Kung Maha Thammaracha I, eller Li Thai, efterträddes av sin son som blev kung Phra Maha Thammaracha II พระมหาธรรมราชาที่ 2 (r. 1368-74?-1398?), eller Phraya Lue Thai พระยาลือไท. Han tvingades 1378, efter mångåriga attacker från Ayutthaya, att acceptera att Sukhothai blev en vasallstat till Ayutthaya. Se även "Ayutthaya”, avsnittet "Konungariket Ayutthaya”, artikeln "Sukhothai mister sin självständighet (1378)”.

Wikipedia säger att Lue Thai var född 1358, och därmed bara omkring 10 år gammal vid sitt trontillträde och att hans regeringstid var 1368-1399 och att han dog 1399. Det finns dock källor som anger hans dödsår till 1398.

Detta var början på slutet för Sukhothai som självständigt rike efter omkring 140 års självständighet. Hade riket fortsatt att ha starka ledare efter kung Ramkhamhaeng hade kanske riket existerat än i dag. Kung Maha Thammaracha II (Lue Thai) och den centrala administrationen flyttade samma år till Song Khwae (Phitsanulok) och huvudstaden Sukhothai lämnades närmast öde.

Efter Maha Thammaracha II:s död följde en maktkamp om tronen i Sukhothai och vinnaren blev till Maha Thammaracha III มหาธรรมราชาที่ 3, eller Sai Lue Thai ไสลือไท (r. 1398-1419). Wikipedia anger hans födelseår till omkring 1380 och hans regeringstid till 1400-1419.

Oron i samband med tronskiftet i Sukhothai fick Ayutthaya att invadera Sukhothai. En armé skickades mot Nakhon Sawan, som uppenbart intogs. Maha Thammaracha III förklarade därefter sitt rike självständigt 1400 och gick till motoffensiv och samma år tog han tillbaka Nakhon Sawan.

Ayutthaya invaderade Sukhothai ännu en gång 1409, eller något senare, vilket resulterade i att Sukhothairiket delades i två delar. Den ena delen fick Song Khwae (Phitsanulok) som huvudstad och den andra Kamphaengphet. Maha Thammaracha III fortsatte som regent i Song Khwae fram till sin död 1419.

Sukhothai blev nu återigen en vasallstat till Ayutthaya, men riket var ännu inte helt kuvat, vilket du kan läsa mer om längre fram i ”Ayutthaya” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya”, artikeln ”Ramracha och krig mot Sukhothai”.

Maha Thammaracha III blev inblandad i en trondispyt i Lan Na och beordrades av Ayutthaya att anfalla Lan Na. Året kan ha varit 1411. Du kan läsa mer om denna händelse i ”Ayutthaya”, avsnittet ”Konungariket Ayutthaya”, artikeln ”Sukhothai och krig mot Chiang Mai (1411)”.

Maha Thammaracha III dog i Phitsanulok 1419 och det ska då ha uppstått en maktkamp om tronen mellan hans två söner Ram och Ban Mueang. Vem som vann maktkampen verkar lite oklart. Vinnaren blev dock till Maha Thammaracha IV มหาธรรมราชาที่ 4 (r. 1419-1438). Han är också känd som kung Borommapan บรมปาล eller Suriyawong Borommapan Maha Thammaracha สุริยวงศ์บรมปาลมหาธรรมราชา.

Här är dock historikerna oeniga om vem som var bröderna Rams och Ban Mueangs far. Damrong Rajanubhab menar att det var Ban Mueang som vann maktkampen och att bröderna var söner till Maha Thammaracha III. Moderna historiker såsom Prasert na Nagara menar däremot att de två bröderna var söner till Maha Thammaracha II.

I samband med trondispyten i Sukhothai hade Ayutthaya skickat en armé för att döma i ärendet. Du kan läsa mer om vilka konsekvenser detta fick för Sukhothai i ”Ayutthaya”, avsnittet ”Konungariket Ayutthaya”, artikeln ”Kung Intharacha (1409-1424)”.

Maha Thammaracha IV regerade också från Phitsanulok, men återvände sedan till den gamla huvudstaden Sukhothai 1430. Han var något mäktigare än en guvernör över det gamla riket och hans efterträdare kan knappast längre kallas för kungar. Då Maha Thammaracha IV dog 1438 kan man nog betrakta Sukhothai som fullständigt inlemmat i Ayutthayariket. Härmed var Phra Ruangdynastin ute ur tiden. Du kan läsa mer om detta i ”Ayutthaya”, avsnittet ”Konungariket Ayutthaya”, artikeln ”Sukhothai uppslukas av Ayutthaya (1438)”.

Jag har nu gått händelserna en bit i förväg. Innan jag börjar berätta om konungariket Ayutthaya kommer jag dock först att berätta lite mer om de båda tairikena Lan Na och Laos.