En liknande olycksbådande situation uppstod i furstendömet Champasak under Rama II:s regeringstid. Då Fay Na och hans son dog 1810 eller 1811, beroende på källan, tog det två år att hitta en efterträdare som Siam kunde acceptera. Fay Nas son Nou (Chao Nu) เจ้านู (r. 1811) hade blivit regent efter sin fars död, men han dog själv endast tre dagar efter att han utsetts till kung.

Nou saknas dock i den engelskspråkiga Wikipediasidan om Laos regenter, men han finns med på den thaispråkiga sidan! Den thailändska sidan säger att det var ett två år långt interregnum, uppehåll, i tronföljden efter Nous död.

Den observante kommer dock att upptäcka att det finns en del källor som nu talar om en regent vid namn No Muong (Chao No Mueang) เจ้าหน่อเมือง (r. 1811-1813). Han finns med på den engelska Wikipediasidan över Laos regenter, men inte på den thailändska Wikipediasidan! Om hans regeringstid stämmer här ovan har det ju inte varit ett två år långt interregnum i tronföljden! En sida säger dessutom att No Muong var far till Nou!

Den prins som siameserna accepterade som efterträdare och kung efter Fay Na kallades Manoi (Chao Ma Noi) เจ้าหมาน้อย (r. 1813-1819). Manoi betyder faktiskt ”lilla hunden”. Han visade sig emellertid svag och ineffektiv. Siameserna kände sig därför tvungna att intervenera flera gånger i Champasaks affärer under det kommande årtiondet. Först för att lösa en dispyt mellan Manoi och hans Maha Uparat och sedan 1819 då det bröt ut en allvarlig revolt, kallad kabot aisa kiat ngong กบฏอ้ายสาเกียดโง้ง, bland bergsfolken i de nordöstra delarna av riket.

Upproret leddes av en tidigare munk vid namn Sa (Ai Sa) อ้ายสา, som ansåg sig ha magiska krafter. Med folkligt stöd lyckades han erövra staden Champasak och Manoi och hans hov tvingades fly till Ubon. Siamesiska trupper begav sig ut och återställde ordningen, men fick problem med att hitta en lämplig ersättare till Manoi. Manoi flydde sedan till Bangkok 1820 där han uppenbart dog året efter.

Siameserna var nu i stort behov av att befästa sin auktoritet över Champasak. Kung Anouvong av Vientiane, vars son Yo โย้ hade lyckats fånga den gäckande Sa, bad siameserna att utnämna Yo (r. 1821-1827) som kung i Champasak. En del källor säger att han började regera redan 1820. I engelska Wikipedia är Yo känd som Nho och han blev Champasaks sjätte regent.

Rama I:s systerson prins Phithakmontri, som var rådgivare till den siamesiska regeringen, hade motsatt sig detta då han menade att detta gav Vientiane ökat inflytande söderut, vilket kunde göra Anouvong till en farlig vasall.

Rama II:s son, den tidigare omtalade prins Jessadabodindra, hade å andra sidan stöttat valet av Yo. Han menade att man var tvungna att stärka södra Laos för att hindra vietnameserna från att bege sig in i området, vilket de hade gjort i Kambodja. Valet av Yo var den minst dåliga lösningen då det var bättre med ett starkt Vientiane och Champasak än ett svagt Champasak och ett allvarligt vietnamesiskt hot.