Forntid - Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst
Dvaravati

I slutet av 500-talet, eller i början av 600-talet, då Funans makt minskat avlöste monfolket khmererna som dominerande makt i dagens mellersta Thailand. Det förefaller som om det då fanns flera monstater, men det viktigaste riket, eller samlingsnamnet för dessa riken, blev känt som Dvaravati (Thawarawadi) ทวาราวดี.

Dvaravati blev ett centrum för theravadabuddhistisk mission och det var härifrån som buddhismen började sprida sig i det område som i dag är Thailand, Burma, Laos och Kambodja. Detta skall ha inträffat mellan 500-talet och 800-talet. En del forskare menar att Dvaravati bara var en direkt förlängning av Suvarnabhumi. Enda skillnaden skulle vara namnet. Suvarnabhumi kan ha existerat från omkring 200 före vår tideräkning till mitten av 400-talet och Dvaravati från mitten av 400-talet till mitten av 1000-talet.

Konsthistorikern och arkeologen prins Subhadradis Diskul (Mom Chao Suphatthradit Ditsakun) หม่อมเจ้าสุภัทรดิศ ดิศกุล (23 november 1923-6 november 2003) är ännu mera specifik och anger Suvarnabhumiperioden till 193 före vår tideräkning till 457. Dvaravatiperioden anger han till omkring 457 till 1057. Det finns även andra tidsangivelser. Subhadradis Diskul var en son till den tidigare nämnde prins Damrong Rajanubhap och många av Damrongs ättlingar använder i dag det kungliga efternamnet Diskul, med de alternativa stavningarna Ditsakul eller Tisakula.


(Subhadradis Diskul)

Tyvärr så vet vi inte så mycket om Dvaravati. Varken hur stort riket eller området var, vilka folkslag, förutom mon och lawa, som bodde här eller var en eventuell huvudstad låg. De äldsta bevisen för monbosättningar och början på Dvaravatikulturen har man funnit vid den gamla staden U Thong อู่ทอง i provinsen Suphanburi. Om Dvaravati hade någon huvudstad så kan Nakhon Pathom นครปฐม vara en bra gissning, men i vilket fall som helst var staden en av områdets viktigaste städer.


(Provinsen Nakhon Pathom)

Dvaravati hade under flera hundra år stort kulturellt inflytande vida utanför sina egna gränser. Nakhon Pathom låg vid den här tiden betydligt närmare havet, vilket underlättade kommunikationerna. I dag ligger den moderna staden Nakhon Pathom cirka 60 kilometer väster om Bangkok.

Här måste nämnas att namnet Bangkok blivit så vedertaget att det även används av thailändarna själva då de talar med oss européer. På thai heter Bangkok i stället Krungthep กรุงเทพฯ. Detta kan du läsa mera om i "Bangkok, Rama I - Rama VII," avsnittet "Bangkok blir huvudstad,” artikeln ”Bangkok blir huvudstad 6 april 1782."

Ett stort buddhisttempel med en väldig stupa uppfördes vid Nakhon Pathom. Den kallas i dag för Phra Pathommachedi eller Phra Pathom Chedi พระปฐมเจดีย์, vilket kan översättas till ”den första stupan.” Pathom betyder den första och Chedi betyder stupa. Stupan har under historiens gång varit föremål för flera ombyggnader och restaureringar.


(Phra Pathom Chedi)

Den ursprungliga 39 meter höga stupan, som lär finnas inuti den nuvarande, började enligt traditionen byggas omkring 200 år före vår tideräkning och är då långt över 2000 år gammal. Enligt traditionen skall det finnas några av Buddhas hårstrån i stupan. En modell av den ursprungliga stupan finns söder om Phra Pathom Chedi. Efter mitten av 1000-talet drabbades stupan av förfall. Under den långt senare kungen Mongkut påbörjades renoveringsarbetet som senare fortsattes av hans son och efterträdare kung Chulalongkorn (Chulalongkon) จุฬาลงกรณ์.

Monbefolkningen i Dvaravati bodde huvudsakligen i väster på den lägre centralslätten och vid floden Ping vid dagens Lamphun och Chiang Mai. Deras bröder längre mot öst, i dagens nordöstra Thailand, uppslukades antingen av khmerbefolkningen eller senare av taifolk som snart skulle börja röra sig in i området. Inskriptioner från Dvaravatitiden är skrivna på monspråket och de tidigaste inskriptionerna är från 700-talet och har påträffats i Lopburi. Inskriptionerna berättar mycket litet om regionens historia och historikerna har fått hämta sina upplysningar från andra källor.

Dvaravati blomstrade tack vare handeln över stora delar av Sydostasien. Det förekom handel mellan Martabanviken (Ao Maotama) อ่าวเมาะตะมะ och Thailandviken, via de tre pagodernas pass (Dan Phra Chedi Sam Ong) ด่านพระเจดีย์สามองค์, i slutet av 500-talet. Egentligen borde passet översättas till ”de tre stupornas pass”, men jag har valt att göra en direkt översättning från engelskans Three Pagodas Pass. En stupa och en pagod är inte samma sak och för att förklara detta hänvisar jag till de externa länkarna i detta avsnitt. Se den externa länken ”Pagod.”


(Phra Chedi Sam Ong)

Kinesiska källor nämner det buddhistiska Dvaravati för första gången på 600-talet. Förmodligen flyttades Dvaravatis politiska och kulturella, och kanske också befolkningsmässiga, centrum västerut från 800-talet och framåt. Detta beroende på trycket från khmerernas nybildade Angkorrike.


Stavningsvarianter;

Dvaravati; Dvarati, Dvara Vati, Tharawadi ทาราวดี, Thavaravadee, T'o-ho-lo, To-lo-po-ti, Tou-ho-lo, Tou-lo-po-ti, Tu-ho-po-ti.

U Thong; U-Thong, Uthong, Utong.

Nakhon Pathom; Mueang Nakhon Pathom เมืองนครปฐม, Nakorn Pathom.

Krung Thep; Khrung Thep (felstavat), Krungthep.

Phra Pathom Chedi; Pra Patom.

Chulalongkorn; Cholalongkorn, Tschulalongkorn.

De tre pagodernas pass; Chedi Sam Onk.

Denna artikel senast uppdaterad: 2022-08-24, 21.11
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.