Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
Kung Rama V (Chulalongkorn) (r. 1868-1910)

Till skillnad mot sin far så återhämtade sig Chulalongkorn till sist från sin malaria och var nu Siams nye kung och härskare. Han kröntes för första gången den 11 november 1868 och en källa säger att "alla som såg honom imponerades av hans värdighet, säkra lugn och ödmjukhet."


(Chulalongkorns första kröning 1868)

Hans titel blev Phrabat Somdet Phra Chulachomklao Chao Yu Hua พระบาทสมเด็จพระจุลจอมเกล้าเจ้าอยู่หัว. Populärt förkortat till Phra Chulachomklao. En av kungens första gärningar var att utfärda amnesti åt rikets samtliga politiska fångar, som uppgick till 362 personer.

Chulalongkorn är också känd som Rama V พระราม 5 (r. 1 oktober 1868-23 oktober 1910). Han hade ärvt sin fars välutvecklade diplomatiska förmåga, vilket han snart skulle få stor nytta av. Fram till kungens 20 års födelsedag skulle Si Suriyawongse som omtalat fungera som förmyndarregent.


(Kung Mongkuts kremering 1869)

Chulalongkorn hade i början ingen möjlighet att utmana förmyndarregentens makt, men de två bråkade vid olika tillfällen om pengar. Som ung pojke, utan egna politiska följeslagare och inga släktingar på sin mors sida i höga positioner eller några prinsar med egen auktoritet som stödde honom, var han helt i händerna på regenten.

Men Si Suriyawongse uppförde sig korrekt och uppfyllde sina skyldigheter mot kungen och riket genom att övervaka och leda Chulalongkorns fortsatta utbildning. Den unge kungen hade velat resa till Europa redan 1871, men förmyndarregenten menade att en så lång resa var alltför farlig och det fick istället bli kortare resor till grannrikena.

(Här talar en del källor om att Chulalongkorn besökte Singapore första gången 1870, vilket inte verkar vara alldeles korrekt. Se nedan!)

Den 9 mars 1871 seglade därför den 17-årige kung Chulalongkorn mot Singapore, ombord på fartyget Phitthayamronnayut พิทยัมรณยุทธ. Han kom fram den 15 mars och fick ett varmt välkomnade av en representant för guvernör Sir Harry Ord och presenterades för andra ämbetsmän i staden.

Enligt en källa var det sammanlagt tre siamesiska fartyg som seglade iväg och sällskapets storlek varierar från 66 till 208 personer beroende på källan!

Chulalongkorn visade snabbt att han inte var en vanlig turist och besökte så många olika institutioner han kunde och dessa inkluderade postkontoret, den anglikanska kyrkan, skolan Raffles Institution, mentalsjukhuset, fängelset, telegrafen, domstolen och brandkåren.

Han ställde många frågor om lokalbefolkningens levnadsvillkor, om skatter och avgifter, utbildningspolitik och om utveckling av kommunikationerna. Hans ämbetsmän hade fullt upp med att hålla jämna steg med den unge kungen och att anteckna allt som avhandlades.

Singapore var vid den här tiden inkluderat i det tidigare omtalade brittiska protektoratet Straits Settlements. Chulalongkorn lät enligt diplomatisk sed skicka ett telegram till drottning Viktoria där han informerade henne om att han varit på resa i sitt kungarikes södra delar och att därefter hade landstigit i Singapore som var under brittiskt kolonialt styre. Detta var första gången som en siamesisk kung satte sin fot på brittisk mark.

Nästa destination var Sumatra och Java (Batavia) i nuvarande Indonesien, som kontrollerades av holländarna. Återigen blev han varmt mottagen och kungen kunde jämföra likheter och olikheter mellan de båda koloniala systemen.

På Java fick Chulalongkorn se hästdragna spårvagnar och besökte handelskammaren, den offentliga parken, en zoologisk trädgård, järnvägsstationen och andra platser. Han deltog också i formella middagar och baler som gavs till hans ära och han besökte en teater och andra föreställningar.

Efter denna framgångsrika och bildande resa i Sydostasien återvände Chulalongkorn till Bangkok den 15 april 1871, där han framförde sina tankar och betraktningar till regeringsrådet. Men kungen ville se och lära sig ännu mer!

Resan hade varat i 37 dagar. 19 dagar till havs, 9 dagar i Singapore, 5 dagar i Batavia och 4 dagar i Semarang (Soemarang) เซอมารัง på Java.

Senare samma år gick Chulalongkorn ombord på det kungliga ångfartyget Bangkok, med ett kungligt sällskap bestående av 40 personer. Därefter seglade de iväg mot Brittiska Indien. Han besökte ännu en gång Singapore och därefter Malacka, Penang och Burma innan han kom fram till Indien.

(Det finns emellertid källor som säger att ovanstående resa genomfördes 1872!)

Tack vare sin fars tidigare arbete var Siam välkänt och respekterat av den indiska administrationen och man tvekade aldrig att ta emot Chulalongkorn.

I Calcutta (Kolkata) välkomnades Chulalongkorn av borgmästaren, vicekungen och generalguvernören av Indien, med följande ord:

"Jag är övertygad om att Ers Majestät under sin resa i detta stora imperium kommer att uppleva mycket intressanta saker och att Ers Majestäts besök kommer att stärka och utveckla den vänliga relation som redan existerar mellan drottningens undersåtar och de många miljoner undersåtar som Ers Majestät regerar över."

Återigen ställde Chulalongkorn frågor om styrelseskick, administration, handel, skatter, medicinska faciliteter, militär träning med mera. På det här viset lärde kungen en massa om europeiska seder, europeiskt regentskap och administration. En källa säger att han tillbringade 47 dagar i Indien.

Enligt en källa reste Chulalongkorn med järnväg från Calcutta till Dehli เดลี och Bombay. Efter 92 dagar var han hemma i Siam igen.

De förvärvade kunskaperna som resan gav honom skulle han få stor nytta av i framtiden. Som kuriosa kan nämnas att Chulalongkorn efter sina resor beordrade ändringar av hovets klädstil och hårmode för att närma sig den europeiska stilen.

Chulalongkorn insåg också betydelsen av nära kontakter med sitt eget folk och reste runt med sin båt i sitt eget rike för att lyssna på deras problem. Kungen fick också se hantverksprodukter och andra produkter som framställdes i olika delar av landet. Därmed kunde han avgöra om det fanns en marknad för dessa i andra delar av landet eller om de kunde vara lämpliga för export.

I kungens följe ingick det kungliga läkare och det allmänna hälsotillståndet i provinserna förbättrades som en direkt följd av dessa resor. Chulalongkorn blev den förste siamesiske kungen som byggde ett modernt västerländskt sjukhus i sitt rike och han skapade också den första moderna läkarutbildningen i Siam.

I slutet av tiden med förmyndarregenten blev Chulalongkorn ordinerad som munk. Han lämnade klostret bara några dagar innan han kröntes en andra gång den 16 november 1873.

I samband med sin andra kröning blev Chulalongkorns karaktärsdrag tydliga. Månaderna före och efter kröningen påbörjade han införandet av en rad reformer som visade prov på hans moderna tankar och framtidsplaner.


(Chulalongkorn år 1873)

Vid den andra kröningen lade sig deltagarna framstupa framför kungen enligt gängse sed, men i samma ögonblick som han blev krönt gav han besked om att man i framtiden inte skulle behöva lägga sig ner eller stå på knä i kungens närvaro. I ett dramatiskt ögonblick i Siams historia reste sig hela hovet på kungens befallning.

Kungen menade att denna gamla sed var förnedrande och hädanefter skulle hovet stå upp i hans närvaro vid formella audienser och sitta ner på stolar vid kungliga ceremonier. Detta gav en fingervisning om kungens moderna livssyn.

Kanske var den ovan beskriva händelsen mindre dramatisk. Så här står det nämligen i en annan källa;

1873 publicerade Government Gazette ett kungligt tillkännagivande angående avskaffandet av prostrering (att ligga framstupa) inför kungen. Det rapporterades att kung Chulalongkorn hade kallat samman ett möte i tronsalen Amarin Winitchai (Phra Thinang Ammarintharawinitchai) พระที่นั่งอัมรินทรวินิจฉัย, där medlemmar ur den kungliga familjen, höga byråkrater, vanliga undersåtar (höga som låga - phu yai ผู้ใหญ่, phu noi ผู้น้อย) och representanter för de väpnade styrkorna var närvarande.


(Tronsalen Amarin Winitchai)

Kung Chulalongkorn sade att sedan han kommit till tronen år 1868 hade han velat försäkra sitt rikes välstånd och att göra den kungliga familjen, adeln, byråkraterna, medlemmarna i munkorden (sanghan) och vanliga siamesiska medborgare lyckliga. Därför, under hans styre, ville kungen avskaffa allt som kunde uppfattas som undertryckande och som kunde orsaka svårigheter för hans undersåtar.

Government Gazette berättade att kungen sagt följande; Hos andra stormakter och i andra stora huvudstäder i världen, i andra kungariken i Östasien såsom Kina, Yuan (Vietnam), Japan och i Västasien, såsom Indien, har man en gång i tiden haft traditionen av prostration, där man kommenderade sina underordnade att prostrera sig inför sina överordnade (chaonai เจ้านาย) och adeln, liksom det för närvarande är i Siam. Men nu har dessa länder avskaffat denna sed.

Anledningen till detta är att de erkänt nödvändigheten av att bygga upp mera jämlika villkor mellan olika grupper i samhället och få bort klassförtrycket. Efter avskaffandet har dessa länder blivit mera välmående. I Siam har seden med prostration bekräftat förekomsten av förtryck, vilket är orättvist.

Dessutom finns det andra seder som måste avskaffas, eller vars strikhet måste mildras. Men att avskaffa alla seder omedelbart är omöjligt. Detta måste ske gradvis och vid rätt tillfälle. I slutet av denna process kommer Siam att återuppstå som ett mycket mera välmående kungarike.

Kung Chulalongkorn tillade; Seden med prostration i Siam är kraftigt förtryckande. De underordnade har tvingats att prostrera sig för att höja en phu yais värdighet. Jag kan inte se att seden med att prostration gör någon nytta för Siam.

De underordnade tycker att prostration är hårt fysiskt ansträngande. De måste stå på knä under lång tid tills ärendet med deras överordnade är klart. De får därefter ställa sig upp och dra sig tillbaka. Denna sed är en källa till förtryck. Därför vill jag avskaffa den.

Government Gazette rapporterade också att kungens önskan tydligt visade hans genorositet och medkänsla för att göra folket lyckligt då de inte längre behövde lida under seden med prostration. Så här stod det;

Från och med nu har siameserna tillåtelse att stå upp framför dignitärer. För att visa sin respekt kan siameserna nu istället buga sig. Att buga sig kommer att betraktas som ett nytt sätt att visa sin respekt.

Dignitärerna kommer kanske först att ifrågasätta anledningen till avskaffandet av seden med prostration. De kanske frågar: Hur kommer ändringen att bidra till utvecklingen av Siam? De måste förstå att avskaffandet av denna sed verkligen visar övriga världen att Siam motsätter sig förtryck och orättvisa seder. Mäktiga länder som lyckats avskaffa förtryck av den egna befolkningen har nu blivit framgångsrika.

Hädanefter uppmanas medlemmar av den kungliga familjen och äldre och yngre byråkrater som önskar en audiens med kungen i hans residens eller på offentliga platser att anpassa sig till denna rekommendation från kungen. Hans majestät konungen har bett Than Chaophraya Si Suriyawongse เจ้าพระยาศรีสุริยวงศ์, hans regent, att anta denna nya sed i det siamesiska kungariket.

Men att moderniseringen av Siams regler och lagar, som handlade om umgänget med de kungliga, länge hade kvar sina svagheter visar följande episod;

Den 31 maj 1880 blev en kunglig båt på väg till det kungliga palatset i Bang Pa-In inblandad i en kollision med en annan båt och en av Chulalongkorns hustrur, den 19-åriga gravida Sunandha Kumariratana (Sunantha Kumarirat) สุนันทากุมารีรัตน์ (10 november 1860-31 maj 1880), hamnade i Chaophrayafloden och drunknade.


(Sunandha)

Även dottern Karnabhorn Bejraratana (Chao Fa Kannaphon Phetchararat) เจ้าฟ้ากรรณาภรณ์เพ็ชรรัตน์ (12 augusti 1878-31 maj 1880), som var nästan två år gammal, drunknade tillsammans med sin mamma.

Både hon och barnet kunde ha räddats, men det var fortfarande förbundet med dödsstraff att röra en kunglig. Den kungliga uppvaktningen och roddarna vågade bara skräckslagna titta på när de drunknade.

1901 lät Chulalongkorn bygga ett minnesmärke till minne av sin älskade hustru och deras gemensamma dotter. Monumentet, eller minnesmärket, finns ännu idag i Saranrom-parken (Suan Saranrom) สวนสราญรมย์ i Bangkok, där Sunandha skall ha tillbringat många lyckliga stunder.


(Saranrom-parken)


(Minnesmärket över drottning Sunandha och dottern)

Chulalongkorn hade anställt den tidigare omtalade Henry Alabaster, som tidigare fungerat som tolk vid det brittiska konsulatet, som föreståndare för Saranrom-parken. Alabaster gjorde om en del av den till en botanisk trädgård med exotiska orkidéer, rosor och andra växter. Ett fågelhus (voljär) och ett litet zoo byggdes också.

Kung Chulalongkorn besökte själv ofta parken och parken blev inte minst en träffpunkt för Bangkoks elit. Parken blev så populär att växter och djur började försvinna och en del besökare började uppträda illa.

Alabaster bad därför kungen att stoppa allmänhetens tillträde till parken en tid så att man kunde reparera skadorna och att parken sedan bara skulle hålla öppet två dagar i veckan.

Att Chulalongkorn ärvt sin fars diplomatiska talang visar följande episod; Tidigt under hans regeringstid avlägsnade en tysk besökare huvudet och händerna på en bronsstaty av guden Shiva i Kamphaengphet, för att ta med sig delarna hem till Tyskland.

Guvernören vågade inte arrestera en "farang," utan skickade bud till Bangkok om illgärningen och att delarna var på väg med båt till Bangkok. Tysken arresterades och delarna beslagtogs och sitt handlande förklarade han med att han ville ha med sig denna konstskatt till ett museum i Berlin เบอร์ลิน.

Chulalongkorn visade sin diplomatiska ådra genom att föreslå en lösning som var acceptabel för bägge parter. Kungen lämnade inte ifrån sig de bortrövade delarna, men lovade att skicka en exakt kopia av hela Shivastatyn till Berlin. Han höll sitt löfte och en kopia av statyn finns ännu idag i Berlin.

De avtagna delarna återbördades till originalstatyn som restaurerades och statyn finns idag på Kamphaengphets nationalmuseum (Phiphitthaphan Sathan Haengchat Kamphaengphet) พิพิธภัณฑสถานแห่งชาติกำแพงเพชร.

Det skall nämnas att det var Chulalongkorn som införde den nuvarande valutan baht (bat) บาท som officiell valuta.


Stavningsvarianter;

Chulalongkorn; Phra Maha Chulalongkorn, Phra Pia Maharat พระปิยมหาราช.

Phitthayamronnayut; Pitayam-Ronnayoot, เรือพระที่นั่งพิทยัมรณยุทธ เรือพระที่นั่ง พิทธยัมรณยุทธ.

Sunandha Kumariratana; สมเด็จพระนางเจ้าสุนันทากุมารีรัตน์ พระบรมราชเทวี, Sunandha Kumarirat, Sunanda Kumarirattana, Sunanda Kumariratana, Sunandakumariratana.

Saranrom-parken; Phra Ratcha-uthayan Saranrom พระราชอุทยานสราญรมย์.

Kamphaengphets nationalmuseum; Kamphaengphet National Museum.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-31, 13.54
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.