En krönika kallad legenden om Singhanavati (Tamnan Singhanawati Kuman) ตำนานสิงหนวติกุมาร berättar om taihövdingen Singhanawat สิงหนวัติ, som kom till området norr om dagens Chiang Mai med ett stort antal följeslagare. Kanske kom han från Xishuangbanna i Yunnan.

Observera att stavningen av namnet eller titeln på denna hövding varierar i källorna. En källa menar att Singhanati สิงหนติ är det korrekta namnet, som förekommer i tidiga palmbladstexter. Jag har ändå valt att konsekvent använda mig av stavningen Sighanawat.

Singhanawat inledde strider mot de ursprungliga invånarna och tvingade bergsstammarnas hövdingar att erkänna honom som härskare. När khomregenten av Umangasela (Umongkhasela) อุมงคเสลา vägrade att erkänna honom besegrade han också denne militärt och intog staden.

Singhanawat fortsatte sedan att erövra det som långt senare skulle bli riket Lan Na. Här säger en av mina källor att Singhanawat ändrade namnet på Umangasela till Mueang Yonok Nakhon Chaiburi Ratchathani Si Chang Saen เมืองโยนกนครไชยบุรีราชธานีศรีช้างแส่น.

Kungariket Yonok, som enligt en källa låg vid floden Kok (Maenam Kok) แม่น้ำกก i den nuvarande provinsen Chiang Rai, gränsade mot nuvarande Vietnam i öster, Nanzhao i norr och Lavarattha (uppenbarligen Hariphunchai, fast Lavarattha är en namnvariant av Lavo eller Lopburi) i söder och sträckte sig in i shanregionen vid övre Salween i väster.

(Floden Kok)

Kungariket Yonok är även känt som Singhanavatinagorn (Mueang Nak Phan Singhanawat Nakhon) เมืองนาคพันธุ์สิงหนวัตินคร, alternativt Singhanavati. Namnet Yonok Nakhon โยนกนคร förekommer också.

Ett jordskalv förstörde sedan staden Nak Nakorn (Nak Nakhon) นาคนคร och detta blev slutet för kungariket Yonok. I Yonoks krönika Phongsawadan Yonok พงศาวดารโยนก kallas staden också för Yonok (Mueang Yonok) เมืองโยนก. Staden ska ha sjunkit ner i ett träsk som i dag är känt under namnet Wiang Nong Lom เวียงหนองหล่ม. Fritt översatt betyder namnet "den dränkta staden".

Träsket är i dag en del av Chiang Saen-sjön (Thalesap Chiang Saen) ทะเลสาบเชียงแสน. Tidpunkten för jordbävningen varierar mycket beroende på källan. Jag har sett årtalen 460, 545 och 657. Det sistnämnda verkar mest troligt.

De nordtai (tai yuan) som överlevde jordbävningen begav sig då österut under ledning av en man vid namn Khun Lang ขุนลัง och de samlades sedan vid en plats som fick namnet Vieng Prueksa (Wiang Prueksa) เวียงปรึกษา. Här etablerades en monarki, där man valde sin regent bland de 14 byledarna i området, som varade i 93 år.

Så här målande berättar Yonoks krönika om den dramatiska jordbävningen;

Vid den här tiden härskade en kung vid namn Chaichana ไชยชนะ i Nak Nakhon, eller Yonok. Efter att ha regerat i ett år hade en av invånarna gått och fiskat i Kukanathi-floden (Maenam Ku-ka-na-thi) แม่น้ำกุกะนที och fångade en albinoål (pla lai phueak) ปลาไหลเผือก, som var lika lång som stammen av en palm ต้นปาล์ม (ton pam) eller omkring 14 meter lång.

Byborna slog ihjäl den, knöt ett rep runt den och släpade sedan ålen längs en kanal, som senare fick namnet Khlong Mae Lak คลองแม่ลาก, för att erbjuda den till kungen. Kung Chaichana beordrade därefter att ålen skulle delas i bitar som skulle delas ut till samtliga invånare i staden. Alla fick en del av den förutom en gammal änka som skulle överleva den kommande jordbävningen.

Samma natt som ålen fångats hördes ett högt ljud mitt i natten och sedan ytterligare en gång och en tredje gång nära gryningen. Därefter sjönk staden ner under jorden och blev så småningom ett stort träsk (nong nam) หนองน้ำ. Enligt krönikan försvann även kung Chaichana under denna katastrof.