En grupp av taifolk hade vandrat in till övre Mekongdalen och de kallade sig själva för lao. I nuvarande Laos blev dessa lao förmodligen fast etablerade i början av 1000-talet. Flera små laofurstendömen bildades med tiden i centrala Mekongdalen och de hade växt tack vare handeln med metaller och exotiska skogsprodukter, samt genom buddhismens sammanhållande kraft. På slutet av 1200-talet hävdade visserligen kung Ramkhamhaeng Sukhothais överhöghet över området kring nuvarande Luang Prabang och Vientiane, men laotierna skulle snart gå sin egen väg.

Laostaternas tidiga historia är liksom andra tidiga taistaters historia otydlig och fyllda av legender. Jag har tidigare berättat att Khun Boroms äldste son skickade sin äldste son, Khun Lo ขุนลอ, att regera över Mueang Sava. Året anges till 698 och Khun Lo skall ha grundat en dynasti med 15 regenter som regerade i Mueang Sava i nästan hundra år.

Det var en bit in på 700-talet som området blev känt som Mueang Sava, som 1357 fick tainamnet Xiang Dong Xiang Thong (Mueang Chiang Dong Chiang Thong) เมืองเชียงดงเชียงทอง. Xiang Dong Xiang Thong förkortas ofta till Xiang Thong (Chiang Thong) เชียงทอง. Namnet kan översättas till "Guldstaden." Xiang Thong blir under andra halvan av 1500-talet känt som Luang Prabang.

Nanzhao blandade sig ofta i de olika furstendömenas angelägenheter i mellersta Mekongdalen och Mueang Sava ockuperades 709. Hur länge ockupationen pågick är osäkert, men den upphörde säkert före khmerernas expansion norrut i slutet av 800-talet. Mueang Sava hamnade en kortare tid under khmerkungen Jayavarman VII:s kontroll 1185-1191. Då mongolerna krossade Nanzhao i mitten på 1200-talet fick de ett starkt politiskt inflytande i området vid mellersta Mekong. Detta inflytande bevarade de under merparten av det följande århundradet.

1271 grundade Phraya Lang Thirat พระยาลังธิราช (r. 1271-1316) en ny dynasti i ett självständigt Mueang Sava. 1286 genomförde Phraya Langs son, Souvanna Khamphong, en kupp mot sin far, där mongolerna förmodligen hade ett finger med i spelet. Pappan tvingades därefter i exil. Det verkar som om sonen tog över tronen först då Phraya Lang Thirat dog 1316. Den nye tronföljaren är känd som Phraya Souvanna Khamphong (Phraya Suwanna Khamphong) พระยาสุวรรณคำผง (r. 1316-1344).

Observera att det finns källor som säger att Souvanna Khamphong regerade ända fram till 1353 och att han dog först 1373.

Sukhothais regent Ramkhamhaeng, som stod på god fot med mongolerna, blev en garant för mongolernas intressen och under 1282-1284 lyckades han undergräva khmerernas och chamfolkets makt i centrala Laos. Ramkhamhaeng såg samtidigt till att göra Mueang Sava och bergsområdet i nordöstra nuvarande Laos till lydriken. Souvanna Khamphong lade under sig vidsträckta områden med Ramkhamhaengs och mongolernas goda minne 1286-1297.

Mellan 1297 och 1301 invaderade laotiska trupper under mongolisk ledning Dai Viet, men slogs tillbaka av vietnameserna. Men Muang Phuan (Xiang Khouang) erövrades 1292-1297. Souvanna Khamphong lyckades 1308 fånga in Muang Phuans regent och 1312 blev detta furstendöme en vasallstat till Mueang Sava. Mongolernas dominans över Mueang Sava var inte populärt och då de blandade sig i rikets angelägenheter skapade detta inre stridigheter i landet.

Souvanna Khamphong skickade sin son Thao Phi Fa ท้าวผีฟ้า i exil då han förmodligen hade tänkt lämna över makten till sin sonson, Fa Ngiao ฟ้าเงี้ยว. I en del källor sägs det att Souvanna Khamphong var den sista regenten i en lång rad lokala regenter i Mueang Sava. Andra källor säger att han efterträddes av Fa Ngiao (r. 1344-1351). Fa Ngiao efterträddes i sin tur av Chao Fa Kham Hiao เจ้าฟ้าคำเฮียว (r. 1351-1353), som uppenbart är identisk med den ovan nämnde Thao Phi Fa.