Embryot till kungariket och staden Chiang Saen i Yonok sägs ha börjat någon gång på 600-talet enligt flera källor. Detta kommer jag att berätta mer om i det kommande avsnittet ”Taifolkens tidiga invandring i Thailand” och artikeln ”Taifolken i Yonok”.

Enligt legenden hade staden Nak Nakorn (Nak Nakhon) นาคนคร och därmed kungariket Yonok upphört att existera efter en förödande jordbävning. I Yonoks krönika Phongsawadan Yonok พงศาวดารโยนก kallas staden också för Yonok (Mueang Yonok) เมืองโยนก.

Staden ska ha sjunkit ner i det som med tiden blev ett träsk som i dag är känt under namnet Wiang Nong Lom เวียงหนองหล่ม. Fritt översatt betyder namnet "den dränkta staden". Träsket är i dag en del av Chiang Saen-sjön (Thalesap Chiang Saen) ทะเลสาบเชียงแสน. Tidpunkten för jordbävningen varierar mycket beroende på källan. Jag har sett årtalen 460, 545 och 657. Det sistnämnda verkar mest troligt.

De överlevande efter jordbävningen hade då begett sig österut där de samlades vid en plats som fick namnet Vieng Prueksa (Wiang Prueksa) เวียงปรึกษา. På 600-talet döptes Vieng Prueksa om till Hiran (Mueang Hiran Nakhon) เมืองหิรัญนคร som blev huvudstad i ett rike med samma namn. Hiran låg i dagens distrikt Mae Sai แม่สาย i dagens provins Chiang Rai.

(Distriktet Mae Sai i provinsen Chiang Rai)

Så här målande berättar Yonoks krönika om den dramatiska jordbävningen;

Vid den här tiden härskade en kung vid namn Chaichana ไชยชนะ i Nak Nakhon, eller Yonok. Efter att ha regerat i ett år hade en av invånarna gått och fiskat i Kukanathi-floden (Maenam Ku-ka-na-thi) แม่น้ำกุกะนที och fångade en albinoål (pla lai phueak) ปลาไหลเผือก, som var lika lång som stammen av en palm ต้นปาล์ม (ton pam) eller omkring 14 meter lång.

Byborna slog ihjäl den, knöt ett rep runt den och släpade sedan ålen längs en kanal, som senare fick namnet Khlong Mae Lak คลองแม่ลาก, för att erbjuda den till kungen. Kung Chaichana beordrade därefter att ålen skulle delas i bitar som skulle delas ut till samtliga invånare i staden. Alla fick en del av den förutom en gammal änka som skulle överleva den kommande jordbävningen.

Samma natt som ålen fångats hördes ett högt ljud mitt i natten och sedan ytterligare en gång och en tredje gång nära gryningen. Därefter sjönk staden ner under jorden och blev så småningom ett stort träsk (nong nam) หนองน้ำ. Enligt krönikan försvann även kung Chaichana under denna katastrof.

Kungariket Hiran behöll Hiran som huvudstad fram till omkring 850 då staden Ngoenyang เงินยาง blev ny huvudstad. Kungariket kallades nu Hiran Ngoenyang (Anachak Hiran Ngoenyang) อาณาจักรหิรัญเงินยาง, alternativt Hiran Ngoenyang Chiang Saen หิรัญเงินยางเชียงแสน.

Hiran Ngoenyang blev en fortsättning på kungariket Yonok och en föregångare till kungariket Lan Na och Chiang Saen. Det finns inga pålitliga skriftliga källor om Hiran Ngoenyangs tidiga historia förrän på 1200-talet. En regent från det kommande tairiket Lan Na ska ha grundat staden Chiang Saen en bit in på 1300-talet. Detta ska han ha gjort ovanpå den gamla staden Ngoenyang. Se även ”Sukhothai och Lan Na”, avsnittet ”Lan Nas tidiga historia”, artikeln ”Mangrais efterträdare”.