Intharacha II efterträddes av sin yngre bror prins Chettha, som fick titeln Somdet Phra Ramathibodi II สมเด็จพระรามาธิบดีที่ 2 (r. 1491-1529). Liksom under sin brors regeringstid blomstrade Ayutthaya under Ramathibodi II. Han härstammade, som tidigare omtalat, från den kungliga familjen av Sukhothai. Ramathibodi II var född 1473 och därmed bara omkring 18 år då han besteg tronen. En av hans första handlingar som kung var att kremera sin far och sin äldre bror och lät bygga stupor där deras aska skulle förvaras. Dessa stupor finns fortfarande kvar i Wat Phra Si Sanphet วัดพระศรีสรรเพชญ์ i Ayutthaya.

Ramathibodi II förlorade kontrollen över Malacka tidigt under sin regeringstid efter att Malacka gjort uppror mot sin herrestat. Pahang skall ha gjort detsamma. Förhållandet mellan Malacka och Ayutthaya skall sedan ha varit frostigt under mer än två decennier.

Kung Ramathibodi II beordrade år 1500 att det skulle tillverkas en gigantisk stående Buddhastaty av metall till Wat Phra Si Sanphet. Den blev 16 meter hög och sockeln över 7 meter lång. Den täcktes med guldplattor som tillsammans vägde nära 173 kilo och det tog nästan tre år att tillverka den. Denna stående Buddha var då den största i världen av sitt slag, men fördärvades sorgligt nog av burmeserna 1767.

Den senare kungen, Rama I, lät hämta den sönderslagna statyn till Bangkok och gjorde ett misslyckat försök att reparera den. Vad som sedan hände med statyn kan du läsa mera om i ”Bangkok, Rama I-Rama VII,” avsnittet ”Bangkok blir huvudstad,” artikeln ”Bangkok blir huvudstad (6 april 1782).”

Tempellivet var mycket viktigt vid denna tid. Här hölls många fester och munkarna mottog gåvor. Här hade man lekar och tävlingar och inte minst så träffades de unga kvinnorna och männen här vilket i sin tur resulterade i giftermål.

Templen var centrum för utbildning både för munkar och för lekmän, men flickorna undervisades hemma. Om flickorna var födda i rika familjer, eller i familjer med goda kontakter med hovets damer, kunde de undervisas i palatset som fungerade som ett slags universitet. Här studerades buddhismen, landets historia och sedvänjor samt konst och hantverk. Det var vanligtvis bland dessa välutbildade unga kvinnor som kungarna och prinsarna valde sina hustrur.

Jag har tidigare berättat att polygami var vanligt i denna del av världen. Egentligen innebar polygami att alla hustrur skulle ha samma ställning, men det fanns nästan alltid en chefshustru. Ibland kunde två systrar dela denna position. Chefshustrun ledde hushållet med bihustrurna (konkubinerna), sina egna barn, styvbarn och den ofta stora tjänstestaben. Bland bönderna var polygami mycket ovanligare på grund av de stora kostnaderna. Hos kungarna blev ofta den första hustrun chefshustru (som vi i väst klassar som drottning) och hon var ofta av kunglig börd, antingen från kungens egen familj eller från någon vasallstat.

De tidiga chefshustrurna var kända under sina namn med titeln Phra framför namnet. Andra fruar till kungen var kända som Chao Chom เจ้าจอม som grovt kan översättas som kunglig följeslagare. Deras barn, om de accepterades av kungen, hade alltid lägre rank än drottningens barn. Genom polygamin skapades det väldiga antalet kungligheter som länge förvånade oss västerlänningar. Polygami blev olagligt i Siam först 1935. 

1500 skickade Ramathibodi II siamesiska arméer för att kuva sultanatet Malacka. Man lyckades inte erövra staden, men man fick Malacka och andra sultanat såsom Pattani, Pahang och Kelantan att betala tribut till Ayutthaya.