En annan version, som påminner om händelser som jag berättat om i den föregående artikeln, säger att taifolken led under khomregenten av Umangasela. En taiprins vid namn Phang (Phra Chao Phangkharat) พระเจ้าพังคราช besegrades av khomregenten och skickades i exil för att verka som byhövding (förmodligen) i en lawalandsby nära Mae Sai nordväst om Ngoenyang.
Prins Phang ålades att betala en årlig tribut på fyra mått guld till khomregenten och krönikan fortsätter; "Vi tai led, både prins och undersåte, eftersom alla var tvungna att vaska guld för att betala tribut till khomregenten.” Prins Phangs förste son Thukhita (Thukkhita Kuman) ทุกขิตะกุมาร, som föddes året efter, döptes därför mycket passande till den lidande prinsen.
Efter nära två årtionden av "lidande" hade uppenbart son nummer två till prins Phang, prins Phrom (Phrom Kuman พรหมกุมาร), fått nog av eländet och han uppmanade sin far att sluta betala tribut till khomregenten, vilket han uppenbart också slutade med. Lägg märke till att en del källor använder namnet Brahma i stället för Phrom. Phrom är den thailändska namnvarianten för Brahma.
Tre år senare attackerade khomregenten det som källan kallar Singhanavati, men den endast 16 år gamle Phrom, som hade rykte om sig som mycket skicklig i strid, besegrade khomregenten i en elefantduell.
Khomregenten och hans trogna tvingades därefter att fly. Prins Phrom som var orolig att fienden skulle återvända förföljde dem därför under flykten söderut under en hel månad genom bergsstammarnas byar ända till Lavaratthas gränser. Där förbarmade sig guden Indra (Phra In) พระอินทร์ över de flyende och reste en mur av sten som stoppade Phrom. Därefter kunde khomregenten återvända till Indapathanagara (Angkor).
Här säger en källa att då Phrom återvände hem erbjöds han titeln som uparat, men detta avböjde han och gjorde i stället sin äldre bror till tronarvinge. Phrom återinstallerade därefter sin far som regent över Ngoenyang och att han därefter drog vidare för att grunda en ny stad, Wiang Chaiprakan เวียงไชยปราการ, vid dagens Fang 1117.
Enligt en källa var Phrom född 1098 och skall ha dött 79 år gammal 1177. En annan källa säger att han regerade i Wiang Chaiprakan i 60 år och dog 77 år gammal. Men det finns fler bud och en källa säger att han kan ha fötts någon gång mellan 1012 och 1089 med en möjlig alternativ levnadstid 1112-1189! Phroms son Chaiyasiri ไชยศิริ tog över i Wiang Chaiprakan efter sin far.
1188 skall en monarmé ha invaderat Wiang Chaiprakan. Chaiyasiri förstod att han inte skulle kunna motstå attacken med sin lilla befolkning och flyttade därför söderut där han grundade staden Nakhon Thai นครไทย i den östra delen av den nuvarande provinsen Phitsanulok. Nakhon Thai นครไทย är i dag ett distrikt i provinsen Phitsanulok.
1200-1205 skall Chaiyasiri ha skickat diplomatiska missioner till Kina. Detta för att få ett politiskt erkännande och ett handelsutbyte. Handeln började med sedan med hästkaravaner över bergiga stigar mellan södra Kina och hans tairike.
Det kan vara på sin plats att berätta att flera av den nya generationens thailändska historiker helt enkelt menar att prins Phrom inte har existerat!