser som följer här nedan har påträffats i skrift, men främst i den muntliga tradition som förmedlas än i dag. Visserligen skiljer sig versionerna åt ibland, men budskapet har alltid varit detsamma. I huvudtexten på min hemsida har jag berättat att en del menar att muay boran stammar från kung Naresuans tid. Men det finns också källor som säger att den stammar från Sukhothaitidens förste kung. Se även "Ayutthaya," "Ayutthaya och kontakterna med väst," artikeln "Striderna i Shanstaterna och Naresuans död (1605)."

Under Ayutthayaperioden levde även kung Suea, som du kan läsa mera om i "Ayutthaya," "Siam isolerar sig från väst," artikeln "Kung Suea (1703-1709)." Han uppsökte olika byars boxningstävlingar runt om i landet för att testa sin egen förmåga mot de lokala mästarna. Kungen var då förklädd och boxades under antaget namn. Han blev en legend redan under sin livstid tack vare sitt enastående intresse för muay boran och sina tävlingsframgångar.

När Ayutthaya föll 1767 blev många siameser krigsfångar i Burma. Vid en religiös festival i Rangoon som den burmesiske kungen höll 1774 fanns olika former av underhållning med på programmet. Detta inkluderade boxningstävlingar i både burmesisk boxning (muai phama) มวยพม่า och muay thai.

(Burmesiska boxare)

Siamesernas skicklighet i muay thai var välkänd och här fanns ett utmärkt tillfälle att få en uppgörelse mellan de två stilarna. Bland de siamesiska fångarna fanns en man vid namn Nai Khanom Tom นายขนมต้ม. Han hade tidigare varit bosatt i Burma och varit anställd som soldat i en Pegugarnison. Där hade han fått träning i olika krigskonster inklusive burmesisk boxning. Då han inte gillade sina kamrater i garnisonen hade han hoppat av och sökt sig till de siamesiska styrkorna under general Taksin.

Efter att ha blivit tillfångatagen av burmeserna under en gränsstrid hamnade Nai Khanom Tom åter i Burma, men nu som slav. Han blev därefter känd som en oerhört skicklig thaiboxare. Man gav nu Nai Khanom Tom valet att förbli slav eller slåss för sin frihet mot den burmesiske mästaren. Han valde det sistnämnda och besegrade därefter sin motståndare och sedan inte mindre än ytterligare 11 utmanare. Här säger legenden att han tvingades ta sig an alla sina motståndare i en följd! Andra källor säger litet mer "blygsamt" att han besegrade alternativt 9 eller 10 motståndare.

Denna prestation beundrades inte bara av de övriga siamesiska krigsfångarna utan lika mycket av den burmesiske kungen Hsinbyushin. Han applåderade högt och skall ha sagt till Nai Khanom Tom; ”Varje kroppsdel av en siames är välsignad med gift. Till och med hans bara händer kan fälla nio eller tio motståndare."

Nai Khanom Tom fick nu välja om han ville ha guld och juveler som gåva, eller välja den kvinna som han önskade. Men Nai Khanom Tom hade ingen användning för varken guld eller juveler och bad i stället om att få ta med sig ett antal siamesiska kvinnor som tagits till fånga under de många tidigare striderna mellan Burma och Siam. Detta beviljades och med den burmesiske kungens välsignelse fick han därefter lämna Burma oskadd.

Som så ofta förr så varierar historien om Nai Khanom Tom i olika källor. En källa säger att den burmesiska kungen frågade Nai Khanom Tom om han ville ha värdefulla saker eller vackra fruar. Utan tvekan skall han ha svarat att han valde fruarna värdefulla ting var lättare att skaffa än vackra hustrur. Därefter fick Nai Khanom Tom två vackra flickor från monfolket av kungen. Senare återvände han hem till Siam som en hjälte tillsammans med sina vackra fruar som han levde med resten av sitt liv.

För att hylla boxningshjälten Nai Khanom Tom är den 17 mars utsedd till "Boxningens dag" i Thailand. Intäkterna från vissa av de tävlingar som genomförs till hans ära går till fonder som gynnar nuvarande boxares välfärd.

(Affisch från filmen "Nai Khanom Tom" från 2003)

Hur skicklighet i muay thai kunde vara mycket meriterande visar ännu en berättelse från Taksins tid. En viss Phraya Phichai Dap Hak som studerat under många berömda mästare fick tillfälle att demonstrera sitt boxningskunnande för kungen. Som tack för uppvisningen fick Phraya Phichai Dap Hak bli soldat och avancerade sedermera till guvernör. Du kan läsa mera om honom i "Ayutthaya," "Ayutthayas fall," artikeln "Krig mot Burma (1772)."

1778 under Kung Rama I:s regeringstid. anlände två franska boxare till Thailand. Deras boxning omfattade både slag och sparkar och systemet kallas i dag savate. Fransmännen hade dessförinnan besegrat flera välrenommerade boxare på den indokinesiska halvön och ville möta siameser. En man vid namn Mueng Plan, tillhörande den kungliga vaktstyrkan, utsågs att försvara den siamesiska äran. I en del källor kallas han Muen Plan.

När matchen mot den förste fransmannen började koncentrerade sig denne att använda slag mot Mueng Plans nacke och nyckelben. Mueng Plan försvarade sig emellertid bra och tog därefter initiativet och fick försatt sin motståndare i stora problem. Den andre fransmannen ingrep då för att hjälpa sin landsman. Detta regelbrott fick palatsvakten att ingripa, med påföljd att de båda fransmännen fick bäras tillbaka till den båt som skulle föra dem från Thailand. Denna berättelse skiljer sig en del från berättelsen i "Bangkok blir huvudstad," artikeln "Maha Uparat Surasi."

Även här finns det en variant som avviker litet från den ovanstående. Denna källa säger att Mueng Plan skall ha backat så mycket att den andre fransmannen, som var en bror till den tävlande, valde att ingripa och hindra Mueng Plan från detta. Detta genom att knuffa honom. Detta resulterade då i ett storbråk där medlemmar i kungens vaktstyrka ingrep och de båda fransmännen överfölls och misshandlades. De fick sedan bäras tillbaka till sin båt som redan följande dag lämnade fartyget Siam.

Under kung Chulalongkorns regeringstid var muay thai också mycket populärt och många nya träningsläger tillkom. Medlemmar av den kungliga familjen rekryterade framstående boxare och åtskilliga tävlingar hölls för kungens nöje. Under kung Vajiravudhs regeringstid fortsatte antalet tävlingar i thaiboxning att öka och man började också använda den västerländska boxningsringen. Den allra första uppfördes 1921 i Bangkok.

Även när nymodigheten med ringen kom fortsatte boxarna att linda sina händer med rep av hampa. Det finns källor som påstår att man ibland, men främst under tidigare perioder, använde lim blandat med glaskross i repens yttersta lager. Detta förnekas dock av andra källor som menar att detta är ett Hollywood-påhitt.

Utbyte med utländska boxare blev allt vanligare. En fristilsmatch som blev vida omtalad var den mellan Young Harntalay (Yang Hanthale) ยัง หาญทะเล och Chin Chang (Chi Chang) จิ๊ฉ่าง från provinsen Guangdong (Kwangtung) i Kina. Chang påstods ha utvecklat chi (ungefär "inre kraft") till en mycket hög nivå och hade ett grundmurat rykte som mycket skicklig.

(Chin Chang och Young Harntalay i den berömda matchen)

De många åskådarna fick se Young vinna med en välplacerad spark som golvade Chang. Matchen fick svåra följder för Chang som tvingades tillbringa många månader på sjukhus för vård av sina skador. Matchen lär ha ägt rum omkring 1920-talet.

Förutom boxningsringen anammades ringdomare och tidtagning med klocka från västerländsk boxning. Tidigare hade man skött tidtagningen med hjälp av en genomborrad kokosnöt som flöt i vatten. När den sjönk var ”ronden” slut.

1929 infördes boxningshandskar efter att en filippinsk boxare, i internationell stil, gjort en uppvisning med boxhandskar på Lumphinistadion i Bangkok. Man insåg då att boxningshandskar var ett bättre alternativ än att linda händerna med rep. Dessutom började man att dela in matcherna i ronder med en paus mellan varje rond. Andra källor säger att boxningshandskar först blev vanliga på 1950-talet.

Fler nymodigheter infördes och det hårt lindade "höftskynke" som tidigare varit boxarnas klädsel byttes mot vida kortbyxor och en blå respektive röd ringhörna markerade boxarnas plats i ringen. Men några egentliga inskränkningar i thaiboxningens tillåtna slagrepertoar med armbågar, knän, fötter och knytnävar blev det inte.

Däremot utvecklades thaiboxarnas fotarbete och slagteknik mer och mer mot internationell boxning. De traditionella "tigerstegen" (rörelse efter mönstret av en triangel) byttes efterhand ut mot den internationella boxningens fotarbete och slagteknik. Fram till 1942 (under kung Prajadhipoks (Rama VII) regeringstid) grundades flera permanenta boxningsstadions både i Bangkok och i provinserna. Dessa arenor försvann emellertid i slutet på andra världskriget.

1945 renoverades Rajadamnernstadion i Bangkok, vilket markerade inledningen till en era då både antalet fasta tävlingsarenor och antalet tävlingar på nytt ökade kraftigt. Dessutom ändrades regelsystemet bland annat så att varje reguljär match fick fem treminutersronder, med två minuters vila mellan varje, samt införandet av viktklasser.

Några äldre auktoriteter inom muay thai har ibland framfört att viktklassindelningen inte bara hade fördelar. Antalet tekniker som behövde brukas blev färre. Tidigare kunde boxarna få motståndare av olika vikt och var då tvungen att ha olika strategier och tekniker beroende på om motståndaren var lättare eller tyngre än han själv.

Ovanstående mycket korta summariska beskrivning visar hur muay thai utvecklats från en utpräglad stridskonst, med uråldriga traditioner, till en sport påverkad av internationell boxning.

Det var inte bara i Ayutthaya som det fanns kickboxningsvarianter som påminde om thaiboxning. Burma hade sin egen variant som kan ha haft sitt ursprung på 1100-talet. Denna boxningsvariant är i dag känd som lethwei (laewe) และเหว่ eller burmesisk boxning (muai phama) มวยพม่า.

Lethwei betraktas som en av världens mest brutala varianter av kampsport då sporten praktiseras med lindade händer utan handskar och där kämparna förutom knytnävar, armbågar, knän och fötter också får lov att skalla motståndaren!

Kambodja hade tidigt sin egen kickboxningsvariant, pradal serey (pradan seri) ปรฏาลเสรี eller kun khmer (kun khamen) กุนเขมร, alternativt kun khamae กุนขแมร์, som liknar thaiboxning. Denna form av boxning har spårats så lång tid tillbaka som till 800-talet. Pradal kan översättas till ”boxning” och serey betyder ”fri” och en fri översättning av pradal serey är "friboxning."

Även Laos har sin egen variant kallad muay lao มวยลาว som liknar de övriga kickboxningsvarianterna i grannländerna.

I januari 2023 kunde man läsa att Thailand och Kambodja råkat i luven på varandra tvistar om huruvida inspirationen till modern kickboxning ska heta muay thai eller kun khmer. Då Kambodja är värdar för Southeast Asian Games eller SEA Games ซีเกมส์, som är planerade till maj 2023, hade man beslutat sig för att kalla kickboxningsmomentet för kun khmer i stället för det mera etablerade muay thai.

Svaret från Thailand blev då att man inte tänkte skicka några deltagare till tävlingarna. Men Kambodja har inga planer om att ändra sitt beslut och Kambodja skulle heller inte skicka några kickboxare till Southeast Asian Games i Thailand, som skulle vara värd för tävlingarna 2025. Fortsättning följer!