Forntid - Taifolkens tidiga invandring i Thailand
Taifolken i Yonok

Vi återvänder nu bakåt i tiden för att berätta litet mera om taifolkens tidiga invandring i nuvarande Thailand och grannländerna.

Under det första årtusendet av vår tideräkning hade taibefolkningen stadigt ökat. Öster och nordöst om taifolken fanns som omtalat de välorganiserade, kraftfulla och tätbefolkade kinesiska och vietnamesiska rikena och väster och sydväst om dem var landet endast sparsamt befolkat av förfäder till dagens bergsstammar.

Naturligt nog var det därför mot väst och sydväst som taifolken begav sig. Bergsstammarna var inte rustade att konkurrera med taifolkens överlägsna sociala och politiska organisation eller med deras teknologi och vapen. Det finns massor av historier och sägner om taifolkens tidiga invandring, men de är så fulla av fabler att det är omöjligt att veta vad som är sanning och vad som är fri fantasi.

Taifolken följde floderna som rann söderut in i ett bergigt område som utgjorde en naturlig barriär mot en snabb invandring. Invandringen måste därför ha varit en utdragen process, som pågick i flera århundraden, innan de så småningom nådde Chaophrayas flodsystem i nuvarande centrala Thailand. Som jag nämnt tidigare är det kanske inte helt otroligt att en del taifolk redan på ett mycket tidigt stadium levt sida vid sida med andra folkslag i nuvarande Thailand. Att invandringen var sporadisk tyder de spridda bosättningarna på.

Då Chiang Saen blev ett viktigt taicentrum i norr, en bit in på 1300-talet, levde det redan andra grupper av tai vid Suphanburi, i centrala delarna av dagens Thailand, och ända nere vid Nakhon Si Thammarat i nuvarande södra Thailand. Du kan läsa mera om Suphanburi längre fram i ”Sukhothai och Lan Na,” avsnittet ”Konungariket Sukhothai” och artikeln ”Suphanburi.”

De tidiga invandrarna var fredliga bönder, som bosatte sig bland de ursprungliga invånarna och levde i fred med dem i flera århundraden. En anledning till att det inte uppstod stridigheter var kanske att de accepterade sin status som minoritetsfolk. En del tai har säkert också blandat sig med lawa-, mon- och khmerfolket som befolkade området. I norra nuvarande Thailands tidiga historia verkar det som religiösa män var samhällenas ledare. De var antingen munkar eller män som levde ett striktare religiöst liv än de vanliga människorna.

Det skall nämnas att Kina fortsatte att hävda sin suveränitet över de tai som begav sig söderut. Detta tog taifolken säkert inte så högtidligt, men de fortsatte att upprätthålla goda förbindelser med Beijing ända fram till 1644 då Manchudynastin (Ratchawong Maenchu) ราชวงศ์แมนจู, eller Qingdynastin (Ratchawong Ching) ราชวงศ์ชิง (1644-1912), avlöste Mingdynastin.

Av alla taikrönikor är det bara få som ger några ledtrådar om taifolkens tidiga kontakt med khmererna och deras kommande Angkorrike. De flesta kommer från Yonok. Någon gång på 600-talet bildades här en politisk administration som kontrollerade ett ganska stort antal städer norr om dagens Chiang Mai, under ledning av en Phaya Lao Chakkarat พญาลาวจักกราช (r. 638-?). Lägg märke till att stavningen av hans titel eller namn varierar i olika källor. Andra vanligt förekommande namnvarianter är Lao Chok ลาวจก och Lao Chong ลาวจง.

Jag har i det tidigare avsnittet ”Sydostasien före och under taifolkens ankomst,” och artikeln ”Chiang Saen” berättat att ett jordskalv hade fördärvat staden Nak Nakorn och därmed kungariket Yonok. De nordtai (tai yuan) som överlevt jordbävningen hade då begett sig österut under ledning av en man vid namn Khun Lang ขุนลัง och de samlades sedan vid en plats som fick namnet Vieng Prueksa. Här etablerades en monarki, där man valde sin regent bland de 14 byledarna i området, som kom att vara i 93 år.

Den tidigare omtalade och blivande kung Kalavarnadit av Lavo (Lopburi) tvingade 638 Vieng Prueksa att acceptera Lao Chakkarat som ny kung. Lao Chakkarats dynasti skulle regera området mellan 638-1292 och Lao Chakkarat döpte om Vieng Prueksa till Hiran. Lao Chakkarat var tänkt som regent med stöd från kungadömet Lavo.

Lao Chakkarats dynasti kallas Lao Chakkaratdynastin (Ratchawong Lawa Chakkarat) ราชวงศ์ลวจักรราช eller Laodynastin (Ratchawong Lao) ราชวงศ์ลาว. I nästa artikel har jag för den intresserade valt att presentera en lista över riket Hirans kungar.

Jag har tidigare berättat att kungariket Hiran hade sitt centrum vid staden Hiran fram till omkring 850. Phaya Lao Khiang พญาลาวเคียง, Hirans nionde kung, grundade staden Ngoenyang omkring 850 och flyttade huvudstaden dit. Därmed blev han den förste kungen i ett rike kallat Hiran Ngoenyang eller Hiran Ngoenyang Chiang Saen.

Till skillnad från de flesta andra samtida tairiken omtalas Hiran Ngoenyang i lokala krönikor och därför vet vi en del om rikets historia. Detta tidiga nordliga tairike blev en fortsättning på kungariket Yonok och föregångare till kungarikena Lan Na och Chiang Saen.

Kung Mangrai (r. 1261-1311) blev Ngoenyangs 17:e kung. En del källor säger 25:e kungen, då man först räknar med 8 kungar i Hiran och sedan börjar med kung nummer 1 då man bytt huvudstad till Ngoenyang. Lägg märke till att det finns andra källor som säger att Mangrai regerade i Ngoenyang 1261-1292.

I en del källor kallas Mangrai för Mengrai เม็งราย. Det finns även ett distrikt i dagens Chiang Rai som heter Phaya Mengrai พญาเม็งราย. Stavningen Mengrai förekommer också i andra sammanhang.

Mangrai anses som Lan Nas grundare även om detta namn inte användes för riket under hans regeringstid, utan först under den andra halvan av 1300-talet. Enligt Wyatt var Mangrai född den 2 oktober 1238, medan flera andra källor säger 1239. Intressant är också att arkeologen Srisakara Vallibhotama (Sisak Wanliphodom) ศรีศักร วัลลิโภดม (2 juni 1938-) hävdar att Mangrai inte var tai utan lawa.


(Srisakara Vallibhotama 2010)

Det territorium som Hiran Ngoenyang gjorde anspråk på sträckte sig västerut från det moderna Chiang Saen till delar av dagens Laos norr om Luang Prabang fram till det moderna Dien Bien Phu (Dian Bian Fu) เดียนเบียนฟู i Vietnam. Området vid Dien Bien Phu kallas också Mueang Thaeng เมืองแถง, eller Mueang Thaen เมืองแถน.


(Provinsen Dien Bien Phu i Vietnam)

Hiran Ngoenyang kom att domineras av luefolkets kungarike Ho Kham Chiang Rung (Chiang Hung) i norr från omkring 1250 och förblev så fram till mongolernas invasion som förändrade maktfördelningen i området. Religionen i Hiran Ngoenyang var starkt påverkad av theravadabuddhismen från kungariket Hariphunchai i söder. Hiran Ngoenyang hade kontakt med det blivande riket Dai Co Viet (Vietnam), Nanzhao och Chenla. I dokumenten talas det nu om taifolks frammarsch som ett hot mot de ursprungliga invånarna i området.

En krönika berättar att en stat i Yonokregionen attackerades av en khom-armé som kom ifrån Umangasela (Umongkhasela) อุมงคเสลา, vid floden Ping. Khom är för övrigt monfolkets benämning för khmer och Umangasela är föregångaren till staden Fang ฝาง. Du kan läsa litet mer om Umangasela i nästa artikel.

Fang har genom historien också haft namnet Sawangkhaburi สวางคบุรี, alternativt Sawangburi. Fang verkar vara de äldre av de två namnen och de två namnen har använts växelvis.

"Khomregenten var anti-buddhistisk och dum. Han följde inga av de 10 kungliga föreskrifterna och förtryckte folket med skatter och hittade på förevändningar att bötfälla eller straffa främmande handelsmän som kom till landet. Därför rådde det stor förvirring i Suwankhomkham สุวรรณโคมคำ..... och staden föll i glömska.”

Taifolk hade uppenbart tidigt bosatt sig i Suwankhomkham, som innan dess varit befolkad av khmerer. Staden verkar ha legat på en ö i Mekongfloden söder om floden Koks mynning. Denna ö förefaller sedan ha försvunnit genom erosion eller ändrad flodfåra.

En krönika kallad legenden om Singhanavati (Tamnan Singhanawati) ตำนานสิงหนวัติ berättar om taihövdingen Singhanawat สิงหนวัติ, som kom till samma region i området norr om dagens Chiang Mai med ett stort antal följeslagare. Kanske kom han från Xishuangbanna i Yunnan. Lägg märke till att namnet på denne hövding eller prins stavas Singhonwat i en del källor.

Singhanawat inledde strider mot de ursprungliga invånarna och tvingade bergsstammarnas hövdingar att erkänna honom som härskare. När khomregenten av Umangasela vägrade att erkänna honom besegrade han också denne militärt och Singhanawat fortsatte av bara farten med att också erövra det som senare skulle bli riket Lan Na.

Kungariket, som enligt en källa låg vid floden Kok (Maenam Kok) แม่น้ำกก i den nuvarande provinsen Chiang Rai, gränsade mot nuvarande Vietnam i öster, Nanzhao i norr och Lavarattha (uppenbarligen Hariphunchai, fast Lavarattha är en namnvariant av Lavo eller Lopburi) i söder och sträckte sig in i shanregionen vid övre Salween i väster.


(Floden Kok)

Kungariket är känt som Singhanavatinagorn (Mueang Nak Phan Singhanawat Nakhon) เมืองนาคพันธุ์สิงหนวัตินคร, alternativt Singhanavati. Namnet Yonok eller Yonok Nakhon โยนกนคร förekommer också.


Stavningsvarianter;

Phaya Lao Chakkarat; Lao Chakra, Laochakkarat, Lao Changkarat ลาวจังกราช, Lavacakraraj, Lavacankarattharaja, Lavachakaraj, Lavachakka, Lavachakkaraj, Lavachakkraj, Lavachankaraja, Lavajakaraj, Lawa Changkaraj, Lawa Chakkarat ลวจักราช, Lawachangkarat ลวจังกราช, Luajongarat, Phaya Lawa Changkarat พญาลวจังกราช, Phaya Lawa Chakkarat พญาลวจักรราช, Phraya Lavajakaraj, Phraya Lavachakkaraj, Phraya Lawa Chakkarat พระยาลวจักกราช, Pu Chao Lao Chok ปู่เจ้าลาวจก, Phya Lawacangkarat.

Khun Lang; Khun Lung.

Lao Chakkaratdynastin; Lao Chong-dynastin.

Mae Sai; Amphoe Mae Sai อำเภอแม่สาย.

Phaya Lao Khiang; Laokiang, Phaya Lao Kiang.

Alternativa regeringstider för Mangrai; 1259-1317, 1259-1292, 1261-1292, 1292-1311.

Phaya Mengrai; Amphoe Phaya Mengrai อำเภอพญาเม็งราย.

Srisakara Vallibhotama; Srisak Vallibhodama, Srisakra Vallibhotama.

Dien Bien Phu; Dien Bien Fu, Dien-bien-fu, Dien-Bien-Phu, Điện Biên Phủ, Mueang Dian Bian Fu เมืองเดียนเบียนฟู.

Mueang Thaeng; Muang Thaeng, Muang Theng, Mueang Kalong เมืองกาหลง, Mueang Na Noi Oi Nu เมืองนาน้อยอ้อยหนู, Mueang Thaeng, Muang Thaeng, Muong Theng, Nakorn Thaeng, Nanoi Oinou (Na-noi Oi-nu) นาน้อย อ้อยหนู, Na-noi-oy-noo, Tang, Teng, Yan.

Mueang Thaen; Meuang Thene, Muang Thaen, Muang Then, Muang Thèn, Muong Then, Mường Thanh, Muong Thene, Tan.

Umangasela; Mueang Umongkhasela เมืองอุมงคเสลา, Mueang Umongkhasela Nakhon เมืองอุโมงคเสลานคร, Umongasela, U-Mongkha Sela, Umongsela.

Fang; Farng, Muang Fang, Mueang Chawang เมืองฉวาง, Mueang Fang เมืองฝาง, Mueang Khwang เมืองขวาง, Mueang Phra Fang เมืองพระฝาง, Vieng Prab, Wiang Fang.

Sawangkhaburi; Mueang Sawangkhaburi เมืองสวางคบุรี, Sawangaburi, Swangkhamuni.

Suwankhomkham; Kom-dum, Mueang Suwankhomkham, Souvannakhomkham, Suvanna Khom Kham, Suvarnagomgum, Suwan Khom Kham, Suwanna Komekham.

Singhanawat; Chao Singhanati เจ้าสิงหนติ, Pathomsuriyadhep, Phaya Singhanawat, Phra Chao Singhanawati พระเจ้าสิงหนวัติ, Singhanavati, Singhanuwat, Singha Nuwat, Singhanawat Kuman, Singhonawat, Sinhanavati, สิงหนวัตร์.

Kok; Mae Kok.

Singhanavatinagorn; Mueang Nak Phan Singhanati Nakhon เมืองนาคพันธุสิงหนตินคร, Mueang Singhanawati เมืองสิงหนวัติ, Nagabundhu-Singhanavatinagorn, Sinhanavati.

Yonok Nakhon; Khwaen Yonok แคว้นโยนก, Mueang Yonok Nakhon เมืองโยนกนคร, Yonokanagakorn, Jayavaranagara (Chiang Rao?), Yonakanagara, Yonok Nakhon Chaiburi Ratchathani Si Chang Saen โยนกนครไชยบุรีราชธานีศรีช้างแส่น.

Denna artikel senast uppdaterad: 2024-02-20, 08.21
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.